Skivrecensioner, DI Weekend
The Decemberists
Titel: The king is dead
Skivbolag: Rough Trade/Border
Betyg: 4
Det är en läxa de största multinationella skivbolagen aldrig lär sig. De rockband som i längden blir de mest lönsamma är de som inte slår igenom på sina första två album. Glöm aldrig att U2 och REM till en början avfärdades som ”den sortens rock som bara rockkritiker gillar”.
Ett första tecken på att The Decemberists med sitt sjätte album är på väg att ta samma kliv från underground till overground som REM gjorde med ”Losing my religion” var när Time Magazine porträtterade gruppen på två helsidor. Ett andra tecken var när IT-gurun och författaren Steven Johnson härom veckan twittrade från gruppens konsert på Beacon Theatre i New York.
Ända var det ingen som hade förutsett att The Decemberists förra veckan skulle gå hela vägen upp till första plats på USA-listan.
Till skillnad från många andra artister, som sjunger om crack, stripteasepålar och fauner, speglar The Decemberists en verklighet som många kan identifiera sig med. En låt handlar om att skotta snö en söndag. En annan om hur man längtar efter sommardagar då man kan hänga kläder på tvättlinor. En tredje om att vara förälder till ett barn som fått diagnosen autism (”Rise to me”).
Även musiken låter som de jasmindoftande kläderna på tvättlinan: mandolin, steel guitar, dragspel, fiol, 12-strängad gitarr. Och, inte minst, trefilig nordamerikansk stämsång där gästande Gillian Welch intar samma roll som Nicolette Larson gjorde åt Neil Young på hans bästsäljande album ”Comes a time”.
Jan Gradvall
åddbåpp
Titel: åddbåpps skiva
Skivbolag: Noll Koll Film
Betyg: 4
Malmös musikscen är inne i ett mycket intressant skede. This Is Head vann välförtjänt P3 Guld i kategorin Årets Pop. Tillsammans med grupper som Ved och Vidderna tillhör This Is Head en ny scen runt Möllan som börjat kallas The New Weird Malmö. Parallellt med detta har även Malmö-bolaget A Tenderversion Recording klivit fram som en av Sveriges mest intressanta etiketter.
Nu kan The New Weird Malmö även addera en ung, andfådd jazztrio. Jazz har i modern tid främst kommit att associeras med tillbakablickande. Men trion åddbåpp spelar nyfödd jazz som den låter som den har hela livet framför sig. Hela albumet är inspelat på två timmar och en kvart. Den exakta inspelningstiden står till och med angiven på konvoluten: 15.26 till 17.42.
Även det svartvita fotografiet på konvolutet – ett av de finaste svenska skivomslag jag sett – fångar känslan av liv. De män som kramas på bilden är rytmsektionen Dan Schyman, kontrabas, och Olle Dernevik, trummor. Tillsammans saxofonisten Daniel Hanson fyrar de av en Lennie Tristano-tolkning och sju egna spår. Albumet är inspirerat av 1960-talets ljudideal, ”med tydligt separerad ljudbild för maximal stereoeffekt”. Men titlar som ”Min PC krånglar” understryker att den enda tid som existerar för åddbåpp är just nu.
Jan Gradvall
James Blake
Titel: James Blake
Skivbolag: Atlas
Betyg: 2
De prematura hyllningarna av unge engelske musikern James Blake kulminerade när Pitchforks redaktör Scott Plagenhoef utnämnde en av hans EP från 2010 till årets album. Men när hans riktiga debutalbum nu slutligen exponeras i dagsljus är det bestående intrycket en lovande och något brådmogen musikskoleelev, helt utan gatuförankring. James Blake kan visa sig vara för dubstep vad Sting var för reggae.
Jan Gradvall
Playtones
Titel: Rock’n’roll dance party
Skivbolag: Kavalkad/Universal
Betyg: 2
När statistiken över 2010 års bästsäljande album offentliggjordes förra veckan avslöjades en verklighet som många trendanalytiker försöker förtränga. I den vindruta genom vilken det högteknologiska Sverige i dag blickar mot framtiden dinglar fortfarande ett par raggartärningar.
Etta på årslistan – före Lady Gaga, Håkan Hellström och Robyn – var The Playtones, ett pastellfärgat rockabillyband från Blekinge . Även det sjätte mest säljande albumet i Sverige i fjol var rockabilly light, tyska The Baseballs.
Från att ha varit en nation av raggare med Volvo Amazon har vi blivit en nation av raggare med bredband.
Jan Gradvall