Krönika, Dagens Industri
Krönika publicerad i Dagens Industris fredagsbilaga Weekend
16 december
Under IT-erans höjdpunkt i slutet av 1990-talet, när portaler var ordet för dagen, myntades ett uttryck i Silicon Valley: ”Content is king, but distribution is King Kong.” Det är lätt att få den frasen i huvudet när King Kong i egen hög person denna vecka klampar in på världens alla biografer.
Men nyversionen av ”King Kong” är inte bara den triumf för marknadsföring och distribution som den kan verka på ytan. Vad som framförallt imponerar är för en gångs skull faktiskt innehållet. 5 700 datorer och 1,6 miljarder kronor har kommit väl till användning. The content is King Kong.
”Sagan om ringen”-regissören Peter Jackson slarvar inte. När han gjorde ”Heavenly Creatures”, en film som utspelas på 1950-talet, var han besluten att få rätt färg på en av karaktärernas hus. Problemet var bara att huset var rivet och det fotografi som scenbyggarna utgick ifrån var svartvitt.
Peter Jackson flög därför till Christchurch, letade runt bland bråten på platsen och hittade till slut en planka med spår av grön färg. Huset i filmen målades med exakt den färgen.
Enbart den första timmen av ”King Kong” – när den stora hårige inte ens visat sig – är värd biljettpriset. Peter Jackson har återskapat depressionens New York tidigt 1930-tal in i minsta detalj. De blinkande skyltarna på Times Square är exakta kopior av originalen.
”King Kong” är känd som filmen om en stor apa som klättrar upp på Empire State Building och slåss med flygplan. Filmen har fler dimensioner än så. Vad som framförallt tonar fram är en film av följderna av börskraschen 1929 och det behov av verklighetsflykt som en lågkonjunktur föder.
”King Kong” är också en film om en filminspelning. Peter Jackson skulle egentligen ha gjort sin nyinspelning av ”King Kong” redan innan ”Sagan om ringen”-trilogin. I samband med IT-kraschen 2000 drog sig dock finansiärerna ur – och Jackson blev stående övergiven med sin vision.
Samma öde drabbar äventyrsfilmaren Carl Denham som Jack Black spelar i filmen. Den maniske Carl Denham, som till utseendet inte är olik Jackson själv, ger sig dock inte när finansiärerna sviker honom. På eget bevåg reser han i väg med kamera och filmteam till en mystisk ön som ryktas vara fylld med okända vilda djur – med känt resultat som följd.
En annan referens till ”King Kong” är ”Apocalypse now”. När Francis Ford Coppola gjorde sin resa in till mörkrets hjärta hade han Joseph Conrads roman som förlaga. När filmteamet i ”King Kong” reser med båt till Skull Island låter han en av skeppspojkarna sitta och läsa just Conrads ”Heart Of Darkness”.
Den bokslukande pojken når klimax i romanen samtidigt som skeppet närmar sig ön. Med förfärad blick tittar han upp från boksidorna och frågar sin mentor på båten: ”Det här är ingen äventyrshistoria, eller hur?” Mannen skakar på huvudet. Därefter väntar mardrömslika scener som nog skulle skrämt Martin Sheen i ”Apocalypse now” lika mycket som de elvaåringar som får se filmen.
Även om ”King Kong” oundvikligen lär jämföras med ”Sagan om ringen”-trilogin så har mer gemensamt med ”Titanic”. Ett drygt tre timmar lång episkt kärleksdrama med olyckligt slut. ”King Kong” förtjänar också att få lika många Oscarnomineringar som ”Titanic”. Det är den här sortens filmer som biografer är byggda för.