Klungan på Dansens Hus
Klungans föreställning ”Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter” spelas på Dansens Hus i Stockholm fram till 10 april. Oavsett om man rubricerar det som teater, humor eller dans är det bland det bästa jag sett på en scen. Från Di Weekend 18/3 2011.
Text: Jan Gradvall
Det är en sak som Ingmar Bergman eller Lars Norén missat i sina uppslitande familjedramer. Ingen av dem har erfarenhet av ett trångt folkhemskök. Ingmar Bergman växte upp i en överklassmiljö med matsal och tjänstefolk, Lars Norén växte upp på ett hotell.
Därmed har de aldrig förstått köksluckornas centrala roll i svenska familjekonflikter.
Men när man ser Klungans föreställning på Dansens Hus – där ett svenskt standardkök indelat i sektioner används som scenografi för allfamiljeuppgörelser – kommer alla känslorna på en och samma gång.
Det var ju köket som var dramascenen för ens egen familj och släkt. Allting man sade, eller framförallt allt man inte sade, skedde till ett oavbrutet öppnande och stängande av överskåp och underskåp.
Ut med kaffekoppar, in med kaffekoppar. Ner med sockret, upp med sockret. Och samtidigt satt dramats huvudperson tyst och rökte under köksfläkten, med ryggen passivt aggressivt vänd mot resten av publiken.
Klungans föreställning ”Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter” spelas på Dansens Hus i Stockholm fram till 10 april. Oavsett om man rubricerar det som teater, humor eller dans är det bland det bästa jag sett på en scen.
Det är så välskrivet, så välspelat, så skruvat men ändå aldrig krystat. Klungen är känd som en humorgrupp från Umeå, men vad som stannar kvar från föreställningen är svärtan och empatin. Och det sektionsindelade folkhemsköket.
(slut)