Skivrecensioner, DI Weekend
Ghost
Titel: Opus eponymous
Skivbolag: Rise Above/Sound Pollution
Betyg: 4
Watain
Titel: Lawless darkness
Skivbolag: Season of Mist/Sound Pollution
Betyg: 4
Intresset för den extrema, satanistiska hårdrockgenren black metal har gjort en intressant U-sväng de senaste åren. Från att ha stämplats som ett ljudspår till norska kyrkbrännare hyllas nu black metal i konnässörkretsar som en av de mest genuint nyskapande musikgenrerna i modern tid. Black metal-album sorteras i dag in bredvid konstmusik och frijazzklassiker.
Årets två bästa album i den hårda musikgenren är utpräglat satanistiska men samtidigt musikaliskt så exceptionella att de är en angelägenhet för alla med öppna öron. Både Ghost och Watain är också med bland de 25 svenska album som kandiderar till Nordic Music Prize (jag är ordförande i svenska juryn).
Ghost är hårdrockens Lars Kepler. Ingen vet ännu vilka svenskar musiker som döljer sig bakom pseudonymen, de uppträder maskerade. Men musiken är så melodiös och minutiöst välarrangerad att den för tankarna till vad Jeff Lynne kunde ha gjort om han satsat på hårdrock. En annan referens är Black Sabbaths poppigaste låtar.
Uppsala-bandet Watain ger en ny innebörd till uttrycket ”Satan vad bra”. Medan Ghost mest verkar leka med satanistiska symboler så bygger Watains musik och budskap på en satanistisk värdegrund. För Watain är satanism en religion. Gruppens konserter är högmässor där de häller ruttet grisblod över sig själva; stanken är en del av upplevelsen.
Men när man ser intervjuer med gruppledaren Erik Danielsson, och ser hans intelligens och lågmälda varma utstrålning, blir man mer rädd för människor som inte står för någonting alls. Musiken på Watains fjärde album påminner om när alla pusselbitarna föll på plats för Metallica och gruppen blev ett världsband. Att lyssna är som att föna sig bakom en jetplansmotor.
Jan Gradvall
Monica Huggett & Irish Baroque Orchestra
Titel: Flights of fantasy: Early Italian chamber music
Skivbolag: AVIE
Betyg: 5
Av alla konstarter är det musik som snabbast brukar spegla förändringar i ekonomin. Det känns därför nästan logiskt att man hittar en av 2010 års vackraste inspelningar på ett album där en barockensemble från det konkursfärdiga Irland framför musik som speglar en socioekonomisk förändring i Italien i slutet av 1500-talet.
Under renässansen var det främst kyrkan som var beställare av ny musik. Körverk stod högst i kurs, instrumental musik betraktades som sekundär. Men genom framväxten av förmögna köpmän i Venedig, Florens och Genoa uppstod en ny sorts beställare. Dessa köpmän efterfrågade musik där individuellt uttryck och individuella känslor stod i centrum.
Denna kammarmusik var instrumental men samtidigt uppbyggd på samma sätt som vokal musik: uttrycksfylla, individualistiska melodislingor flyter ovanpå det övriga ackompanjemanget. Resultatet blir både udda och häpnadsväckande direkt på ett sätt som har paralleller till popmusik: den känns som att instrumenten talar direkt till lyssnaren.
De tio kompositörer som tolkas på detta album är födda sent 1500-tal eller tidigt 1600-tal. Inspelningen är gjord St Peter’s Chuch i Drogheda, Irland. Dirigenten och violinisten Monica Huggett fick i våras en Grammy för en Bach-inspelning på samma bolag.
Jan Gradvall
Nico Muhly framförd av Grant Gershon & Los Angeles Master Chorale
Titel: A good understandning
Skivbolag: Decca
Betyg: 4
Nico Muhly, född 1981, är en av Amerikas främsta unga kompositörer. Han är verksam inom klassisk musik men är ett namn även i popvärlden efter att han som arrangör samarbetet med Grizzly Bear på deras album ”Veckatimest”. Nico Muhly är bosatt i Chinatown på Manhattan och har även en utmärkt blogg.
Med ”A good understanding” har Nico Muhly skrivit nyskriven körmusik som knyter an till de verk som framförts på katolska högmässor från 1500-talet och framåt. Nico Muhly sjöng själv i en gosskör.
Men samtidigt drar han paralleller mellan högmässor och, som han själv skriver i cd-häftet, ”andra manipulerande texter som är extremt välbekanta och reciteras dagligen”. Som exempel nämner han tunnelbanans utrop ”Mind the gap” och flygplanens ”The nearest emergency exit might be located behind you”. Så varför inte bygga in denna form av repetition i körverk?
Nico Muhlys nyskrivna körverk framförs av den massiva Los Angeles Master Chorale som kallas USA:s främsta kör. Inspelningen är passande nog gjord i stadens modernistiska konserthus ritat av Frank Gehry.
Jan Gradvall
PS. Tack till Lars Nyman, Södra Latins Gymnasium, för förtydliganden om musik under renässansen.