Krönika, Dagens Industri
Weekend 24 september
Krönika
Jan Gradvall
Den 9 juli skedde en spionutväxling mellan Ryssland och USA. De nio ryssar och en peruan som just erkänt i amerikansk i domstol att de levt dubbelliv i USA som agenter åt Ryssland utvisades och sattes på ett flygplan. Exakt motsatt resa gjorde fyra amerikaner som spioneridömts i Ryssland till långa fängelsestraff.
Att denna ”bytt är bytt”-utväxling gjordes i tystnad på Wiens flygplats, mitt emellan öst och växt, gjorde att det kändes som att det kalla kriget aldrig tagit slut. En titt på höstens kulturutbud visar att det har det inte heller.
I amerikansk tv visas just nu ”Rubicon”, en lysande spionserie producerad av AMC, samma kanal som även gör ”Mad men” och ”Breaking bad”. Skillnaden mellan ”Rubicon” och till exempel ”24” är att underrättelseagenterna i ”Rubicon” varken skjuter eller använder datorer utan sitter i pappersbelamrade kontorsrum med pannorna i djupa veck. ”Rubicon” påminner inte så lite om någon av John le Carrés kalla kriget-romaner förlagd till dagens USA.
Även John le Carré själv återvänder denna höst till sin gamla MI6-värld – med ryssar i huvudrollen – i sin nya roman ”Our kind of traitor”. Boken gavs ut i England förra veckan och ges den 29 oktober ut på svenska under titeln ”Vår egen förrädare”.
I oktober börjar Tomas Alfredson i London dessutom filma ”Tinker, tailor, soldier, spy”, den klassiska spionroman av John Le Carré som i Sverige går under titeln ”Mullvaden” och som legat till grund för en av historiens bästa teveserier.
Rollistan i Alfredsons långfilmsversion kan få vem som helst att börja IMDB-dregla: Gary Oldman, Colin Firth, Tom Hardy (”Inception”) och nye stjärnskottet Benedict Cumberbatch som spelar Sherlock Holmes i BBC:s hyllade nyversion.
Allra högst är förväntningarna förstås på Gary Oldman som spelar den pensionerade underrättelseofficeren George Smiley, en roll som i teveversionen gjordes av Alec Guinness.
I slutet av 1970-talet avrundade Sir Alec Guinness (1914-2000) en lysande karriär med sina två allra främsta roller.
Den ena var Obi-Wan Kenobi i ”Star Wars”. Den andra var George Smiley i två teveserier för BBC. ”Tinker, tailor, soldier, spy” (1979) spelades in parallellt med ”Empire strikes back”. ”Smiley’s people” (1982) spelades in parallellt med ”Return of the Jedi”.
Alec Guinness kunde uttrycka mer med två rynkor i sin panna än vad andra skådespelare uttryckt under en hel karriär.
Skillnaden är att medan man varenda unge i dag har en klar bild av Obi-Wan Kenobi – ”Star Wars” har klarat det ena generationsskiftet efter det andra – så är det bara vi som är gamla nog att ha sett tveveserierna som känner honom som George Smiley.
Både ”Tinker, tailor, soldier, spy” (sju avsnitt) och ”Smiley’s people” (sex avsnitt) finns dock utgivna som engelska dvd-boxar.
Precis som till exempel till ”Jag, Claudius”, ett annat brittiskt tevemästerverk, är fotot och tempot så typiska för sjuttiotalets teveproduktioner att en ung tittare i dag förmodligen ger upp efter fem minuter.
Men orkar man hänga kvar kommer belöningen. Och man börjar längta efter att både läsa om romanena och se Tomas Alfredsons nyversion.
Spionerna är återigen på väg in från kylan.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
TV
”Starke man”, söndag 20.00, SVT1. Sverige får sin egen ”The Office” med Anders Jansson som kommunalråd (S) i Svinarp. Anna Blomberg briljant som kanslichef med sönderrökt röst.
