Skivrecensioner, DI Weekend
Melissa Horn
Titel: Säg ingenting till mig
Skivbolag: Sony
Betyg: 4
Efter arbetet med boken ”Tusen svenska klassiker”, där urvalet sträcker sig från televisionens startår 1956 fram till deadline våren 2009, har vi fyra författare fått frågan. ”Har det kommit några nya klassiker sedan dess?”
Det har det. Enligt bokens definition på klassiker, verk som speglat sin tid, går det inte att hoppa över Lars Kepler. Tyvärr lär det heller inte gå att hoppa över ”Svenska Hollywoodfruar”, även om man just nu inte orkar höra Anna Ankas namn en gång till.
Den starkaste tredje kandidaten kan bli Melissa Horn. Singeln ”Lät du henne komma närmre” är den sortens sällsynta låt som stannar populärkulturens klockor. En förkrossande svartsjukeballad som har förutsättning att ligga etta på Tracks i fem veckor och dröja sig kvar på Svensktoppen i två år.
När jag såg den då 20-åriga Melissa Horn debutera som förartist på Peter Lemarcs comebackturné för två år sedan kändes det som dörrarna till en skolaula öppnats lite för tidigt. Men hennes andra album är fulländat. Albumet är inspelat mer eller mindre live i studion i Atlantis, den studio på Karlbergsvägen i Stockholm där Ola Magnell, Ulf Lundell, Lisa Ekdahl, Fred Åkerström och Cornelis Vreeswijk spelat in tidigare.
Melissa Horns tio låtar på det här albumet visar att hon kan bli en artist av den klassen. Det är många artister som försökt bearbeta hjärtesorg på skiva. Men det är väldigt, väldigt sällan man hör någon göra det till så här glimrande melodier och arrangemang.
Jan Gradvall
Kris Kristofferson
Titel: Closer to the bone
Skivbolag: New West/Playground
Betyg: 3
Om du bara ska köpa en tuggtobakskiva i år, ska du köpa den här. På ett sätt kan man kanske tycka att den 73-årige Kris Kristofferson mumlar fram sina sånger, men han vet han gör: han får fram smaken på varje ord. Hans röst har samtidigt blivit så sträv att den går att använda den som tändsticksplån.
Kris Kristoffersons sånger blir också rakare och rakare. ”Good morning John” är en hälsning till Johnny Cash, ”Sister Sinead” är en hyllning till Sinead O’Connor, ”that bald headed brave little girl”. Varken Bob Dylans eller Neil Youngs senaste album var så här bra.
Jan Gradvall
Fuck Buttons
Titel: Tarot sport
Skivbolag: ATP
Betyg: 3
Det är inte lätt att hålla reda på alla nya bandnamn. För två år sedan trodde jag att jag köpte en skiva med Holy Fuck, ett elektroniskt band från Toronto som jag läst om och blivit nyfiken på. (Jag såg dem sedan göra en fantastisk konsert på Roskilde i fjol.) Men vad jag i stället kom med var en skiva med Fucked Up, ett hardcorepunkband från Toronto.
Förvirringen blir inte mindre av att det finns ett tredje fuckband, Fuck Buttons, som verkar i samma elektroniska genre som Holy Fuck. Duon Fuck Buttons består av två engelsmän som gör hård, transliknade musik som påminner om shoegazing, en genre som peakade tidigt 1990-tal men nu fått en revival.
Genren shoegazing utgjordes av unga män som stirrade på sina skor när de spelade meditativ gitarrmusik på tinnitusvolym. Fuck Buttons gör ungefär samma sak, fast med datorer. Riktigt bra!
Jan Gradvall
Brothers of End
Titel: The End
Skivbolag: Playground
Betyg: 4
De sista fyra åren har det varit helt tyst om The Cardigans. Gruppen har inte officiellt splittras men alla fem medlemmarna har sjösatt olika soloprojekt. Efter sångerskan Nina Perssons soloprojekt, trion A Camp, har nu även The Cardigans trummis och keyboardist startat en egen trio.
Brothers of End består av Bengt Lagerkvist och Lars-Olof Johansson från The Cardigans samt Mattias Areskog, känd som journalist med inriktning på miljöfrågor, samt som kompmusiker bakom b.la Anna Ternheim och Frida Hyvönen.
Brothers of Ends debutalbum för tankarna till den frihet, det inspirationsflöde och det vemod som präglade Beatles-medlemmarnas första soloalbum. I likhet med ”Ram”, ”Plastic Ono Band” och ”All things must pass” är omslagsbilden också fotograferad i naturen.
Albumet är tillägnat musikjournalisten Lennart Persson som gick bort i maj. Även Nisse Hellbergs och Ebba Forsbergs nya album och Peter Lemarcs nya bok är tillägnade Lennart Persson.
Jan Gradvall