Skivrecensioner, DI Weekend

Scarlett Johansson
Titel: Anywhere I lay my head
(Rhino/Warner)
Betyg: 4

Att ett album där skådespelerskan Scarlett Johansson sjunger Tom Waits-låtar skulle låta bra är ungefär lika sannolikt som att ett album där Ebba från ”Skärgårdsdoktorn” tolkar Ulf Lundells ”Den vassa eggen” skulle göra det.

Men ”Anywhere I lay my head” är årets mest oväntade fullträff. Producenten David Siteks visar att han inte bara förstått Tom Waits storhet som låtskrivare utan som arrangör. Tom Waits kompositioner speglas i en förvriden spegel som gör dem ännu skevare, ännu vackrare, ungefär på samma sätt som Robert Wilsons teaterscenografier.

David Sitek är ett okänt namn för många men inte för den som följt dessa sidor. Hans två album med Brooklyn-bandet TV On The Radio tillhör de få skivor på 2000-talet som verkligen fört rockmusiken framåt. David Bowie gästsjöng på TV On The Radios senaste album och förgyller även två spår på ”Anywhere I lay my head”.

Scarlett Johansson är också smart nog att inte försöka sjunga över sina förmåga. Hon genomför detta projekt på samma sätt som när hon i filmen ”Ghost world” hälsade på hos en excentrisk bluessamlare. Hon står bredvid och iakttar, vilket är precis vad rollen kräver.

Jan Gradvall

Kleerup
Titel: Kleerup
(Virgin/EMI)
Betyg: 4

Redan för ett kvart sekel sedan visade Ridley Scott oss hur framtiden kommer att se ut. Som framtidsvision betraktad är filmen ”Blade runner” fortfarande oöverträffad.

Musikern Andreas Kleerup debutalbum skulle kunna vara ett ”Blade runner”-soundtrack till framtidens Stockholmsnätter. För det första verkar han lyssnat extremt mycket på Vangelis, den grekiske synthesizergud som gjorde musiken till den filmen. För det andra framstår hans melodier lika bitterljuva som filmens handling. Snygga androider som gråter i regnet.

På albumet tar Kleerup sånghjälp av sex av Sveriges främsta kvinnliga artister. Två av låtarna, ”With every heartbeat” med Robyn (etta i England i höstas) och ”Longing for lullabies” med Titiyo, har redan varit stora hitlåtar. På albumet ansluter även Lykke Li, Neneh Cherry, Marit Bergman och Lisa Milberg.

Men även de låtar där Kleerup sjunger själv håller överraskande nog lika hög klass. Med hjälp av en lätt röstförvrängning låter han som Trevor Horn i Buggles ”Video killed the radio star”. Som lyssnare blir man både nyfiken på det förflutna och nostalgisk inför framtiden.

Jan Gradvall

Rongedal
Titel: Rongedal
(Universal)
Betyg: 2

Efter många år som sångare i bakgrunden fick tvillingarna Rongedal slutligen kliva fram i rampljuset i ”Så ska det låta”. Det var deras virtuosa och sprakande framträdande där som gav dem en biljett till Melodifestivalen. Problemet för Rongedal är att de, precis som i ”Så ska de låta”, fortfarande låter som de gissar rätt på andra artisters musik. Låten i ”Melodifestivalen” lät precis som Scissor Sisters samarbete med Elton John, fast utan New York-dekadensen, utan gaymiljöerna, utan asfalten, utan Elton John, utan Scissor Sisters. Det var kanske det första exemplet på Manpower-musik. Musik där artisten när som helst kan bytas ut mot någon annan. Även på albumet fortsätter Rongedal i samma stil. Om de ska vara någon mening med att de gör egna skivor måste de gräva djupare i sig själva.

Jan Gradvall

Stephen Duffy & The Liliac Time
Titel: Runout groove
(Bogus Frontage/Bonnier Amigo)
Betyg: 4

Robbie Williams senaste album ”Rudebox” var ett artistiskt och kommersiellt fiasko av ett sådant slag att det satte hela EMI i gungning. Det här är bokstavligen det album som Robbie Williams och kunde och borde ha gjort i stället.

Stephen Duffy är en legendarisk skuggfigur i popvärlden. Han hoppade av Duran Duran precis innan gruppens genombrott. Därefter gjorde han kritikerhyllade skivor med bland annat gruppen The Liliac Time. Hans kommersiella genombrott kom först när han började jobba som låtskrivarpartner åt Robbie Williams. Det var Stephen Duffy som låg bakom Robbie Williams album ”Intensive care” från 2005, ett album som sålde i åtta miljoner exemplar.

Stephen Duffys och Robbie Williams samarbetar inte längre. Någon förklaring har inte getts, men särskilt det briljanta inledningsspåret ”Another time” låter specialskrivet för Robbie Williams. Vad som kunde blivit en världsetta med Robbie Williams blir i stället ett av tolv utmärkta spår på ett popalbum som nog tyvärr kommer att förbli en hemlighet bland konnässörer.

Jan Gradvall

+

Veckans 3 MP3

Ida Maria, ”Oh my god”
Norsksvenska rockfyndet toppar just nu New Yorker-skribenten Sasha Frere-Jones ständigt uppdaterade årslista. Lykke Li ligger trea med ”Little bit”.

David Bowie, ”Letter to Hermione”
I senaste numret av Uncut utses David Bowies 30 bästa låtar. Ricky Gervais väljer den här. En pärla från albumet ”Space oddity” jag knappast annars hade återupptäckt.

Ron Sexsmith, ”Brandy Alexander”
Försmak från ett av sommarens bästa album, ”Exit strategy of the soul”. En av de bästa vita soullåtar jag hört. Ron Sexmith sätter likhetstecken mellan konjak och kärlek.