SAJT
DJHistory.com. Exemplarisk sajt med ambition att intervjua samtliga discjockeys som gjort avtryck i historien. Ger även ut böcker. Nu senast ”The Record Players: DJ Revolutionairies”.
HYRFILM
”Greenberg”. Egentligen Noah Baumbachs minst lyckade film hittills, men fina LA-miljöer (de äter på Musso & Frank Grill!) och dialog om Karen Dalton, folksångerska alla borde upptäcka.
+
BONUS NR 1:
En av höjdpunkterna på den nu pågående Bokmässan i Göteborg är möjligheten att höra sina favoritförfattare ingående tala om sitt konstnärskap. Varför finns inte möjligheten att uppleva musiker scenintervjuas på det sättet?
Svaret är att det gör det från och med måndag. Erfarna musikerna Hasse Olsson (organist i Raj Montana Band, kapellmästare i Lundells band) och Micke Littwold (musiker och kompositör) startar då konsertserien ”På svenska” på Obaren på Sturehof i Stockholm.
Varannan måndag kommer man under hösten att få höra musiker både spela och tala om sin musik och framförallt sina texter. Intervjuerna kommer att göras av författaren Peter Kihlgård. Bland de bokade artisterna finns bland andra Plura Jonsson, Marie Bergman, Mikael Rickfors, Lasse Tennander, Pugh Rogefeldt, Py Bäckman, Peter Lundblad och Ola Magnell. (Och Mauro Scocco!)
Målsättningen är att skapa dynamisk upplevelse för publiken där gränserna mellan konsert, konversation och improvisation suddas ut.
Micke Littwold säger att en av inspirationskällorna bakom ”På svenska” är tevekanalens VH1:s ”Storytellers”, där artister även fick möjlighet att berätta historierna bakom låtarna.
”Men vad som satte fart på hela idén att göra något här i Sverige, och som vi har jobbat med i flera år för att nå ut med, var ilskan och frustrationen över att erfarna berättare och låtskrivare inte längre fick något som helst mediautrymme”, säger Micke Littwold.
”Nästan ingen radiokanal spelade den här generationens singer-songwriters, få tidningar ens recenserade dem. Helt plötsligt var det nästan arbetsförbud på dessa artister. Detta tyckte vi, som spelade med artisterna var upprörande och djupt orättvist. Vi visste ju ändå att publiken fortfarande ville och behövde få sig en bra story till livs. Därför väcktes idén att göra en serie konserter där så gott som hela den här generationens singer songwriters deltar under samma rubrik,”.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Hur blir man rent konkret en bättre författare? Den amerikanska tidningen Writer’s Digest, som riktar sig både etablerade och aspirerande författare, har gett svar på detta ända sedan premiärnumret 1921.
Septembernumret av Writer’s Digest har överrubriken ”The Big 10” och är fullt av Topp 10-listor för arbetsteknik sammanställda av tidningens redaktion och olika författare. Råden gäller allt från ”10 productivity strategies that work” och ”10-minute fixes to plot problems”.
Thrillerförfattaren Karin Slaughter listar ”Top 10 ways to stay sane when frustrated when you’re writing”. Ett tips är att äta snacks väldigt långsamt medan man tittar ut genom fönstret. Ett annat är att se mycket på tv, vilket är ”en genväg till att göra research.”.
I numrets huvudartikel går en panel på tio författare går igenom de tio vanligaste författarråden och listar argument både för att följa dem och bryta dem. Bland dessa klassiska standardråd finns ”Write every day”, ”Hook your readers on page 1” och ”Kill your darlings”.
Argumentet för att man ska följa ”Kill your darlings”-rådet och stryka skoningslöst är att ”Words are like money, spend them wisely”. Argument mot är att den som en gång myntade uttrycket själv dött för länge sen och ”förmodligen dog av prestationsångest”.
Jan Gradvall