Skivrecensioner, DI Weekend
Skivrecensioner
23 december
Text: Jan Gradvall
Håkan Hellström
Titel: Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått
(Dolores/EMI)
Betyg: 4
Att släppa ett nytt album 28 december – efter julhandeln – kan verka vara ekonomiskt vansinne. Men valet av datum känns logiskt för Håkan Hellström. Menlösa barns dag, 28 december, firas till minne av de barn som Herodes lät mörda när han fick veta att Jesus var född. I Holland firas dagen med att barn och föräldrar byter roller och kläder.
Även Håkan Hellström, 31, byter hela tiden roll med barnet inom sig. Han vet att skillnaden mellan 31 och 13 ligger främst i det yttre. Ingen kan som Håkan Hellström gestalta 13-åringens entusiasm, energi, naivitet och sårbarhet; inte sällan lyckas få in allt detta i en enda vers. Nya skivan är tillägnad Måns Jenninger, den mobbade 13-åring i Lerum som tog sitt liv i april.
”Nåt gammal, nått nytt, nåt lånat, nåt blått” innehåller precis vad titeln beskriver. Några gamla sånger som blivit liggande i skrivbordslådan, några nyskrivna, två svenska översättningar av utländska låtar (Big Star och Four Tops) samt två liveinspelningar med Plura Jonsson från Eldvkarn.
För andra artister kunde denna form av arkivrensning var ett tecken på att de har slut på idéer. För Håkan Hellström blir det tvärtom ett sätt att väva samman glappen i hans sångkatalog och gör den ännu tätare. Håkan Hellström är på god att göra för svensk popmusik vad Evert Taube och Olle Adolphson gjort för svenska visor.
Alison Brown
Titel: Stolen Moments
(Compass/Rootsy.nu)
Betyg: 3
Trött på ditt arbete? Alison Brown lämnade en framgångsrik karriär som investment banker i USA. I stället satsade hon allt på sin hobby – att spela banjo. Som en skribent på New Yorker uttrycker det: ”Den som tycker det var ett dumt beslut har inte hört henne spela.”
Alison Brown moderniserar bluegrass men bibehåller den rena spelglädje som är själva grunden i genren. Precis som i svensk folkmusik är spelet viktigare än själva låtarna. Skivan är utgiven på det framgångsrika skivbolag som Alison Brown startade för tio år sedan med sina bankpengar.
Titeln ”Stolen Moments” syftar hennes nuvarande dubbla roll som musiker och nyblivna mamma. För att få tid till annat än barnen måste man stjäla tid, ”stolen moments”, åt sig själv och sin egen kreativitet.
Sara Jangfeldt
Titel: Enough Rope
(Shane Songs)
Betyg: 3
På torsdag 29 december visar SVT en musikfilm med sångerskan Sara Jangfeldt kallad ”Enough Rope”. Titeln är hämtad från Dorothy Parkers diktsamling från 1926 med den berömda galghumoristiska självmorddikten ”Resumé”. Samma dag som musikfilmen visas släpps även Sara Jangfeldts album ”Enough Rope” där hon satt musik till 13 av Dorothy Parkers texter.
Dorothy Parker (1893-1967) går aldrig ur tiden. Hennes bitska texter, med dräpande one-liners, låter märkligt moderna. Ingen jämför Eminem med Dorothy Parker men man kanske borde kanske göra det. På 1980-talet gjorde svenska Annika Blennerhed en utmärkt rockskiva byggd på Dorothy Parker.
Sara Jangfeldt, ett etablerat namn i musikalvärlden, ligger på gränsen till att bli för teatralisk i sina tolkningar, men lyckas återskapa både svärtan och svänget från det jazziga 1920-tal då Dorothy Parker höll hov vid Algonquin Round Table. Jangfeldts närmaste projekt är en skiva producerad av Benny Andersson.
Anthony Hamilton
Titel: Ain’t Nobody Worryin’
(Sony BMG)
Betyg: 4
2006 års första stora album dyker upp redan 4 januari. Anthony Hamilton är en förstklassig soulsångare men vad som gör honom unik på dagens soulscen är att han också är en historieberättare.
En storyteller. Någon använder musiken inte för att förmedla attityd utan att berätta om sitt liv och människor han träffat. Curtis Mayfield hade den rollen på 1970-talet, men det är få som gör det i dag.
Det är förståeligt att svenske rockartisten Tomas Andersson Wij inför sitt senaste album hade Anthony Hamilton som sin stora influens. Det är episk musik som låter som den alltid funnits där. Det är musik som uttryckligen vill hjälpa den som lyssnar och som betonar den verkliga betydelse i ordet soul.
Sandy Mouche
Titel
And Poems For The Unborn
(Magpie/Playground)
Betyg: 3
År 2006 års svenska genombrott? Satsa pengarna på Helena Josefsson. Andra albumet med skånska bandet Sandy Mouche låter som en tonsatt John Bauer-målning. En trolsk värld målas upp, där det ibland låter som Prefab Sprout gjort soundtracket till ”Bröderna Lejonhjärta”. Helena Josefsson själv tittar fram som en älva bakom en mossgrön sten.
Helena Josefssons röst är också den röda tråden genom Per Gessles utmärkta album som Son Of A Plumber. Det är hennes röst som ger albumet dess unika sound, en sorts viktlös popmusik med doft av fransk 1960-tal. Under Per Gessles och producenten Christoffer Lundquists vägledning ska nu Helena Josefsson under 2006 spela in sitt första soloalbum.