Krönika, Dagens Industri
Weekend 25 februari
Krönika
Jan Gradvall
Vad avgör om en låt blir spelad i en svensk kommersiell radiokanal? Vad som borde avgöra är låtens popularitet, dvs om det är en hitlåt eller inte.
Men när man synar branschen i sömmarna visar det sig dock att även andra faktorer spelar in i urvalet
Engelska sångerskan Adele har varit 2011 års hittills största succéartist. Hennes album ”21” (5 av 5 i DI) och hitsingel ”Rolling in the deep” har under februari dominerat radiolistor och topplistor världen över.
Adele har legat etta på samtliga iTunes-listor i Europa. I Sverige har försäljningen av den fysiska cd:n gått så bra att Adele fått det slutgiltiga kvittot på ett folkligt genombrott: Statoil har tagit in skivan.
Men det finns ett undantag för framgången: Adele har hittills inte spelats på svensk kommersiell radio.
Varför? Om man frågar runt i branschen får man olika svar beroende på vem man frågar.
De kommersiella kanalerna förklarar sig med: ”det är för tidigt” eller att ”låten inte har tillräckligt hög kännedom i målgruppen”. Kännedom är det uttryck som används inom radio för att mäta en låts popularitet.
Men ett halvdussin andra personer jag pratat med säger: ”Detta hade aldrig inträffat om Adele om legat på något av de fyra stora bolagen. Då hade hon spelats direkt.”
Parallellt med detta har musikaliskt snarlika Universal-artisten Duffy, trots att hennes andra album kritiserats för just avsaknaden av potentiella hitlåtar, spelats i svensk kommersiell radio.
Tittar man på utbudet i svensk radio kan man konstatera att det finns ett tydligt samband mellan bolagens storlek och de artister som spelas. Universal är överlägset störst med en marknadsandel på 32,66 % medan det bolag som representerar Adele i Sverige, Playground, har 0,74 %.
Payola är ett amerikanskt uttryck, myntat på 1950-talet, som innebär att radiostationer genom betalning eller annan sorts påtryckning spelar musik som presenteras som en del av ”the normal day’s broadast”. Payola är i dag förbjudet enligt amerikansk lag.
Finns det något samband mellan hur mycket reklamplats de fyra stora bolagen köper och de låtar som spelas?
Alexander Lindahl, musikansvarig på Mix Megapol, förnekar bestämt att det gör det: ”Det är en vanlig missuppfattning att skivbolag kan köpa en addering på privatlokalradio. Mix Megapol tar inte hänsyn till om skivbolag annonserar, utan testar musik i undersökningar där våra lyssnare avgör om en låt ska spelas eller inte”.
Det enda bevisliga exemplet på en form av Payola i Sverige är Radio Rix och deras sommarturné. Om en artist går med på att medverka på Rix Festival, en turné som kanalen tjänar pengar på, så garanteras att artistens låtar också spelas i kanalen.
Pia Kalischer, musik- och evenemangsansvarig på P3, säger: ”Det finns de som försöker göra sådana dealar med oss också. För några år erbjöds vi att få en artist till P3 Guld-galan om vi lade upp artisten på A-listan (de låtar som spelats mest). Den personen bad jag lugnt och stilla dra åt helvete. Oberoendet är kärnan i allt vi gör.”
Medan Adele snart spelas i all världens radiokanaler – utom i svensk kommersiell radio – kan man konstatera att P3:s roll i public service bara blir viktigare.
P3 och P4 i dag lika oersättliga kulturbärare som P1 och P2 just vad det gäler musikutbudet. Att det fortsätter att finnas kanaler där lyssnarna kan lita på musikproducenternas oberoende är avgörande för svensk populärmusiks framtid
(slut)
+
GRADVALLS VAL
TEATER
”Ett år av magiskt tänkande”, Galeasen, premiär måndag. Jag såg uruppförandet av Joan Didion-monologen på Broadway med Vanessa Redgrave. Ingela Olsson kan göra den ännu bättre.
POET
Mike Skinner, The Streets. På albumet ”Computers and blues” jämför rappar han om Facebook och jämför sig med Dame Judi Dench och typsnittet Helvetica och r. Både copywriters och journalister borde inspireras av denna ordvirtuos.
TV
”The Walking Dead”, TV11. Även den som avfärdar zombies som fåniga borde se denna serie bara för det kreativa bildberättandets skull. Avsnitt 4 är lysande regisserat av Johan Renck.
+
BONUS NR 1:
Natten mellan söndag och måndag sänds Oscargalan. Kanal 9 direktsänder hela natten med Filip & Fredrik som kommentatorer.
Nomineringslistan till den 83:e upplagan av Oscargalan är en av de främsta hittills. Samtliga tio nominerade till bästa film – antalet nominerade i den klassen utökades i fjol från fem till tio – är utmärkta filmer som alla borde se:
”Inception”, ”The kids are all right”, ”The King’s speech”, ”127 hours”, ”The Social Network”, ”Toy Story 3”, ”True grit”, ”Winters bone”, ”Black swan” (se annan notis) och ”The fighter” (svensk premiär 12 mars).
Mina tips i de tyngsta klasserna:
Kvinnlig huvudroll: Natalie Portman, ”Black swan”
Manlig huvudroll: Colin Firth, ”The King’s Speech”
Kvinnlig biroll: Hailee Steinfeld, ”True grit”
Manlig biroll: Christan Bale, ”The fighter”
Foto: Jeff Cronenweth, ”The Social Network”
Klipp: Jon Harris, ”127 hours”
Musik: Trent Reznor, ”The Social Network”
Dokumentär: ”Inside job”
Manus (bokförlaga): Aaron Sorkin, ”The Social Network”
Manus original: David Seidler, ”The King’s Speech”
Regi: David Fincher, ”The Social Network”
Bästa film: ”The Social Network”
Huvudkonkurrenten till ”The Social Network” som bästa film är den varmare och bredare ”The King’s Speech”. Den mest givna vinnaren av alla, för den som vill satsa pengar, är ”Toy Story 3” som bästa tecknad film.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Intresset för modern dans har de senaste åren spritt sig till populärkulturen. Plötsligt är Dansens Hus en lika viktig scen att hålla sig ajour med som Debaser.
Med tanke på detta ligger ”Black swan”, en film om en uppsättning av balettklassikern ”Svansjön”, perfekt i tiden.
”Black swan”, som får svensk biopremiär nästa fredag, är en av 2000-talets hittills bästa och mest originella filmer. Darren Aronofsky har tidigare gjort ”The wrestler”. Med ”Black swan” visar han att en balettdansare går igenom en lika brutal fysisk och psykisk prövning som en boxare.
Mikrofonerna placeras så nära dansarna att vi hörs deras andetag lika högt som balettmusiken. Natalie Portman är hypnotisk i huvudrollen. Som dansaren som ska gestalta både den vita och svarta svanen måste hon öppna upp sitt undermedvetna, konfrontera sin sexualitet och revoltera mot sin mor.
På så sätt placeras även ”Svansjön” mitt i samtiden. Även scenerna där Natalie Portman stirrar ut genom fönstret i New Yorks tunnelbana blir som en integrerad del av baletten.
”Black swan” utvecklas till ett drama som för tankarna till Roman Polanskis ”Repulsion”. Varken huvudpersonen eller biopubliken kan till slut vara säker på vad som är verklighet eller sinnesrubbning.
Jan Gradvall