5 innovationsinsikter från Achtung Baby
”From the sky down” (Universal) är en ny mycket intressant dokumentär om U2 som fokuserar på tiden före och efter ”Achtung baby”, ett album som nu fyller 20 år. Det bästa är att U2-medlemmarna är så oerhört självkritiska mot sin egen historia. Text från DI Weekend, 9/12 2011.
Många världsartister har gjort succéalbum som de egentligen inte borde ha gjort. Väldigt få har erkänt det.
”From the sky down” (Universal) är en ny mycket intressant dokumentär om U2 som fokuserar på tiden före och efter ”Achtung baby”, ett album som nu fyller 20 år.
U2-dokumentären är regisserad av Davis Guggeheim som gjorde Al Gore-dokumentären ”En obekväm sanning”. Efter att först endast funnits tillgänglig i femkilosboxen ”Achtung baby” släpps den nu på måndag som separat dvd-film.
Det bästa med ”From the sky down” är att U2-medlemmarna är så oerhört självkritiska mot sin egen historia.
Efter att U2 släppt ”The Joshua Tree” blev de världens största rockband. Uppfyllda av sin egen hybris turnerade varv efter varv runt och Amerika och gjorde sedan ”Rattle and hum”.
Ett album (och en film) där irländarna U2 tog på sig cowboyhattar och förkunnade att man just uppfunnit blues, soul och country.
Albumet sålde 14 miljoner men var som en parodi på ett band som förlorat kontakten med sina egna rötter. Kreativt var ”Rattle and hum” en katastrof, vilket bandmedlemmarna också erkänner i dokumentären.
För att komma vidare flyttade U2 till Berlin och brände alla broar till det gamla U2. Helt ny omgivning, helt nytt sound. Och det kunde ha gått åt helvete.
Under inspelningarna i Hansa Studios gick det inledningsvis så trögt att bandet var nära att lägga av. Scenen när de helt kört fast i en låt, men sedan närmast av misstag skriver melodislingan till det som blir ”One” är sedelärande för alla, oavsett vad man arbetar med.
För att uppnå något måste man riskera något.
Trendanalytikern Magnus Lindkvist, utsedd till Årets Talare 2009, har sett U2-dokumentären om inspelningen av ”Achtung baby” och listar dess lärdomar.
5 innovationsinsikter från ”Achtung baby”
Av Magnus Lindkvist
1.
De ”dödade" det gamla. Innovation beskrevs av nationalekonomen Joseph Schumpeter som "kreativ förstörelse", dvs man måste utplåna det gamla för att ge plats för det nya.
2.
De vågade riskera förvirring. Två av medlemmarna (Adam Clayton och Larry Mullen) förstod inte vad de andra ville åstadkomma med sitt snack om dansmusik och tyskt avantgarde. Liksom att många inte förstod varför Ericsson skulle satsa på mobiltelefoni. Eller varför IBM skulle sluta satsa på datorer och sälja tjänster istället.
3.
De begav sig till en ny plats, Berlin, vid tiden för Berlinmurens fall. Enligt Steven Johnsons bok "Where good ideas come from" är det just på dynamiska, heterogena platser som en större mängd idéer föds. I städer, i korallrev, i fikarum.
4.
De vågade prova saker de aldrig provat förut.. Experiment är uppfinningarnas bränsle. Man söker, letar, frustreras, upplever fruktlöshet. Tills en man en dag finner ett litet tecken. Bakterierna dör, viruset reagerar, Bluetooth-komponenterna börjar tala med varandra, namnet "Blackberry" vägrar lämna tankarna..
5.
De var ekonomiskt inte tvingade att återuppfinna sig själva. U2 stod på toppen av sin karriär. Ändå kände Bono att de var tvunga att "dream it all up again". Nöden är inte uppfinningarnas moder. Tvärtom är det oftast när man har lyxen att kunna tänka och slappna av som man blir uppfinningsrik.