Skivrecensioner, DI Weekend

Fatoumata Diawara
Titel: Fatou
Skivbolag: World Circuit
Betyg: 4

Time Magazine utnämnde för 20 år sedan Miami till ”the capital of Latin America”. På ett liknande sätt går det att kalla Paris för den nuvarande huvudstaden för afrikansk musik.

29-åriga Fatoumata Diawara säger till Think Africa Press om sin nya hemstad: ”Det är ett fantastiskt ställe. Du kan höra genuin, autentisk musik från alla delar av Afrika, men du kan också lyssna på moderna stilar som du inte kan hitta i Senegal eller Mali”.

Fatoumata Diawara är egentligen född i Elfenbenskusten, men kommer från samma musikscen i Bamako, Mali – en musikstad lika kreativ som Manchester eller Nashville – som fört fram artister som Toumani Diabaté och Ali Farka Touré.

Med det här albumet, ett av höstens bästa alla kategorier, kliver Fatoumata Diawara fram som Malis egen Lauryn Hill eller Tracy Chapman. I Paris har hon bytt ut sin kamalen n’goni (stränginstrument) mot en akustisk gitarr och skriver sånger som vill höras över hela världen. Bland de diskret följsamma kompmusikerna i bakgrunden finns John Paul Jones från Led Zeppelin.

Jan Gradvall

Wilco
Titel: The whole love
Skivbolag: dBpm Records/Cosmos
Betyg: 4

Amerikas just nu bästa rockband.

Jan Gradvall

SuperHeavy
Titel: SuperHeavy
Skivbolag: A&M/Universal
Betyg: 1

Mick Jaggers just nu sämsta rockband.

Jan Gradvall

Tony Bennett
Titel: Duets II
Skivbolag: Sony
Betyg: 3

17 år gammal blev Anthony Benedetto från New York inkallad i armén. Han hamnade i frontlinjen under andra världskrigets slutskede, en upplevelse han beskrivit som ”a front row-seat in hell”. Anthony Benedetto, som senare förkortade sitt namn till Tony Bennett, var bland annat med om att befria ett koncentrationsläger.

På ett sätt förställer man sig Tony Bennetts tillvaro lika klaustrofobiskt förutsägbar som Bill Murrays i ”Måndag hela veckan”. Varje morgon vaknar han upp och sjunger exakt samma evergreens han redan sjungit hundratusen morgnar förut.

Men vad han använder dessa evergreens till är att återigen göra livet värdigt och begripligt. Det går bara att sjunga ”Sunny side of the street” på ett meningsfullt sätt om man också vet hur det ser på den skuggiga sidan.

Mest gripande av dessa 16 duetter är ”Body & Soul” tillsammans med Amy Winehouse. Tony Bennett var själv nära att gå under av kokain under 1970-och 1980-talet (han hade inget skivkontrakt under sju år). Vad som fick honom att sluta var när Lenny Bruces forne manager beskrev sin forne klient: ”He sinned against his talent”. Tony Bennett säger till The Word: ”That phrase dit it for me, it cleaned me up”.

Jan Gradvall