Skivrecensioner, DI Weekend
Chip Taylor
Titel: Yonkers NY
Skivbolag: Trainwreck/Rootsy.nu
Betyg: 3
Det är påfallande många rockartister som i dag väljer att göra sånger där de blickar tillbaka på sin egen barndom. Rocken har gått från att vara en tonåring som ylar mot månen till en farfar som bläddrar i fotoalbum.
Ingen har tagit detta koncept längre än Chip Taylor. På sitt nya album om varvar den gamle ”Wild thing”-låtskrivaren sina självbiografiska låtar om uppväxten i Yonkers med rena talade partier. Vi får bland annat höra om hans pappa som gick från att bli golfproffs till att bli skådespelare och vulkanforskare.
Om man åker tåg från Grand Central Station på Manhattan till idylliska Tarrytown, den sträcka som Donald Draper pendlar varje dag i ”Mad men”, passerar man Yonkers, en sovstad som förutom Chip Taylor även fostrat Mary J Blige och rapparen DMX.
Jan Gradvall
Bob Dylan
Titel: Christmas in the heart
Skivbolag: Sony
Betyg: 3
Många i Sverige verkar ha missförstått Bob Dylans julalbum. Den ledande rocktidningen Sonic skriver till exempel i sin recension om ”präktig nostalgi” och att Dylan ”väl fundamentalistiskt önskar återskapa ljudet av sin barndoms jular”.
Bob Dylan, född Robert Zimmerman, växte dock upp i ett judiskt hem där man inte firade jul på det sättet. Bob Dylans föräldrar var båda ordföranden i olika delar av Minnesota-staden Hibbings judiska församling. Bob Dylan gick i skola i bygdens enda synagoga. Hans Bar Mitzvah vid 13 års ålder var den största i bygdens historia med 400 gäster.
Om Bob Dylan försöker återskapa något från barndomen genom att tolka dessa gamla kristna julsånger så är det snarare de jular som andra barn upplevde i Minnesota-snön. Vetskapen om det gör han inte hans skrovliga sång bättre, men det ger onekligen skivan en annan klangbotten.
Jan Gradvall
Andi Almqvist
Titel: Glimmer
Skivbolag: Rootsy.nu
Betyg: 4
Andi Almqvist var en av de artister som spelade i kyrkan på musikjournalisten Lennart Perssons begravning. När Andi Almqvist satte sig vid pianot och spelade en fantastisk ballad kallad ”Amsterdam” kunde man svära på att det var en obskyr Tom Waits-låt av det slag som just Lennart Persson och ingen annan hade tillgång till på en bootleg.
Men ”Amsterdam” var en nyskriven låt, skriven av Andi Almqvist själv, som nu ges ut på skiva. Andi Almqvist har på sina tidigare skivor liftat runt i amerikanska förebilders fotspår. Men ”Glimmer” hittar skånske Andi Almqvist sin egen identitet genom att i stället bege sig bara några mil rakt söderut.
”Glimmer” är ett centraleuropeiskt Tom Waits-album. Ett album fyllt av rödögda och Brecht/Weill-besläktade sånger som bär spår av för många och för långa nätter på ölhallar i Tyskland, kaféer i Amsterdam och bensinmackar längs Autobahn.
Jan Gradvall
Gary Numan
Titel: The Pleasuare Principle: The 30th Anniversary Edition
Skivbolag: Beggars Banquet
Betyg: 4
En av rockjournalistikens många pinsamma missar är grillningen av Gary Numan. ”Roast på Berns” är ingenting mot vad Gary Numan utsattes för av musikjournalister 1979.
I dag kan konstatera att Gary Numans utskällda ”The Pleasure Principle” tvärtom tillhör de mest originella och visionära popalbum som gjorts.
Gary Numan avfärdades på den tiden som en David Bowie-kopia, men David Bowie lyckades aldrig ta sin kylighet så här långt. Gary Numan låter som David Bowie fått barn med ett kylskåp. Eller som om ”Wall-E”, den sista roboten på jorden, hittat en moog på soptippen.
JG Ballard-hyllningen ”Cars” är förstås den mest kända låten. Men detta album rymmer även flera andra klassiker. ”Films” har samplats av ett otal hiphopproducenter, bland dem Dr Dre. ”Metal” har spelats in av Nine Inch Nails och Afrika Bambaataa. ”M.E.” utgjorde grunden i ”Where’s your head at?” med Basement Jaxx.
Kyla är underskattat!
Jan Gradvall