Skivrecensioner, DI Weekend
Kurt Wagner & Courtney Tidwell present KORT
Titel: Invariable heartache
Skivbolag: City Slang/Cosmos
Betyg: 4
Om jag på 2010 års sista recensionssida ska våga mig på en profetia om musikåret 2011 så säger jag: Nashville.
Oavsett den dalande ställningen i världen så fortsätter USA att vara världsledande när det gäller populärkultur. När USA nu av både politiska och ekonomiska skäl kommer att blicka inåt i stället för utåt så påverkar det även musiken. Och country, den kanske mest utpräglat amerikanska av alla musikformer, hamnar i centrum.
Dagens största hitlåtar från Nashville är egentligen lika mycket pop som country, men detta album påminner om att det var så redan på 1960- och 1970-talet. Jukeboxen och radion har alltid regerat i Nashville.
Tillsammans med Courtney Tidwell tolkar Lambchop-sångaren Kurt Wagner, med sin magnifikt torra och knarriga furustämma, gamla jukeboxhits av artister som Conway Twitty och Loretta Lynn. Vilka melodier. Vilket låtskrivarhantverk. Här finns populärmusikens både förflutna och framtid.
Jan Gradvall
Allerton & Alton
Titel: Black, white and bluegrass
Skivbolag: Bear Family
Betyg: 3
Ingen annan återutgivning under 2010 är viktigare än den här. Upptäckten av dessa inspelningar skriver om den amerikanska musikhistorien.
Duon Allerton & Alton sjunger och spelar bluegrass. Eller ”mountain music” som det rätt och slätt då kallades. Inspelningarna är från sent 1940-tal och tidigt 1950-tal. Men det mest sensationella i det här fallet är inte musiken utan att Alton Myers är svart.
Amerikansk musik har varit uppdelad i svart musik, jazz, blues och gospel, och vit musik, bluegrass, country och rock. Men att en av bluegrasspionjärerna nu visar sig ha varit svart ruckar på den historieskrivningen lika mycket som om en bluespionjär som Robert Johnson skulle visa sig ha varit vit.
Och en låt som ”Don’t this road look rough and rocky” förvandlas till en evig kampsång mot rasism. När en radiostation skickade ut signerade fotografier av Allerton & Alton fick de ett i retur med texten: ”This is the wrong picture. He’s a nigger”.
Att Allerton & Alton efter dessa inspelningar splittrades när de skickades till ett krig i Korea blir en annan påminnelse om att historien alltid är närvarande.
Jan Gradvall
Will Kimbrough
Titel: Rootsy Approved: Introducing Americana Music Vol 1: Will Kimbrough
Skivbolag: Rootsy
Betyg: 4
Vilken sorts utgåvor ska skivbolagen egentligen ge ut för att motivera inköp av fysiska exemplar? Malmö-bolaget Rootsys nya satsning är ett utmärkt exempel: genom att börja tänka mer som musiktidningar.
Alabama-födde och Nashville-verksamme Will Kimbrough turnerade i november i Sverige och är tidigare mest känd som gitarristen bakom Rodney Crowell. I stället för att enbart ge ut hans nya skiva presenterar Rootsy honom här på ungefär samma sätt som tidningen Sonic hade gjort: genom att även berätta hans historia..
I den kompakta och snygga lilla box med tre cd får man förutom Wim Kimbroughs nya album även en liveinspelning från 2010 och en ”Best of” med hans tidigare inspelningar. Rootsy kommer att fortsätta med ”Rootsy Approved”-serie under 2011.
Jan Gradvall
Jazmine Sullivan
Titel: Love me back
Skivbolag: Sony
Betyg: 3
Vad hände med Missy Elliot? Under några mellan 1997 till 2002 kändes det som varje ny singel som Missy Elliot släppte omdefinierade hela begreppet populärmusik. Svaret på vad som hände med Missy Elliott är – Jazmine Sullivan.
I stället för att göra egen musik ägnar Missy Elliott numera sin tid åt att vara mentor åt denna 23-åriga och nu sjufaldigt Grammy-nominerade soulsångerska från Philadelphia. Albumet är ojämnt, men topparna är K2-höga. Särskilt ”Holding you down (Goin’ in circles)” som är superb asfaltsoul i klass med genombrottet ”Bust your windows”.
Jan Gradvall