George Bush doesn´t care about black people
Kanye West! Kanye West! Enda svenska intervjun med 2005 års viktigaste artist. Gjord för Dagens Nyheter. Bonus: Kanye Wests listar sina favoritskivor. Från Café.
Text: Jan Gradvall
Det är redan bevingade ord i USA. Rapparen Kanye Wests uttalande i en direktsänd stödgala för Katrina-offren har till och med tryckts upp som T-shirt. ”George Bush doesn’t care about black people.”
Det var en typisk stödgala i TV. USA:s främsta artister hade slutit upp för att samla in pengar. Alla såg fromma ut och höll händerna.
Skådespelaren Mike Myers började med att läsa från promptertexten om vikten av att hålla sams i en kris. När det sedan blev Kanye Wests tur stirrade han i stället rakt fram och började plötsligt kommentera två nyhetsbilder som spritts över världen tidigare under dagen. ”Vid bilden av en vit man med varor i famnen stod det att han hittat mat. Vid bilden av en svart man stod det att han plundrat.”
Därefter klippte TV-producenten bryskt över till en countryartist som stämde gitarren.
På plats i New York kunde man nästan höra hur en nation efteråt höll andan. USA började aldrig koka – men under några minuter sjöd det under locket. Efteråt var många ense om att landet inte varit så nära raskravaller på decennier.
Det finns många mer politiskt uttalade artister i USA än den 28-årige Kanye West. Men Kanye (uttalas Kaan-je) är den första artist sedan James Brown och Curtis Mayfield på sextitotalet som gör ett sådant uttalande samtidigt som han är landets bästsäljande artist. Kanye West toppar just nu både album- och singellistan i USA.
Med en far som var aktiv i Svarta Pantrarna, fotojournalisten Ray West, är Kanye West också väl insatt i den tidsperioden.
– Det där med Svarta Pantrarna var innan jag föddes, säger Kanye. Men min far har berättat för mig om den tiden och jag kan förstå vikten av vad de gjorde. De rörde runt i samhället. De såg till att dold rasism kom upp till ytan. Jag försöker också röra runt. Jag vill utbilda de unga som inte läser böcker.
När Kanye West släppte sitt debutalbum ”The College Dropout” hyllades han som den svarta musikens framtid. Kanye West nominerades till tio Grammy-statyetter (hann vann tre). New York Times och Time Magazine utsåg skivan till årets album. Time Magazine listade honom redan då som en av ”The 100 most influential people in the world”.
Uppföljaren ”Late registration” har fått ännu mer översvallande mottagande. Rockbibeln Rolling Stone, som aldrig delar ut fem stjärnor till nya skivor, delar ut fem stjärnor i nya numret. På omslaget skriver Rolling Stone satt den ökänt skrytsamme Kanye Wests album ”är så bra som han själv påstår”.
Jag har intervjuat Little Richard och James Brown. Att intervjua Kanye West är något liknande. Han deklamerar gång på gång sin egen storhet, pratar om sig själv i tredje person – ”Kanye tar över världen! – och sjunger vissa intervjusvar. På en fråga får jag hela refrängen till ”We major” som svar.
Samtidigt återkommer han i flera sånger till tvivel på sig själv och tvekar inte att ändra ståndpunkt. När ”Diamonds are from Sierra Leone” släpptes i maj handlade texten om hans besvikelse över att han inte vann något vid American Music Awards.
En månad släpptes en remix av låten med en helt ny text. Kanye West rappade nu i stället om diamanthandelns baksida, arbetsförhållandena i Afrikas gruvor, och kritiserade den bling bling-kultur (anammandet av lyxprodukter) som han själv är en del av. ”Over here, it’s the drug trade. We die from drugs/ Over there, they die from what we buy from drugs
/ /How could something so wrong make me feel so right?”
– Jag släppte en ny version för att jag fick reda på nya saker. Vänner berättade saker jag inte visste när jag först spelade in låten. Jag kollade upp situationen i Afrika via Internet.
Den ursprungliga textraden ”Throw your diamonds in the sky!” var inte heller så nonchalant som många trodde: den handlade inte ens om diamanter. Det syftade på den diamantliknande symbol (tumme mot tumme, pekfinger mot pekfinger) som fansen visar upp på konserter med artister från skivbolaget Roc-A-Fella.
Ett lika radikalt inslag som den nya texten till ”Diamonds are from Sierra Leone” (båda versionerna av låten är med på albumet) är den musikaliska inramningen. Låten – och hela albumet – bärs fram av bländande stråkarrangemang som helt bryter mot gängse normer inom hiphop.
