Krönika, Dagens Industri
Weekend 9 oktober
Krönika
Jan Gradvall
Det är ingen nyhet att dinosaurierna tagit över rockmusiken. Att 50-åringarna i U2 är det yngsta band som har kapacitet att sälja ut arenor säger allt om hur illa det är med återväxten.
Det finns inga artister som kan ersätta dagens ”Jurassic Park”-generation med artister som Rolling Stones, Bruce Springsteen, AC/DC och Madonna. När veteranerna med ödlehud lägger av blir det lika tomt på arenorna som när dinosaurierna försvann från jorden.
Ändå låter det som något hämtat ur en sketch att den största konsertarrangören i Sverige och världen nu även börjat boka dinosaurier – på riktigt.
I dag presenterar konsertarrangören Live Nation ”Walking with dinosaurs”, en dinosaurieshow som vi i månader sett upptejpade affischer för på elskåp, á la vilket rockband som helst. Dinosaurierna gör sex gig på Scandinavium i Göteborg och därefter fyra gig på Globen i Stockholm. Vilken annan rockartist i dag skulle klara av det?
”Walking with dinosaurs” var från början en dokumentärserie som BBC premiärsände 1999. Dokumentären lånade Steve Spielbergs banbrytande sätt att levandegöra dinosaurier från ”Jurassic Park”, och kombinerade detta med en dramaturgi och pedagogik hämtad från den sortens naturdokumentärer som David Attenborough är mästare på.
Tv-serien ”Walking with dinosaurs” har även gått på svensk tv och blivit en perenn storsäljare på dvd.
Broadway-veteranen Scott Faris fick sedan den lika vansinniga som geniala idén att göra en scenshow av dokumentärserien, med barnfamiljer som främsta målgrupp.
Denna spektakulära föreställning, där vi får möta stjärnor som Tyrannosaurus Rex, Triceratops & Co lika stora som de var i verkligheten, hade premiär i Australien 2007 och har sedan turnerat USA runt i två och ett halvt år, innan det nu inleds en Europa-turné som pågår under hela 2010.
Trycket på dinosaurierna är så stort att de därefter återvänder till Nordamerika 2011. Och därefter väntar lika många gig i Asien. (Fördelen med att boka dinosaurier är dessutom att de sällan kastar ut tv-apparater från hotellrum eller behöver droger för att orka vara ut på vägarna i flera år i sträck.)
Sverigepremiären av showen ”Walking with dinosaurs” är också vältajmad. Var man än tittar just nu, från leksakshandlar och biografer till bokhandlar, ser man dinosaurier, dinosaurier, dinosaurier.
Varför är barn så fascinerade av dinosaurier? Jag ställer frågan till Sarah Sheppard som tecknat och skrivit den Augustnominerade och bästsäljande ”Massor av dinosaurier”, en barnbok många av oss läst så många gånger att vi kan recitera långa passager utantill.
Sarah Sheppard säger: ”För att dinosaurier är djur med extra allt. Extra stora. Extra farliga. Extra konstiga. Och det bästa av allt: till skillnad från monster och spindelmän har de funnits på riktigt. Det låter som en riktig rövarhistoria, men den är helt sann. Det är svindlande att tänka på att de levde på samma ställe som vi gör nu.”
Det är verkligen svindlande, inte minst ur en teologisk och filosofisk aspekt.
Dinosaurierna försvann från jorden för 65 miljoner år sedan. ”Nu är de tillbaka!” som det står på konsertaffischer. Men innan dinosaurierna packade ihop så levde de på jorden i 160 miljoner år. Människan har bara funnit i två miljoner år.
Präster, filosofer och ledarskribenter, som behöver stoff till predikningar och inlägg, kan fundera på det ett tag.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
KONSERT
Fleetwood Mac, Globen, i morgon lördag. Alla vi som köpt biljett hoppas att Stevie Nicks, Lindsey Buckingham & Co inser att vi väljer bort matchen Danmark-Sverige för deras skull. Så femgetingsbra måste konserten bli.
