Skivrecensioner, DI Weekend
Benga
Titel: Diary of an afro warrior
(Tempa)
Betyg: 4
När Massive Attack presenterade sitt sound för 18 år sedan lät det chockerande nytt och radikalt. Två år senare hördes den sortens musik, så kallad triphop, på världens alla caféer. På samma sätt är med det med dubstep, den senaste engelska klubbmusiken. Vad som så sent som i fjol betraktades som avantgardisk undergroundmusik, närmast provocerande annorlunda för de flesta, håller redan nu på att leta sig in i mainstreamfåran.
Dubstep kan beskrivas som dubreggae under vattnet. Rytmerna är ännu dovare, långsammare, mer utflytande. Flera av artisterna har dessutom en förkärlek för ubåtsliknande pingljud, liknande de som hörs från radarskärmar i filmer som ”Das Boot”. Benga, född Beni Uthman, är något av genrens underbarn. Efter att ha gjort singlar sedan han var 15 albumdebuterar han nu 21 år gammal med dubstepens första fulländande album efter Burial. Missa inte heller när Benga kommer till Stockholm i mitten på maj.
Jan Gradvall
Hercules And Love Affair
Titel: Hercules And Love Affair
(DFA/EMI)
Betyg: 3
Ett vanligt missförstånd med disco är att det skulle vara glad musik. Lyssnar man tvärtom på discogenrens verkliga klassiker, från ”Bad luck” till ”I will survive”, inser man att alla de mest älskade låtarna i själva verket är exempel på närmast terapeutisk bearbetning av sorg och motgångar.
Precis den insikten har New York-kollektivet Hercules And Love Affair. Bandets lovande men något spretiga debutalbumet rör sig över hela spektret av modern klubbmusik, men allt faller på plats i låten ”Blind”. En modern discoklassiker och 2008 års hittills bästa låt.
Med den ledsnaste av alla röster använder den androgyne gästsångaren Antony, känd från Antony & The Johnsons, stjärnhimlen som metafor för både livet och dansgolvet. ”As a child I knew that the stars, could only get brighter”. Ögonen blänker och det rinner tårar nedför discobollen.
Jan Gradvall
Snoop Dogg
Titel: Ego trippin
(Geffen/Universal)
Betyg: 3
I samband med invigningen av Andy Warhol-utställningen på Moderna Museet intervjuade jag John Cale från Velvet Underground. När jag frågade John Cale om vilken ny musik han lyssnar på svarade han: ”Snoop”. Därefter började han jämföra Snoop Doogs gatupoesi med Patti Smith vars legendariska debutalbum John Cale producerade. ”Snoop påminner mig mycket om en ung Patti”, sade John Cale”. ”Skillnaden är att Snopp inte har något av det där frälsande draget som Patti lagt sig till med. Patti pekar på ett berg och säger, ’Låt oss bestiga det!’ Snoop ser också berget men bryr sig inte.”
På sitt tionde album fortsätter den 36-årige rapparen från Long Beach, Kalifornien, att visa att han är har unik timing. Ingen kan låta så tillbakalutat självsäker. Han utvecklas även hela tiden rent musikaliskt och ligger i dag närmare funk än hiphop. Höjdpunkterna denna gång är ”Sexual eruption”, med en text som är omöjlig att spela i amerikansk radio, men som blivit en stor i hit sin censurerade version, ”Sensual seduction”. (Remixversionen med gästsång av Robyn är tyvärr inte på albumet). Missa inte heller”Cool” som låter som den kunde ha platsat på Princes ”Controversy”.
Jan Gradvall
Jonas Brothers
”Jonas Brothers”
(Hollywood Recordss)
Betyg: 3
En troende och sjungande brödraskara? Vi har sett flera sådana konstellationer i musikhistorien. Men Jonas Brothers liknar varken Osmonds eller Herreys. Bröderna Nick, 15, Joe, 18 och Kevin, 20 har en pappa som både är präst och manager och de ber en gemensam bön innan sina konserter. Men Jonas Brothers klär sig inte i mormonoveraller och gyllene skor utan ser ut och låter som vilket ungt hungrigt rockband som helst.
Genom uppbackning av Hollywood Records, ett bolag som ägs av Disney, skapar Jonas Brothers just nu tonårshysteri i USA. Alla tidningar jag öppnade under en reportageresa i USA uppmärksammade Jonas Brothers. Precis som sextiotalets Monkees får Jonas Brothers i höst även sin egen TV-serie. Och bandet har en fjärde lillebror som av fansen fått smeknamnet ”Bonus Jonas”. Lita på att han blir en Jimmy Osmond så småningom.
Musikaliskt ligger Jonas Brothers någonstans mellan ett poppigare Green Day och The Knacks ”My Sharona”. Men Jonas Brothers hittills största hitlåt ”S.O.S” låter allra mest som Roxette. I den låten försöker Nick Jonas till och med sjunga som Per Gessle.
Jan Gradvall
+
Veckans 3 MP3
Usher, ”Love in this club”
Efter fyra års väntan på ett nytt album från Usher var förväntningarna egentligen orimliga. Men han infriar dem. Usher är 2000-talet vad Michael Jackson var för 1980-talet.
Nina Simone, ”Music for lovers”
Allt med Nina Simone är värt att köpa. Ett arkivfynd från nya dubbel-CD:n ”Tell it like it is: Rarities and unreleased recordings 1967-1973”.
Jerry Butler, ”I’ve been trying”
Under tre dagar i Chicago misslyckades jag med att få en intervju med Jerry Butler, soullegenden som hunnit bli 78 år. Men det var den här låten jag hela resan hörde i huvudet.