Inspirerad av Kurt Cobain i klänning

Intervju med Neko Case från Dagens Nyheter 3/3 2006.

Text: Jan Gradvall

Nordvästra hörnet av Amerika, alldeles vid gränsen mot Kanada, är så långt från nöjesmetropolerna New York och Los Angeles man kan komma. Kanske är det just därför som den regionen fostrat så många egensinniga artister.

På 1990-talet var det de hårda rockbanden från Seattle. På 2000-talet är det de brokiga popkollektiven från Kanada.

Neko Case, född 1970, är präglad av båda dessa scener. Förutom att hon är aktuell med nytt soloalbum – släpps nästa vecka – är hon en av frontfigurerna i Vancouver-bandet New Pornographers, en slags supergrupp som samlar medlemmar från halvdussinet andra kanadensiska band.

Som tonåring bodde hon i Tacoma, Washington, och spelade trummor i olika band i den då spirande Seattle-scenen. 15 år gammal flyttade hon hemifrån – ”Det var ingen bra hemmiljö” – och fick jobb på rockklubben Tacoma’s Community World Theater, en ombyggd porrbiograf. Det var där hon 1987 såg de allra första klubbspelningarna med Nirvana.

– Det var väldigt inspirerande att se Nirvana, säger Neko. De var annorlunda. De var framförallt inkluderande. Det handlade inte om vara en man eller kvinna. Det handlade om att vara en individ.

Kurt Cobain i klänning var en viktig kvinnlig förebild för Neko Case. Annars fanns det få kvinnor bland grungebanden. Vad som inspirerade henne att ta nästa steg var skivbörsfynd med bluesartister som Bessie Smith och countrysångerskor som Loretta Lynn.

– Country dras fortfarande med dåligt rykte om att vara sexistisk och rastistisk musik, säger Neko. Men country lyfte fram kvinnor i första ledet långt innan rocken. Kvinnor som spelade gitarr och skrev sina egna låtar.

På debutalbumet ”The Virginian” från 1997 varvade Neko Case gamla countrylåtar, bland annat av Loretta Lynn, med egna låtar. Skivan är uppkallad efter den delstat där hon föddes, Virginia, och etablerade henne som en del av den alternativa countryscenen.

På nya skivan ”Fox confesssions brings the flood”, hennes fjärde studioalbum som soloartist, är det mest hennes bourbonfärgade röst som för tankarna till country. Skivan i övrigt täcker in hela spektrat av rotmusik på ett sätt som närmast för tankarna till The Band.

– The Band var varit en enorm influens. Inte bara musiken, utan hela mytologin kring bandet. Att de jobbade som en enhet. Jag älskar också att alla i bandet var kanadensare, utom en som är amerikan. The Band var verkligen ett nordamerikanskt band.

Bland musikerna på ”Fox confessions brings the flood” återfinns också organisten Garth Hudson, The Bands allra skäggigaste medlem. Jag säger att jag alltid föreställt mig Garth Hudson som en björn

– Han är verkligen en björn! Han är lång, jättelik, men inte långsam utan tvärtom snabb. Och väldigt hälsosam. Han har en väldigt speciell aura omkring sig. Det var fantastiskt att bara ha honom i studion.

Att vi plötsligt börjar prata om människor i termen av djur har sin förklaring. Neko Case återkommer hela tiden till djur i låttexter och på skivomslag. Hon berättar lyriskt om det rika fågellivet utanför studion i Arizona där skivan spelades in.

Skivomslaget pryds av rävar. Närmare bestämt sju rävar som står runt en flicka som håller i ett avhugget huvud. Albumet ”Fox confessions brings the flood” visar sig vara inspirerad av ukrainska folksagor.

– Jag läste mycket sagor som barn, folksagor från hela världen, men framförallt ukrainska, säger Neko, vars släkt är från Ukraina. De sagorna är inte präglade av någon kristen moral. Det är bara historier för historiens skull. Ofta väldigt drastiska och blodiga sådana. Och ofta just med rävar och vargar.

– Nu för tiden lever vi inte med sagor på samma sätt. Vi har ersatt dem med TV och filmer. Men jag blir verkligen upplyft av sagor som den om vargen som äter upp en mammas barn. Mamman skär upp vargens mage när han sover. Hon plockar ut barnen och syr i stället in vedträn i magen. Var hittar du den sortens berättande i dag?

När Neko Case inför nya skivan återvänt till böcker hon läste som liten hittade hon även en sedelärande novell om två flickor. En flicka det går bra för, en som går under. Öppningsspåret ”Margaret vs Pauline” utgår från den historien, men ifrågasätter hela upplägget.

– När jag läste den igen som vuxen blev jag arg. Allt som i novellen beskrivs som förgörande för Margaret är i själva verket goda egenskaper. Hon är öppen för nya erfarenheter. Hon är fascinerad av outsiders. Men hennes levnadssätt gör att hon straffas och i slutet av boken tar hon livet av sig. Inget om Pauline, den välartade flickan, men jag tyckte det var på tiden att någon stod upp för Margaret.

I mitten av maj kommer Neko Case tillbaka till Sverige. Hon spelar på Södra Teatern i Stockholm 14 maj.

Därmed missar hon turnén med New Pornographers som spelar i Europa under samma period.

– Men jag kommer absolut att fortsätta vara med i New Pornographers, säger Neko. Vi ska snart gå in i studion och spela in en ny skiva. Där har jag en helt annan roll, jag är bara en av åtta. Det är en befriande kontrast till mina egna skivor och turnéer.

New Pornographers har inget med country att göra utan spelar koncis och kompakt powerpop. Gruppens album ”Twin cinema” från i fjol var en av höjdpunkterna under ett rockår som – precis som Nils Hansson skrev i sin årskrönika – dominerades av kanadensiska band. Förutom New Pornographers leds scenen av Arcade Fire och Broken Social Scene. Men det går att räkna upp dussintals nya banbrytande artister från Kanada.

I ett upplägg som för tankarna till svenskt 1970-tal får kanadensiska band olika former av kulturbidrag. 60 procent av alla musiker i Kanada har fått stöd. Kanadensiska regeringen har tagit beslut om att rockmusiken är en viktig del av det inhemska musikarvet.

Canada Music Fund delade i fjol ut 11,5 miljoner dollar. Lagstiftning anger att 30 procent av musiken som spelas i kanadensisk radio och TV måste vara av inhemskt ursprung. För att TV-kanalen Much Music, Kanadas motsvarighet till MTV, ska kunna nå upp till den kvoten kan kanadensiska band få 25 000 dollar att spela in konkurrensdugliga videor.

– Som amerikan kan inte jag få kulturbidrag, säger Neko. Men vi har fått det med New Pornographers, Vi har fått videopengar och bidrag till att turnera. Tänk att som artist att känna det stödet från sitt land? Det bidrar till den kluvenhet jag själv känner inför det rådande klimatet i USA. Jag känner mig inte hemma i USA, jag känner mig hemma i Nordamerika.

(slut)