POWERBALLAD
Att Mariah Carey gör en cover på ”I want to know what love is” är inte alls så ologiskt som många påstår. I kören på Foreigners original hörs souldivan Jennifer Holiday och den svarta gospelkören The New Jersey Mass Choir.
YOUTUBE
Melissa Horn, ”Lät du henne komma närmre”. En stillastående kamera i en inspelningsstudio. En artist spelar gitarr och sjunger så koncentrerat att hennes blick aldrig möter kameran. Så enkelt kan man skära rakt igenom mediabruset.
+
BONUS NR 1:
Nästa fredag är det svensk biopremiär för fotbollsfilmen ”The Damned United”, en lysande liten film som handlar om Brian Cloughs förödande 44 dagar som fotbollstränare för Leeds United. Filmen är som en ”Tipsextra”-sändning från mitten av sjuttiotalet: full av lera, svett och engelsmän med polisonger stora som fläskkotletter.
Romanförlagen till ”The Damned United” kallades nyligen av Svenska Dagbladets nye kulturchef Stefan Eklund för ”världens bästa fotbollsroman”.
Författaren David Peace, som märkligt nog aldrig översatts till svenska, är annars inte känd för att skriva just om fotboll. Bland hans mest kända verk finns fyra thrillers, kända som ”Red riding”-kvartetten. Tre av dem filmades av Channel 4 tidigare i år och finns som engelsk dvd.
Manus till långfilmen ”The Damned United” är signerat Peter Morgan, världens just nu kanske bästa manusförfattare. Efter att ha skrivit ”The Queen” och ”Frost/Nixon” har Peter Morgan skrivit den långfilmsversion av John Le Carrés ”Mullvaden” som Tomas Alfredson nu regisserar.
Huvudrollen i ”The Damned United” spelas av Michael Sheen som blivit något av Peter Morgans hovskådespelare. Michael Sheen har hittills varit med i fem Peter Morgan-filmer.
Innan Michael Sheen spelade Tony Blair i ”The Queen” spelade han Tony Blair i ”The Deal”, en briljant tv-film från 2003 (finns som svensk hyrfilm) om en mytomspunnen avgörande uppgörelse mellan Tony Blair och Gordon Brown.
Michael Sheen ska även spela Tony Blair en tredje gång. I juli inleddes inspelningen av ”The special relationship”, en film om Tony Blairs relation till Bill Clinton. Manus: Peter Morgan.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
I dag är det biopremiär för en remake av ”Fame”. Originalfilmen gjordes 1980 och handlar om livet på New York School of Performing Arts, en skola där alla hade benvärmare eller spelade cello.
I Sverige blev den efterföljande tv-serien ”Fame” mycket större än långfilmen. Under hela andra halvan av 1980-talet kunde vi se danslärarinnan Lydia Grant, världens snyggaste lärare, spänna ögonen i eleverna och säga: ”You’ve got big dreams? You want fame? Well, fame costs. And right here is where you start paying – in sweat!”
Det återstår att se om nyversionen av ”Fame” kan fånga dagens unga på samma sätt som originalet. (”Fame” har gått en svag start i USA men toppade förra veckan biotoppen i England.)
Men vad filmen framförallt visar är hur mycket nöjesklimatet har förändras under de 29 år sedan originalet gjordes. Under 1980-talets Sverige var det sensationellt att se ur unga tävlade mot varandra i att vara bäst på att sjunga pop, dansa och fånga en publik. Det fanns inget liknade i svensk tv.
Sedan dess har ”Fame”-konceptet används till ett otal tv-program, från ”Fame factory” till ”Idol”.
Det var för övrigt i ”Fame” som gymnastiklärarinnan Susanne Lanefelt hittade de benvärmare som hon lanserade i ”Gymping” 1983, det ökända svenska tv-program där hon lanserade den inkontinensförebyggande muskelövningen ”Kniiiip!”.
Jan Gradvall