Jag älskar att betala skatt

Tänk om vi konsumenter i framtiden väljer att stödja företag med hög skattemoral och bojkotta företag med låg skattemoral? Hur mycket skatt som betalas skulle då bli ett försäljningsargument. En form av svanmärkning. Krönika i DI Weekend, 1/4 2011.

Weekend 1 april

Krönika

Jan Gradvall

Jag älskar att betala skatt. Plötsligt hör man det allt oftare.

Ian McMillan, en av Englands mest kända poeter, säger i en intervju i The Word: ”Jag älskar att betala skatt. Det är vad som skiljer oss från mollusker och kameler och apor. Folk säger alltid, ’Åh nej, skatten har höjts igen’, som om det skulle vara något dåligt. Det är det inte, det är en fantastisk uppfattning. Ju mer du arbetar, desto mer betalar du i skatt. Och ju fler skolor och sjukhus kan byggas.”

Efter ett par decennium där den allmänna diskussionen om skatt i Sverige dominerats av skatteplanering – hur lite skatt det är möjligt att komma undan med – börjar nu fler och fler att i stället prata om skattemoral. Vad som imponerar när samhället blir hårdare är tvärtom hur mycket skatt man betalar.

Lina Thomsgård, 32, är en av den nya medievärldens främsta opinionsbildare. Hon driver Rättvisförmedlingen och blev nyligen utsedd till både Årets Wendela av Aftonbladet och Årets Nöjesförbättrare av Nöjesguiden. Lina Thomsgård arbetar också som Robyns taleskvinna och presskontakt.

För ett par månader skrev Lina Thomsgård på Twitter: ”De senaste 12 åren har Stefan Persson på H&M betalat 4,4 miljarder kronor i skatt. Jag älskar honom och H&M för det.”

Meddelandet skickades samma dag vidare av 23 andra av hennes followers (däribland jag själv) och lästes av tiotusentals andra, många av dem nyckelpersoner i media, industri och offentlig sektor. På några timmar fick därmed H&M ovärderlig goodwill av ett slag ingen reklambyrå kunnat ge dem.

Och allt detta tack vare Stefan Perssons höga skattemoral.

Ett exempel på det rakt motsatta är ICA som väljer att arbeta med en reklambyrå utan skattemoral. Leif Holmkvist på Resumé avslöjade före jul att reklambyråns Kings vinster landar i ägarnas Frank Hollingworths och Sunit Mehrotras bolag i Luxemburg.

De senaste fem åren har det svenska moderbolag King Adventures AB delat ut 77 miljoner till ägarnas Luxemburgbolag. Oavsett om det är lagligt eller inte så innebär det att ICA:s reklambyrå stoppat undan tiotals miljoner som i Sverige kunde ha använts till att bygga bättre skolor och bättre sjukhus.

Efter det avslöjandet har jag själv hämnats mot ICA genom att hellre gå till Vivo eller Konsum.

Det är min egen lilla naiva protest. Men om fler börjar tänka likadant – vilket det finns tecken på – så kan skattemoral bli viktigt.

Tänk om vi konsumenter i framtiden väljer att stödja företag med hög skattemoral och bojkotta företag med låg skattemoral?

Hur mycket skatt som betalas skulle då bli ett försäljningsargument. En form av svanmärkning att använda på produkter eller i skyltfönster eller på hemsidor.

Precis som att alla företag förväntas i dag ha en miljöpolicy – något ingen begärde för 20 år sedan – kan man snart komma att behöva ha en policy vad det gäller skattemoral.

Till en början handlar det om att påpeka alla bra saker som skatt för med sig. Mauro Scocco skrev i fjol på sin Twitter att man som nybliven småbarnsföräldrar inser ”vilken jävla payback” man får av all skatt man betalat in under åren.

Den ovan citerade engelske poeten Ian McMillan har ett annat förslag för att höja skattemoralen: att helt enkelt byta ut ordet skatt mot något mer positivt: ”Vi borde kalla det för glädje”.

I stället för att säga ”The taxman’s coming!” vill han att vi ska säga ”The joyman’s coming!’.

Hur mycket glädje kommer du att deklarera för i år?

(slut)