Skivrecensioner, DI Weekend
Europe
Titel: Last look at Eden
Skivbolag: Universal
Betyg: 3
En av många anledningar till att hårdrocken vägrar att dö utan fortsätter att vara så vital efter snart fem decennium är att genren är så prestigelös. Inom hårdrock slipper man till exempel det påklistrade krav på ”äkthet” och ”autenticitet” som den övriga rockmusiken släpar omkring på som en permanent blykeps.
En grupp som Aerosmith har till exempel aldrig tvekat att ta hjälp av andra professionella låtskrivare när de vill ha extra tryck i sina refränger. Klassiska Aerosmith-låtar som ”Crazy” och ”Dude (looks like a lady)” är skrivna tillsammans med Desmond Child, amerikanskt melodigeni som även skrivit hitlåtar åt Ricky Martin och Cher, och i fjol var gästdomare i svenska ”Idol”.
Nu har även Europe tagit hjälp av en domare i ”Idol”. Andreas Carlsson, som har ett cv nästan lika imponerande som Desmond Child, har varit medlåtskrivare på de bästa låtarna på detta album med Europe. Allra mest glänser ”New love in town”, en ballad som låter som Bon Jovi bättre än Bon Jovi.
Jan Gradvall
Mark Knopfler
Titel: Get lucky
Skivbolag: Mercury/Universal
Betyg: 3
En musiktrend som ingen kunnat förutse är den Dire Straits-revival som just upptäckts på Stockholms trendradar. En kväll i restaurangen på hotel Lydmar dyker plötsligt ”Sultans of swing” upp i låtlistan. På frågan om vem som valt musiken svarar hovmästaren: ”Det är Pelle Lydmar själv”.
Nästa dag provar jag byxor i Acnes butik på Norrmalmstorg till tonerna av de bombastiska sjuminuterslåtarna från ”Love over gold”, ett album som varit förpassat till rockmusikens djupaste frysfack i 25 år.
Mark Knopfler själv verkar dock lyckligt omedveten om såväl baissen och haussen för hans aktier på trendbörsen. Mark Knopfler har aldrig varit en del av samtiden. Texten till genombrottslåten ”Sultans of swing”, som släpptes mitt under punkvågen, handlade om ett kämpande band som spelade dixielandjazz.
På sitt nya soloalbum återskapar Mark Knoplfer ett svunnet, neonblänkande, fish & chips-doftande 1950-tal som för tankarna till Richard Hawleys svit med album. Den som alltid varit svag för Mark Knopflers temalåt till filmen ”Local hero” hittar flera pärlor här.
The XX
Titel: XX
Skivbolag: Young Turks/Playground
Betyg: 4
Tempot i musikbranschen är i dag så bisarrt uppskruvat att media tävlar om att hylla nya band innan de ens gett ut någon skiva. När sedan debutalbumet till slut anländer har redan media tröttnat och dragit vidare.
I en pressrelease för superhyllade svenska duon The Crëpes skriver skivbolaget att deras debutalbum fanns tillgängligt ”i ungefär en kvart i somras”. Längre tid än denna warholska kvart får nästan inga debuterande artister i rampljuset.
I stället för att recensera skivor veckan innan de släpps borde man därför snarare vänta två månader, allt för att försäkra läsarna om att de inte har ett ”Bäst före datum”. Det unga London-bandet The XX, som släppte sitt debutalbum för två månader sedan, är alldeles för bra för att försvinna i adhd-karusellen.
Det här är det enda album den här hösten som jag fortfarande spelar dagligen. De fyra medlemmarna i The XX har gått på samma skola i sydvästra London som Four Tet, Burial och Hot Chip, tongivade namn inom electronica och brittisk klubbmusik.
Även The XX verkar ha sina rötter i klubbmusik och amerikansk R&B, men den egna musik som bandet filtrerar fram ur dessa influenser är spartansk, melankolisk popmusik som för tankarna till The Cures första och mest melodiska popsinglar.
Girls
Titel: Album
Skivbolag: Fantasy Trashcan
Betyg: 4
Ett annat exempel på det hysteriska tempot i musikbranschen är att i samma ögonblick som de flesta hör talas om ett nytt engelskt eller amerikanskt band, och kanske blir nyfikna på att se dem live, så visar det sig att banet snopet nog redan har varit i Sverige och spelat. San Fransisco-bandet Girls albumdebuterar till exempel denna vecka: redan förra helgen spelade de i Stockholm och Malmö.
Samtidigt är detta även tecken på hur öppet Sverige alltid varit för nya popband. Artister från Beatles via Sex Pistols och Elvis Costello till Blur och Oasis gjorde några av sina första spelningar utanför England just i Sverige.
San Fransisco-bandet Girls sätt att kombinera en samtida energi och bohemisk framtoning med en medveten om pophistorien för tankarna just till Elvis Costellos och Wreckless Erics första singlar. Det är popmusik så elektrisk att man kan få stötar av den. ”California dreamin’” för nästa decennium,
Jan Gradvall