Skivrecensioner, DI Weekend
Ison & Fille
Titel: För evigt
Skivbolag: Hemmalaget
Betyg: 4
Det är sju månader kvar av 2011, men en sak står redan klar: om Grammisgalan enbart nominerar Mohammed Ali (duo från Flemingsberg) och Ison & Fille (duo från Bredäng) i kategorin ”Årets urban/dance” kommer galan att implodera och, med all rätt, att stämplas som rasistisk.
Svensk hiphop upplever just nu sitt kanske starkaste år någonsin. (Den 8 juni släpper dessutom Timbuktu sitt bästa album under karriären med ”Sagolandet”.) Den musik som Mohammed Ali och Ison & Fille gör på sina nya album är inte subkulturell marginalmusik utan lika bred som till exempel Ulf Lundell och Raj Montana Band var på 1970-talet.
I Grammisgalan nästa år borde därför Mohammed Ali och Ison & Fille vara självklara nominerade som både ”Årets album”, ”Årets grupp”, ”Årets textförfattare”, ”Årets kompositör”, ”Årets artist”, ”Årets producent” och ”Årets låt”. Däremot har de inget med dansmusik att göra. De har mycket mer gemensamt med rockband som Ebba Grön och KSMB, två andra grupper från Stockholms förorter.
Men vad som talar emot att Mohammed Ali och Ison & Fille kommer att få det erkännande de förtjänar är att de ligger på små bolag och därmed hamnar utanför den ”gated community” som de fyra storbolagen och de kommersiella radiostationerna håller på att skapa i svensk musik.
Låten ”Från hjärtat” med hiphopkollektivet HighWon, där Ison & Fille ingår, utnämndes till fjolårets bästa svenska låt här i DI Weekend och var, på gatunivå, även en av fjolårets största hitlåtar. Enorma 1,2 miljoner visningar för videon på YouTube talar sitt eget språk.
Men efter att ha kollat statistik med Nielsen Sound Control får jag uppgiften att ”Från hjärtat” inte spelades en enda gång av någon kommersiell radiostation i Sverige. Total utfrysning. Tankarna går till amerikanska MTV som innan Michael Jacksons ”Billie Jean” sprängde grindarna var en gated community för vit popmusik.
Segregeringen i Sverige blir inte mindre av att polisen den senaste månaden stoppat konserter med svenska rappare på grund av deras texter. Att beskriva en vardag präglad av droger och våld är inte samma sak som att propagera för det. Läs ”Can’t stop, won’t stop” av Jeff Chang om hiphopens ursprung. De första rapparna i Bronx lyckades med vad polisen misslyckats med i decennier: att stoppa våld och droger.
Ison Glasgow och Felipe Leiva Wenger har på senare år tagit paus från Ison & Fille för att i stället satsa på framgångsrika karriärer som radioprofiler. Men nu gör de comeback med ett album lika inspirerat som klassiska debuten ”Vår sida av stan” från 2002.
Låten ”Livet”, gjord tillsammans med kollegorna i HighWon, är Ison & Filles mästerverk. En uppdatering av Anita Lindbloms ”Sånt är livet” framförd med ett patos ingen kan bli oberörd av. Och texten borde printas ut av alla svensklärare som exempel på kraften i svenska språket.
Jan Gradvall
Beastie Boys
Titel: Hot sauce committee part two
Skivbolag: EMI
Betyg: 3
Ålderstigna humorister med förkärlek till matreferenser. Är Beastie Boys hiphopens svar på Åke Cato och Sven Melander?
Jan Gradvall
Hugh Laurie
Titel: Let them talk
Skivbolag: Warner
Betyg: 2
En Oxford-utbildad och stormrik brittisk skådespelare sjunger bluescovers på fritiden om hur det är att vara svart och utfattig i New Orleans? Vi vet vad Dr House skulle ge för diagnos: ”Efter diskussion med pat om biverkningar och effekter så skrivs 20 mg citalopram ut. 1/2 tab/dag i en vecka, därefter 1/d”.
Jan Gradvall
Rolf Wikström
Titel: I stället för tystnad
Skivbolag: Black Light 02
Betyg: 4
Det är många musiker som på senare år sökt mot ett mer avskalat och akustiskt uttryck. Men det är väldigt få som gjort det så värdigt som Rolf Wikström, 62, gör här. Texterna har en precision som vittnar om lika många timmar bakom en akustisk skrivmaskin som vid en elektrisk gitarr. Det låter lika mycket Nils Ferlin och Sonja Åkesson som Albert King och Otis Rush. Det tar 62 år att skriva sånger som ”I ställer för tystnad” och ”När vi har kommit hem”.
Jan Gradvall
Jay-Jay Johansson
Titel: Spellbound
Skivbolag: Stranded/Universal
Betyg: 4
Hyllad debutant. Trendig hipster. Hypad utlandssvensk. Borglömd föredetting. Underskattad veteran. Under sina 15 år som skivartist har Jay-Jay Johansson fått prova alla kläder som finns i rockmusikens kostymförråd. Men han har hela tiden finslipat sitt hantverk och hållit fast vid sin ursprungsvision: en Chet Baker utan trumpet. ”Spellbound” är hans finaste och bredaste album hittills. Finkänsligt utmejslade egna kompositioner i Cole Porters fotspår. Plus en förkrossande version av ”Suicide is painless”, temat från teveserien ”M*A*S*H”.
Jan Gradvall