Skivrecensioner, DI Weekend
Caitlin Rose
Titel: Own Side Now
Skivbolag: Names/Warner
Betyg: 4
Alla låtskrivare, oavsett genre, borde någon gång åka till Nashville, countrymusikens centrum, och förkovra sig i hantverket. Ingenstans hittar man så precisa och melodiska formuleringar som i countrymusiken. 23-åriga albumdebutanten Caitlin Rose är uppväxt i Nashville med skilda föräldrar som båda varit ledande figurer i countryindustrin, pappa på skivbolagsidan, mamma som låtskrivare.
Rent musikaliskt är det uppenbart att Caitlin Rose lyssnat lika mycket på Rolling Stones och Fleetwood Mac som på country men hennes melodier och formuleringar är 100 procent ädelt Nashville-hantverk. ”Why is your love like rubber, he said/ Or gum stuck under my shoe? Leaving it there to avoid the risk of/ Making a mess out of you”.
Jan Gradvall
Neil Young
Titel: Le Noise
Skivbolag: Reprise/Warner
Betyg: 4
Eric Clapton
Titel: Clapton
Skivbolag: Reprise/Warner
Betyg: 2
De ledande svenska reklamkreatörerna Linus Karlsson och Paul Malmström, sedan länge verksamma i USA, har sagt: ”För att något ska kunna bli det bästa man någonsin gjort måste man också riskera att det kan bli det sämsta man någonsin gjort”. Det må låta självklart, men få vågar i skarpt läge driva sin kreativitet så långt; hellre än att riskera att misslyckas totalt stannar man vid något som man av erfarenhet vet fungerar.
Neil Young och Eric Claptons nya album är ett bra ett exempel på denna tes. Få stora musiker har kraschlandat så ofta som Neil Young. Hans album från de senaste tio åren kan sorteras undan med parentesklamrar på vardera sida. Men så bränner det plötsligt till igen. ”Le Noise” är på pappret ett kamikazeprojekt: Neil Young helt ensam med sin mullrande, vrålande, tjutande gitarr. Ett album utan trummor, utan kompband, utan pålägg överhuvudtaget. Men producenten Daniel Lanois fångar essensen av Neil Young. Det låter som hans nervtrådar kopplats direkt in till gitarrförstärkaren.
Eric Clapton, däremot, gör aldrig något dåligt men heller aldrig något oväntat eller exceptionellt. På sitt 19:e solostudioalbum kompas Eric Clapton av ett fantasiskt kompband – Jim Keltner, Willie Weeks, JJ Cale – och låter exakt så lojt bluesig som hans fans vill att han ska göra. Men han lämnar aldrig sin comfort zone. Eric Clapton är en musiker, Neil Young är en konstnär.
Jan Gradvall
Maroon 5
Titel: Hands all over
Skivbolag: Octone/Universal
Betyg: 4
Ärligt talat hade jag kanske inte lyssnat på detta album om jag inte sett vem som producerat det: Robert John ”Mutt” Lange. Att den Rhodesia-födde 61-åringen Mutt Lange nu gör comeback som producent borde vara höstens nyhet i popvärlden, men Mutt Lange är fortfarande märkligt okänd.
Mutt Lange producerade AC/DC:s ”Back in black” som med 48 miljoner exemplar är musikhistoriens näst mest sålda album. Han ligger även bakom ”Come on over” åt sin dåvarande hustru Shania Twain som med 39 miljoner exemplar är musikhistoriens mest sålda album av en kvinnlig artist.
Mutt Lange har också producerat och skrivit monsterhits som Bryan Adams ”(Everything I do) I do it for you” och Billy Oceans ”Get outta my dreams, get into my car”. Mutt Langes produktion på Def Leppards album ”Hysteria” (20 miljoner) var även en förebild för de svenska låtskrivarna och producenterna på Cheiron.
När jag frågar Andrea Carlsson, Cheiron-låtskrivare och i dag ”Idol”-jurymedlem, om Mutt Lange så kallar han honom för geni och ”en stor inspiratör för mitt eget musikskapande”. Andreas Carlsson: ”Versen till Def Leppards ’Pour some sugar on me ’tog sju dagar att spela in. Mutt andrade hastigheten på bandspelaren och försökte på alla möjliga satt få fram sångtagningar där varenda konsonant hade betydelse. Så jobbar en visionär.”
Maroon 5:s ”Hands all over” är det andra album som Mutt Lange valt att producera efter skilsmässan från Shania Twain. (Det första, Nickelbacks ”Dark horse”, släpptes i november 2008 och har dess legat på USA-listan 91 veckor i sträck.) Maroon 5:s Adam Levine har med förfäran berättat om hur hårt Mutt Lange tvingat dem att jobba. Efter att de presenterat en färdig låt svarade Mutt Lange: ”That’s a good start. Now strip it to the drums and start over.”
Men allting på ”Hands all over” är verkligen polerat till popperfektion. Som om Hall & Oates gjort ett album med glitterpopmästarna Chinn & Chapman.
Jan Gradvall