Skivrecensioner, DI Weekend
Grizzly Bear
Titel: Veckatimest
Skivbolag: Warp/Border
Betyg: 4
Konsten att arrangera musik är en underskattad gren i popmusiken. När jag under arbetet med boken ”Tusen svenska klassiker” (ges ut i höst) har lyssnat mig igenom den svenska populärmusikens historia har det slagit mig att de kunskaper som på 1960- och 1970-talet fanns hos arrangörer som Sven-Olof Walldoff och Lasse Samuelson håller på att falla i glömska.
Brooklyn-kvartetten Grizzly Bears musik låter inte alls som de inspelningar Walldoff och Samuelson gjorde, men arrangemangen är precis lika finkänsligt utmejslade, genomtänkta och virtuost utförda. Grizzly Bear framstår närmast som arrangörer i första hand och popmusiker i andra.
Att alla fyra medlemmarna i bandet dessutom är utmärkta sångare gör att Grizzly Bear särskiljer sig ännu mer från andra samtida popband. När man lyssnar på de ljuvliga harmonierna i sånger som ”About face” och ”Two weeks” förstår man varför Paul Simon adopterat Grizzly Bear och bett dem framföra hans gamla låtar på scen.
Jan Gradvall
Green Day
Titel: 21st century breakdown
Skivbolag: Warner
Betyg: 4
Cheap Trick! Raspberries! Thin Lizzy! Roger Daltrey i vita bönor! En anledning till att Green Day med detta album kommer att ta steget förbi U2 som världens största rockband är att detta är den enda av årets barnskivor som föräldrarna kommer att låta ligga kvar i CD-spelaren långt efter att barnen klivit ur bilen.
Många säger att rockvärlden blivit förutsägbar. Men absolut ingen förutsåg att en sketen amerikansk punktrio på sitt sjunde och åttonde album skulle växa ur clownskorna och göra vår tids motsvarighet till The Whos rockoperor ”Tommy” och ”Quadrophenia”.
Precis som föregångaren ”American idiot” är ”21st century breakdown” en rockopera för ”Guitar hero”-generationen där alla låtarna är lika melodistarka som Mora Träsks ”Greatest hits”. Warner kommer att kunna mjölka hitlåtar ur den här skivan långt in på 2010.
Jan Gradvall
Eminem
Titel: Relapse
Skivbolag: Shady Records/Universal
Betyg: 4
Så hur blev det: lyckas Eminems efterlängtade comeback leva upp till de skyhöga förväntningarna? Svaret är att det beror helt på vilka förväntningar man hade. Alla som hoppades att Eminem med detta album skulle ena hela den splittrade musikvärlden med årets största refränger lär bli rejält besvikna. Här finns ingen samplade rockgitarrer, inga självklara hitlåtar för Mix Megapol och P3.
Men som däremot hoppades på att Eminem skulle kunna rädda hiphopen ur sin identitetskris har en högtidsstund framför sig. ”Relapse” påminner om Eminems genombrott med ”The Slim Shady LP” från 1999, med en avskalad produktion signerad Dr Dre – lyssna i hörlurar på ”3am”, ett minimalistiskt mästerverk – och sarkastiska, hatiska texter som gör allt för att reta allt och alla.
I en uppgörelse med sitt drogmissbruk räknar spottkobran Eminem upp fler receptbelagda läkemedel än en hel säsong av ”Fråga doktorn”. Och han följer inte Magdalena Ribbings råd vad det gäller språkbruk: ”I was born with a dick in my brain/ Fucked in my head”.
Jan Gradvall
Phoenix
Titel: Wolfgang Amadeus Phoenix
Skivbolag: V2/Universal
Betyg: 4
90 procent av alla franska filmer handlar om samma sak. Män i kavaj och kvinnor i klänning sitter på brasserier och sippar på kaffe och rödvin och talar om livet. Därefter ligger de nakna i en säng och betraktar cigarettröken stiga mot taket. Är det så konstigt att så många älskar franska filmer?
Franska popgruppen Phoenix, där åtminstone en av medlemmarna har barn med cooldrottningen Sofia Coppola, spelar popmusik präglad av samma tidlös självklarhet och förutsägbarhet. Man vet egentligen exakt vad som ska hända i deras poplåtar – och ändå blir man både glad och överraskad när precis det händer. ”Wolfgang Amadeus Phoenix” är gruppens bästa album sedan debuten ”United”.
Jan Gradvall