Bakfyllornas Picasso
Om Jeff Bridges bakfyllor i ”Big Lebowski” var hans blå period så har han med ”Crazy heart” tagit steget till ”Guernica”. Från DI Weekend 5/3 2010.
Jeff Bridges är bakfyllornas Picasso. Ingen kan han som gestalta känslan av kallsvettning, yrsel och kvävda kräkreflexer.
Jeff Bridges nya film ”Crazy heart”, med svensk biopremiär i dag, börjar med en scen som för tankarna till ”Big Lebowski”. Jeff Bridges kliver in i en bowlinghall, fast denna gång inte för att han ska spela bowling utan för att han ska uppträda där som countrysångare.
Att döma av hans röda ögon verkar ljudet av kraschande käglor komma inifrån hans eget huvud. Om Jeff Bridges bakfyllor i ”Big Lebowski” var hans blå period så har han med ”Crazy heart” tagit steget till ”Guernica”.
Jeff Bridges är storfavorit till att natten mellan söndag och måndag hämta hem en Oscar för sin roll som trasig countrysångare i ”Crazy heart”.
När man ser ”Crazy heart” kan man dock inte sluta tänka på en annan film, ”Tender mercies” från 1983.
Till stora delar är det samma film. Även ”Tender mercies” handlade om en trasig countrysångare, spelad av Robert Duvall, vars liv förändras när han träffar en yngre kvinna med en son.
Både Jeff Bridges och Robert Duvalls countrysångare har även hämtat stor inspiration från framförallt Merle Haggard. Båda skådespelarna sjunger även själva i filmerna.
Robert Duvall fick också en Oscar för sin roll 1983.
Ingen i teamet bakom ”Crazy heart” verkar dock vara bekymrad över dessa likheter. Det är Robert Duvalls produktionsbolag som producerat ”Crazy heart”. Robert Duvall dyker även upp i ”Crazy heart” som bartender.
”Crazy heart” är inget filmiskt mästerverk men allt i filmen känns country: långa bilfärder i amerikanska södern, långa samtal i gammaldags telefonkiosker, långa blickar vid bardiskar.
Jan Gradvall
Kortis nr 2: