Down with sonetter at the tube station at midnigt
Poesin har en lång underjordisk tradition. Malte Persson, född 1976, både följer och avviker från den genom att skriva sonetter om Stockholms tunnelbana. Från DI Weekend, 18/3 2011.
Text: Jan Gradvall
Om någon för ett år sedan hade sagt att jag skulle avsluta varje kväll med att läsa sonetter hade jag aldrig trott det. Jag var till och med tvungen att slå upp sonett i Nationalencyclopedin för att få reda på vad det exakt betyder.
Förenklat svar: en fjortonradig diktform där raderna arrangeras genom rimväxling i först två fyrradiga strofer och därefter två treradiga strofer.
Men Malte Perssons nya bok, sonettsamlingen ”Underjorden” (Albert Bonniers Förlag), har öppnat upp en ny värld för mig.
Nu har jag även köpt ”Sonetter” av William Shakespeare (Lind & Co) med urval och kommentarer av Eva Ström.
Poesin har en lång underjordisk tradition. Malte Persson, född 1976, både följer och avviker från den genom att skriva sonetter om Stockholms tunnelbana. Från morgonrusningen till ödsliga nattåg har Malte Persson suttit där på röda, gröna och blå linjen och gjort samma reflektioner som alla vi andra hundratusentals pendlare.
Han har tagit del av pulsen, energin, trängseln, ensamheten, gemenskapen, ljuset, fukten – dörrarna stängs, tag plats – och visar att sonetten som form kan användas för att både skildra samtiden och ge historiskt perspektiv till den. Referenserna sträcker sig från Petrarca till Pet Shop Boys.
Med sitt både virtuosa och lekfulla språk får Malte Persson en också att inse att rimmande kan vara det mesta moderna sättet att uttrycka sig:
Jag, tänker, skriver, trycker ctrl-C,
och tänker om, och trycker ctrl-V
Missa inte en av årets läsupplevelser. Formen på boken – liten, tunn, svart – gör också att den är perfekt ha med sig just på tunnelbanan.
(slut)