Skivrecensioner, DI Weekend
The Beach Boys
Titel: The Smile Sessions
Skivbolag: Capitol
Betyg: 4
Jag har precis lyssnat igenom 34 tagningar av ”Heroes and villains” i hörlurar. Och slutligen förstår jag exakt vad Lars Norén menade med att kaos är granne med Gud.
Ett problem med utgivningar av oavslutade mästerverk brukar vara att man skapar en ordning som egentligen aldrig funnits.
När David Foster Wallace ”The Pale King” gavs ut postumt tidigare i år – en roman som författaren misslyckats med att skriva klart i elva år – så var det resultatet av att en redaktör redigerat ned tusentals lösa sidor av till 548 inbundna.
Vad som därmed försvann var kaoset, hela det garage fullt av utkast och anteckningar som David Foster Wallace lämnade efter sig.
Men det geniala med boxen ”The Smile Sessions” är att man ger ut hela garaget.
Under 1966 och 1967 misslyckades den 24-årige Brian Wilson med att slutföra vad som skulle bli uppföljaren till ”Pet Sounds”. Brian Wilson blev gökur, några låtar rycktes loss som singlar (”Good vibrations”, ”Heroes and villains”), men resten av inspelningstejperna hamnade i ett arkiv.
”The Smile Sessions”, en massiv box med 5 cd, en dubbel-lp och två singlar, speglar Brian Wilsons vansinne lika mycket som hans genialitet.
I tagning två av ”Heroes and villains” lägger Brian Wilson grunden till managementuttrycket ”Att tänka utanför boxen” genom att pröva att klippa in ljud från getter och Kalle Anka.
Lite senare slår han på en pianotangent om och om igen samtidigt som han mumlar ”I’m in great shape”. Vid tagning 17 överger han allt för att i stället pröva låten som en instrumental vals på orgel.
Efter ett tag inser man att rimmet på ”Never be lazy” och ”Crazy” nog är det centrala för texten. Men den färdiga versionen blir ett av pophistoriens mästerverk; kaos är verkligen granne med Gud.
Jan Gradvall
Rebecca & Fiona
Titel: I love you, man!
Skivbolag: Universal
Betyg: 4
Om det gick att köpa aktier i svensk musik i dag skulle jag investera rubbet i B-aktier av Rebecca & Fiona.
Disjockeyer har de senaste åren tagit steget upp från klubbar till en ny superstjärnenivå jämförbar med Lionel Messi och Usain Bolt.
Namn som Deadmau5, Tiësto, David Guetta (gäst i förra veckans ”Skavlan”) och inte minst svenska Swedish House Mafia och Avicii säljer i dag fler biljetter och spelar inför större publik än nästan alla rockartister.
DJ-duon Rebecca & Fiona från Stockholm är en del av denna nya värld. Med sitt debutalbum visar de att de också är redo för att kliva upp i världseliten.
Rebecca & Fiona varvar stenhård äppelknyckarhouse med en känsla för pop som för tankarna till Pet Shop Boys. Höjdpunkterna ligger först och sist på albumet.
Inledande ”Giliap” klistrar upp filmaffischer av Roy Andersson på palmer under en trancenatt i Goa. Avslutande ”Sleep alone”, om att komma hem och komma ned efter en klubbnatt, kommer Neil Tennant och Chris Lowe svära över att de inte skrev själva.
Jan Gradvall
She & Him
Titel: A very She & Him christmas
Skivbolag: Domino/Playground
Betyg: 4
Det här är både det första och sista julalbum som kommer att recenseras i DI Weekend i år. Att lyssna på julalbum brukar kännas som att bli fastspänd på en brits på akuten och få glögg intravenöst.
Men skådespelerskan och sångerskan Zooey Deschanel och geniale musikern M. Ward får sönderspelade låtar att återigen låta äggtoddysexiga. Att lyssna är som att öppna ett paket som innehåller Bing Crosbys magiskt ljusblå cardigan från ”Little Drummer Boy”-videon.
Jan Gradvall
David Lynch
Titel: Crazy clown time
Skivbolag: Sunday Best/Cosmos
Betyg: 3
Det måste vara roligt att vara David Lynch. För andra skulle uttrycket ”Crazy clown time” kunna tolkas som en parodi och förolämpning på allt vad David Lynch håller på med. Men för David Lynch själv är det en bra titel på hans debutalbum.
David Lynch beskriver inspelningsprocessen som full av lyckosamma kreativa missöden. ”Det var så många olyckor att albumet borde ligga på sjukhus”.
Och slutresultatet? Inte tråkigt en sekund. Det låter som The Log Lady, den synska kvinna i ”Twin Peaks”, bytt ut sitt vedträ mot en bärbar synthesizer och sedan planlöst vandrat runt mellan technoklubbar, konstgallerier och nattöppna fik
David Lynch sjunger på alla låtar själv, utom öppningsspåret, ”Pinky’s dream”, där Karen O från Yeah Yeah Yeahs kliver in och gör den bästa låt Siouxsie & The Banshees inte gjort på 30 år.
Jan Gradvall