Skivrecensioner, DI Weekend
Esperanza Spalding
Titel: Chamber music society
Skivbolag: Heads Up International/Naxos
Betyg: 4
Vad hade hänt om debuterande och då helt okända Esbjörn Svensson Trio 1993 hade besegrat alla stora popartister och fått en Grammis som bästa nykomling? Aftonbladet och Expressen hade dagen efter haft krigsrubriken ”SNOBBJURYN SVIKER FOLKET” och de svenska skivbolagen hade krävt ändring av reglerna. Vi har de priser vi förtjänar. Svenska Grammis är i dag inget musikpris utan en branschkompromiss.
Desto mer imponerande att amerikanska Grammy har lyckats bibehålla sin integritet som musikpris. När kategorin Best New Artist delades ut förrförra veckan så chockades musikvärlden när 26-åriga jazzbasisten Esperanza Spalding – i konkurrens med miljonsäljande Justin Bieber och Drake – var den som fick gå upp på scenen och hämta priset. Det var första gången i galans 53-åriga historia som en jazzartist fått det priset.
Men rent musikaliskt var valet helt korrekt. Esperanza Spalding från Portland, som framträdde i Oslo 2009 när Barack Obama fick Nobels fredspris, är en unik artist med basistlegenden Ron Carter (som spelade på Van Morrisons ”Astral Weeks”) och brasilianske Milton Nascimento som sina förebilder. Esperanza Spadling har sagt att jazzen i dag har ”lost it streets value” och vill återskapa den känslan. På sitt Grammybelönade album (faktiskt hennes tredje) spelar hon ståbas, sjunger och visar att hon även är en bländade arrangör.
Jan Gradvall
PJ Harvey
Titel: Let England Shake
Skivbolag: Island/Universal
Betyg: 4
Storbritannien har den udda traditionen att hålla sig med officiella konstnärer som följer nationens trupper och dokumenterar krigen i konstverk. Henry Moore utnämndes till exempel till ”war artist” 1940 och dokumenterade Luftwaffe-bombningarna av London med den oförglömliga ”Tube shelter perspective”. Svarte konstnären Steve McQueen var den officielle konstnären under Irak-kriget 2006. Han valde att göra frimärken av män och kvinnor som dödats i kriget.
PJ Harveys ambition med sitt nya album är att visa att begreppet ”war artist” även borde kunna inbegripa låtskrivare. PJ Harvey har sagt: ”You’ve got your war artists like Steve McQueen and war photographers. Why not a war songwriter?” PJ Harvey gjorde research om soldaters upplevelser i krig i två och ett halvt år innan hon skrev detta album.
Att hon överhuvudtaget genomförde projektet är beundransvärt. Att sedan slutresultatet inte blev introvert eller akademiskt utan tvärtom ryms in ramen för raka popsånger – de mest direkta hon skrivit på 15 år – är enastående.
Jan Gradvall
Rebecka Törnqvist
Titel: Scorpions
Skivbolag: Metronome/Warner
Betyg: 4
För drygt 20 år sedan utexaminerades den kanske främsta kullen någonsin på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Samtidigt på skolan gick Stina Nordenstam, Lina Nyberg, Sara Isaksson och Rebecka Törnqvist, alla fyra något motvilligt dubbade till framtida storheter inom svensk jazz.
Rebecka Törnqvist slog direkt igenom brett med den jazzfärgade succédebuten ”A night like this”. Men man kan undra om hon, med sin karriär i backspegeln, inte hellre skulle vela ha flugit in under radarn som Stina Nordenstam. Om tidigt Rebecka Törnqvist definierats som en indieartist i stället för en mainstreamartist är det förmodligen fler som i längden skulle ha upptäckt hennes musik.
Nu har Rebecka Törnqvists karriär i stället gått baklänges. För varje album hon gjort har hon blivit bättre och bättre och men sålt mindre och mindre. Sonic-läsarna har fortfarande inte hört henne. Men hennes nionde album, producerat av Jari Haapalainen, förtjänar att en gång för alla etablera Rebecka Törnqvist som en av svensk musiks främsta. Hon är en briljant sångerska, låtskrivare och arrangör. Allra bäst är sista spåret, den magiska ”To begin with”, som för tankarna till Robbie Robertsons solodebut.
Jan Gradvall