Krönika, Dagens Industri
Weekend 8 maj
Krönika
Jan Gradvall
Under den så kallade gyllene eran för public service fanns det en inte fullt lika gyllene företeelse som kallades samnordiska frågesporter.
Svenskar som under 1960- och 1970-talet satte på tv:n i hopp om lite kravlös underhållning fick genast sluta tugga på de högljudda chipsen och i stället spetsa öronen och hyperkoncentrera sig för att försöka förstå vad danskarna i buren egentligen pratade om.
Men ingen klagade, åtminstone inte offentligt. Politiska dekret hade slagit fast att nordisk förbrödning var viktigare än tittarsiffror. Och någon konkurrens från kommersiella kanaler fanns inte.
Samnordiska frågesporter på bästa sändingstid eller program som kräver mer tankeverksamhet än ”Wipeout” vore otänkbart i dagens medievärld, men tanken på nordisk förbrödning lever vidare genom Nordisk journalistcenter, en Århus-baserad organisation delfinansierad av nordiska ministerrådet.
Förra veckan anordnade Nordisk journalistcenter en konferens i engelska York där journalister från Danmark, Norge, Finland, Island och Sverige samlades för att utbyta erfarenheter.
Den något udda platsen York var noggrant utvald för att påminna om vårt gemensamma nordiska arv: det var nämligen i York som vikingar från hela Norden valde att bosätta sig på 800-talet.
Jag var själv inbjuden till York för att tala om kulturjournalistikens framtid. Men de flesta andra föreläsningar under denna nordiska förbrödningskonferens handlade verkligen om, tro det eller ej, vikingar och vad vi kan lära oss av dem.
Ingen tog detta resonemang längre än Christian Bjřrnskov, lektor i nationalekonomin på Handelshřjskolen i Århus.
Tillsammans med kollegor på Syddansk Universtitet har Handelshřjskolen i Århus gjort en stor undersökning om begreppet tillit. Att känna tillit, dvs att generellt sätt lita på andra människor i sin omgivning, har enligt denna undersökning stor inverkan på ekonomisk tillväxt och gott företagsklimat. Tillit motverkar även korruption.
Undersökningen visar att de länder i världen där tilliten är som störst är, i tur och ordning, Danmark, Norge och Sverige. I dessa länder hamnar tilliten på över 60 procent medan den i vissa andra länder i världen, exempelvis Filippinerna och Peru, är så låg som 5 procent.
Hur kan det ha blivit så här? Enligt Christian Bjřrnskov kan man spåra förklaringen över tusen år tillbaka i tiden till, just det, vikingarna. ”Ja, alla våra studier tyder faktiskt på det”, förklarade Christian Bjřrnskov och började rada upp argumenten.
För det första levde vikingarna en stor del av sitt liv ombord båtar. ”På en båt är man tvungen att omgående lita på varandra.”
För det andra krävde vikingarnas långa handels- och plundringsresor ett omfattande samarbete och grundlade därmed ”ärlighetsnormer” som vi har med oss än i dag. Uttrycket ”et ord er et ord”, att stå vid sitt ord, kommer till exempel från vikingatiden.
Christian Bjřrnskov och hans danska forskarkollegor radar även upp exempel från dagens USA för att stärka sin tes. De amerikanska delstater där de nordiska invandrarna hamnade uppges vara de som haft minst bekymmer med korruption.
Däremot förtäljer denna kontroversiella undersökning ingenting om i vilken utsträckning vi nordbor även för vidare vikingarnas dryckesvanor. Eller deras förkärlek för att klä sig i hjälmar med horn, kissa utomhus och puckla på varandra i offentliga miljöer.
+
GRADVALLS VAL
BOK
Börje Lundberg, ”Alf Robertson – Jag lämnade mitt hjärta i Göteborg” (Reverb). Alf Robertson (1941-2008): ”Så här ser man ut efter 1 400 kassar whisky, en miljon cigarretter, tre hjärtinfarkter, två strokes och tre äktenskap.”
