Skivrecensioner, DI Weekend
The Drums
Titel: The Drums
Skivbolag: Moshi Moshi/Cooperative/Bonnier Amgio
Betyg: 4
Som invald i Statens Kulturråds fonogramstödsgrupp var jag nyligen på mina första mötesdagar. Det var otroligt lärorikt att träffa experter på andra musikgenrer och höra hur de resonerar. En påtaglig skillnad: inom till exempel klassisk musik och folkmusik bortser man aldrig från själva musicerandet, dvs hur bra musikerna spelar, medan det inom mina bevakningsområden, pop och rock, finns exempel på hur tekniskt undermåliga musiker ofta gör den bästa musiken.
Unga The Drums är det mest omtalade New York-bandet sedan The Strokes. Jag såg kvartetten spela i en trång skivaffär i New York under Record Store Day i april. Det blev uppenbart att bandmedlemmarna lagt ned mer tid på popteorier, och att titta sig i spegeln, än att öva i replokalen. Men där i låg även bandets charm och styrka. Med sitt klivpulverutspel kan The Drums bli höjdpunkten på Sveriges överlägset bästa rockfestival, Way Out West, i augusti.
The Drums debutalbum lever också upp till förväntningarna. Medan The Drums har närstuderat Orange Juice och skivor från Sarah Records är melodierna i själva verket pur syntpop av ädlaste märke. Som ett skramligare OMD.
Jan Gradvall
Ass
Titel: Salt marsh
Skivbolag: Headspin/Bonnier Amigo
Betyg: 4
Sologitarristernas storhetstid var för 30-40 år sedan. I Sverige var Rune Gustafsson och Janne Schaffer folkhemsstjärnor och gav ut storsäljande instrumentala album. Rune Gustafssons ”Rune at the top” från 1969 gavs ut i USA av Atlantic. Janne Schaffers solodebutalbum från 1973 gick upp etta på Kvällstoppen och sålde i en kvarts miljon exemplar.
Andreas Söderström kan vara den mest intressanta sologitarristen i Sverige i dag, men ändå helt okänd för den stora allmänheten. En anledning kan vara att han valt artistnamnet Ass. En annan kan vara att han håller sig i bakgrunden till och med på sina egna produktioner; han regisserar snarare än ekvilibrerar. Andreas Söderström har tidigare hjälpt El Perro Del Mar och Taken By Trees. På sitt tredje soloalbum väver han fram häpnadsväckande vacker och genuint originell musik som bär lika mycket spår av psykedelisk brittisk folkmusik som av jazz och konstmusik.
Jan Gradvall
Bonnie ”Prince” Billy & The Cairo Gang
Titel: The wonder show of the world
Skivbolag: Domino/Playground
Betyg: 4
När Matthew Barzun, född 1970, tillträdde som amerikansk ambassadör i Sverige i augusti i fjol var det en spegling av en föryngring och förnyelse i amerikansk politik. För det första hade Matthew Barzun en bakgrund i IT-branschen (CNET Networks) och var en nyckelfigur bakom Barack Obamas digitala gräsrotskampanjer. För det andra sade han vid tillträdet att hans favoritartist var – Will Oldham.
Den radikale folkpunkprofeten Will Oldham, också född 1970, är en av de senaste 20 årens mest inflytelserika musiker. Det går att lista dussinet svenska singer-songwriters som inte hade låtit som de gör utan Will Oldham. Eller hade sett ut som de gör. Med sitt Unabombarskägg och sina slitna skjortor har Will Oldham även blivit en alternativ stilikon.
Förra veckan bjöd Matthew Barzun och hans fru in till en privat konsert med Will Oldham i vardagsrummet i sin bostad i Diplomatstaden i Stockholm. Brooke Brown Barzun är gammal vän till Will Oldham från Louisville, Kentucky. Det blev en magisk kväll med bourbonstinna Mint Juleps, kväkande grodor i Djurgårdsviken och en Will Oldham som, utan mikrofon, sjöng hjärtat ur kroppen.
Will Oldham är känd/ökänd för att ge ut skivor under olika namn: Palace Brothers, Palace Music, Bonnie ”Prince” Billy. Av det 20-tal album han gjort är det senaste den bästa introduktionen till hans värld.
Jan Gradvall
The Divine Comedy
Titel: Bang goes the knighthood
(Divine Comedy Records/Border)
Betyg: 4
På omslaget sitter nordirländske Neil Hannon (The Divine Comedy) i ett skumbad iklädd plommonstop, fluga och premiärministerpipa. Det är en perfekt illustration av en egentligen överintelligent popmusiker som i sina bästa stunder varit den felande länken mellan Gilbert & George, Pet Shop Boys och en ihopskrynklad The Sun som blåser i rännstenen längs med Downing Street. Nya albumet innehåller sommarens mest klockrena poplåt, ”At the indie disco”, där Neil Hannon i texten hyllar svenska The Wannadies.
Jan Gradvall