Skivrecensioner, DI Weekend

De bästa skivorna som släppts under DI Weekends sommaruppehåll.

1. Fleet Foxes, ”Fleet Foxes”

Ungt band från Seattle samlas runt en lägereld på en strand, blåser försiktigt in syre i gnistorna och skapar en modern motsvarighet till Crosby, Stills, Nash & Youngs ”Déjà vu”. Hårresande vacker stämsång. Fleet Foxes musik för även tankarna till Beach Boys under bandets mest grubblande period. Trots eller tack vare dessa vintage-influenser är det den här skivan som under sommaren spelats nonstop på hippa caféer världen över och hörts i ledande klädbutiker som A Butcher Of Distinction i östra London. Nya klubbkvällen Mykonos i Stockholm, som öppnar 4 september, har inte tagit sitt namn från den grekiska ön utan från ett obskyrt EP-spår med Fleet Foxes.

2. Wale, ”The mixtape about nothing”

Essäisten Geoffrey O’Brien har kallat mixtapes förr ”the most widely practicized American art form”. Dessa hemgjorda blandband, som inte längre är kassetter utan CD eller mp3-filer, har inom hiphop utvecklats till en form där artister testar nya låtar och rappar ovanpå lånade musikslingor. Genom att utgå från TV-serien ”Seinfeld” har unge Washington-rapparen Wale inte bara gjort årets mest omtalade mixtape utan ett av årets bästa album överhuvudtaget. Wale säger att han sett alla ”Seinfeld”-avsnittt minst 30 gånger. Han samplar elbasen från TV-signaturen och har lyckats få Julia ”Elaine” Louis-Dreyfus att gästa med en telefonhälsning. Allra bäst är låten ”The Kramer” som bygger på skådespelaren Michael Richards ökända rasistutbrott på en ståuppklubb där han sade ordet ”Nigger”. Mixtapen finns på fildelningssajter som Mininova.org.

3. Lil Wayne, ”Tha Carter III”

Vad säger det om musikklimatet 2008 att den artist som släppt flest gratislåtar på nätet också är den som sålt flest album? I oktober i fjol listade tidningen Vibe alla nya låtar med rapparen Lil Wayne som under 2007 läckt ut på nätet. Det var 77 stycken. När Lil Waynes nya album slutligen släppts i juni var förhandsintresset så stort att album sålde över en miljon exemplar enbart den första veckan; den högsta försäljningssiffran i USA på tre år. Och musiken är så bra att skivan nästan påminner om ett ”Greatest hits”-album. Trots att han bara är 25 år har Lil Wayne gjort skivor i över 10 år. Hans avslappnade, nästan sävliga stil präglas av en självsäkerhet som för tankarna till Jay-Z. Den senare hyllade även Lil Wayne när han på sin Globen-konsert i juni gjorde en cover på den då helt färska ”A milli”. Fast Jay-Z, rikast av dem alla, kallade förstås sin version för ”A billi”.

4. Paul Heaton, ”The cross eyed rambler”

När Housemartins skivdebuterade var skivomslaget och slagorden en lika viktig del som musiken. Paul Heaton tänker likadant när han släpper sitt andra soloalbum. Precis som Paul Weller nya album, mästerverket ”22 dreams”, är Paul Heatons ”The cross eyed rambler” på sin höjd en halv upplevelse för den som inte köper den fysiska skivan och kan läsa på skivomslaget när man lyssnar. Att ”The cross eyed rambler” är namnet på en fiktiv pub förklaras av en text i konvolutet. På pubens väggar hänger bilder som ramar in texterna. Musiken är en slags engelsk pubrock som ligger långt ifrån den sofistikerade pop han gjorde med Beautiful South. Däremot ekar den just av Heatons första Housemartins och även av Kinks och engelskt sextiotal. Och Paul Heaton fortsätter att vara Englands giftigaste textförfattare. ”When hip-hop’s selling perfume, boy bands selling grief/ The bluesmen market life insurance, just one foot underneath/ Jazz has come to nothing, but transparent handkerchief/ Everything is anything to anyone”.

+

Sommarens besvikelser

Beck, ”Modern guilt”
Smarta ljud och roliga infall svischar runt och charmar ända tills man inser att det finns någon egentligen kärna. Ungefär som den scientologilära Beck tillber.

Walter Becker, ”Circus money”
Ögonblick av Steely Dans briljans tyngs ner av sjok av långa sjok av gubbsjuk jazzreggae.

Primal Scream, ”Beautiful future”
Vad som kunde blivit en resa in i ABBA:s solnedgång fullföljs aldrig utan blir en nödlandning i en musikalisk öken ingen besökt sedan INXS lade av.

+

Veckans 3MP3

Hold Steady, ”Sequestered in Memphis”
Brooklyn-baserat band som gång på gång försöker återskapa tidiga Springsteen-låtar som ”Growin’ up”. Det här är deras bästa försök hittills.

Little Feat, ”Fool yourself”
Plötsligt visar timvisaren på Little Feat och minutvisaren på Lowell George. Fantastisk vit soulballad från ”Dixie chicken”.

Lloyd, ”Year of the lover”
Nej, det är inte Lloyd Cole, utan en 22-årig soulsångare från New Orleans som ser ut som han klivit rakt ut från Staffan Hildebrands ”Storstadsnatt”.