BIO
”Cadillac Records”, premiär i dag. Det är obegripligt att filmen inte heter Chess Records, det är ju det legendariska skivbolaget den handlar om. Eamonn Walker, känd som Said i tv-serien ”Oz”, är suverän som Howlin’ Wolf.
YOUTUBE
BBC:s utmärkta dokumentär om legendariska idoltidningen Smash Hits ligger nu på YouTube, uppstyckad i fem delar. Sök på ”80s Music – Smash Hits” och hittar en utmärkt film om journalistik och pop som fenomen.
+
BONUS NR 1:
Långfilmen ”Star Trek”, som får biopremiär i dag, har redan hyllats för att den återupprättar seriens kärnvärden. Men ”Lost”-skaparen J.J. Abrams var inte den första som fick idén att gå tillbaka till känslan från originalserien som sändes i tv mellan 1966 och 1969.
I januari 2004 började amerikanen James Cawley, en av science fiction-seriens många fantastiska fans, att göra egna ”Star Trek”-episoder på nätet. James Cawley är visserligen inte ensam om det, men han är den ende som fått sina hemgjorda avsnitt att se lika professionella ut som Hollywood-produktioner.
Serien heter ”Star Trek: Phase II”. Till att börja med har James Cawley, som själv spelar Kapten Kirk, byggt upp en exakt kopia av kommandobryggan på rymdskeppet Enterprise hemma i sitt garage. Han kom över originalritningarna från tv-serien på 1960-talet och lade ut 150 000 dollar ur egen ficka för att förverkliga dem.
Pengarna kom från hans lukrativa arbete som Elvis-imitatör. Detta förde med sig att Kapten Kirk i de första episoderna har Elvis-frisyr, något som James Cawley i en intervju i The Guardian ursäktar med att ”om jag färgat håret blont hade jag förlorat min inkomst”.
Men i övrigt är ”Star Trek: Phase II” så trogen originalet i känslan och så välgjord att till och med Hollywood-proffs som Joss Whedon (”Buffy och vampyrerna”) uttryckt sig gillande.
Hittills har 30 miljoner har laddat ned dessa nyskrivna, hemgjorda episoder från Startreknewvoyages.com. Paramount, som äger rättigheterna, har valt att inte stämma eller stoppa James Cawley eftersom han inte gör någon vinst på sin hobby.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Det första som slår en är att det skulle kunna ha varit experimentell poesi. Den 151 sidor långa ”Magic bullet” har ett exakt bildspråk och en märklig suggestiv rytm:
”Slagsmål vid bilar, slagsmål i rum.
Slagsmål vid bil, man kastas ned från altan, slagsmål och misshandel, slagsmål på krog.
Kvinna piskar man.”
Men vad det handlar om är en sammanställning av de svenska filmcensorernas egna kortfattade beskrivningar av allt de klippt bort i biograffilmer under hela 1900-talet.
Den första film som censurklipptes i Sverige var ”Tarzan och den vita kvinnan” från 1934. Det sista – eller åtminstone senaste – klippet i en vuxenfilm var Martin Scorseses ”Casino” från 1995. (1997 klipptes även barnfilmen ”Anastasia” för att klara sjuårsgränsen.)
Konstnären Marcus Öhrn har nu sammanställt alla dessa bortklippta scener till ett verk kallat ”Magic bullet”. På Göteborgs filmfestival visades en 49 timmar lång film med samma namn. I den filmen saknades dock många klipp gjorda innan 1966 på grund av att de inte arkiverats
Men i textversionen av ”Magic bullet” finns allting med. Senaste numret av tidningen Filmkonst är en specialutgåva som ägnas helt åt Marcus Öhrns sammanställning.
Att läsa ”Magic bullet” är mer fascinerande, skrämmande och insiktsfullt än det mesta, vare sig det kallas konst, litteratur, journalistik eller poesi.
Jan Gradvall