Kanye West har via album som Jay-Z:s ”The Blueprint” etablerat sig som 2000-talets mest inflytelserika producent. Ändå har han inte valt att producera nya albumet själv, utan tillsammans med Jon Brion, en vit studiomusiker mest känd för sin filmmusik till Paul Thomas Andersons ”Magnolia och ”Punch-drunk love” samt Michel Gondrys ”Eternal sunshine of the spotless mind”.
– Jag valde Jon Brion för att jag ville åt känslan från filmmusik, säger Kanye. Du vet sättet som filmer brukar ha flera olika varianter på temamusiken? Så ville jag ha det. Slingor som varieras och återkommer. Jag vill ta inte bara hiphopen utan popmusiken och filmmusiken till nästa nivå. Michel Gondry spelar förresten trummor på ”Diamonds”.
Även omslagen till Kanye Wests två album skiljer sig från alla andra hiphopartister. Standardmallen för hiphopomslag är att artisterna poserar framför en tegelmur i ghettot eller i en fängelsecell.
Kanye West visar i stället en bildsvit på en gullig nallebjörn. På första albumet får vi se hur nallen hoppar av college. På nya albumet kommer nallen gör ett nytt försök men kommer försent till inskrivningen.
– Folk säger att jag är kaxig som gör provocerande uttalanden. Men inget som jag gjort är lika kaxigt som bilderna på nallebjörnen. Du kan tänka dig skivbolagets reaktion när de fick se dem. De trodde jag var galen. Hur fan ska vi kunna sälja det här? Men Kanye hade förstås rätt. Nu är nallebjörnen en klassiker och mitt varumärke.
Kanye Wests mamma Donde West var collegelärare i engelska när Kanye växte upp. (”Nu jobbar hon för mig.”) Man kan ana hennes inflytande i texterna. Collegetemat kommer att fortsätta på album tre och fyra. Nästa album ska heta ”Graduation”. Kanye själv gick på college men hoppade av från två olika skolor och tog aldrig någon examen
– Andra artister rappar om att de blivit skjutna två gånger. Min grej är att jag hoppat av college två gånger, ha ha. Skolan var för avancerad för att passa mig just då, men utbildning är viktig. Kunskap är medicin. Min musik är medicin som kan rädda liv.
Kanye West befinner sig just nu i London. I samarbete med BBC Radio gjorde han igår en inspelning tillsammans med en symfoniorkester där han framförde elva av sina låtar. Filmkameror fanns på plats. Om Kanye är nöjd med slutresultat kan konserten även komma att släppas på DVD.
Platsen för inspelningen var Abbey Road Studios, känd från fyra långhåriga killar från Liverpool. Vad betyder den platsen för Kanye West?
– Ingenting. (tyst) Jag vet hur det här kommer att låta, ”The nigga shows no respect!”, men platsen betyder faktiskt ingenting för mig. Vad som betyder något för mig är de nya arrangemangen och den musikaliska utveckling. Jag försöker hela tiden ta musiken ett steg längre. Min nästa mål är att skriva en hel låt där varje textrad är lika bra som refrängen till ”We major”. Då kommer det att bli närmast overkligt bra.
(Ursprungligen publicerad i Dagens Nyheter i september 2005.)
Bonus:
Kanye West listar sina favoritskivor
Dr Dre, ”The Chronic” (1993)
Som Kanye själv säger: ”Bäst”. De enda andra artister som Kanye nämner i samma andetag som sig själv är ”Dre och Pharrell”.
Portishead, ”Dummy” (1994)
Modern Bristol-klassiker. När Kanye förra månaden uppträdde med symfoniorkester i Abbey Road-studion (släpps på DVD i vinter) spelades Portishead som uppvärmningsmusik.
EPMD, ”Unfinished Business” (1991)
Kanye: ”A stone cold classic.” Samtliga av Long Island-duon EPMD:s fem album innehåller ordet ”business” i titeln.
A Tribe Called Quest, ”The Low End Theory” (1991)
A Tribe Called Quest, ”Midnight Marauders” (1993)
Q-Tip i trion A Tribe Called Quest hade något av samma särställning inom 1990-talets hiphop som Kanye har på 2000-talet.
Fiona Apple, ”When The Pawn Hits
” (1999)
En modern Kate Bush. Just nu lika underskattad i Sverige som Bush var tidigare. Producerad av Jon Brion som även gjort musik till filmer av Paul Thomas Anderssons (ex-pojkvän till Fiona Apple).
John Mayer, ”Room For Squares” (2001)
Debutalbumet från singer-songwriter som är mega i USA men okänd i Sverige. John Mayer har tillsammans med Kanye och Common skrivit låten ”Go!” på Commons senaste album.
Stevie Wonder, ”Songs In The Key Of Life” (1976)
Stevie Wonder, ”Innervisions” (1973)
Två av den amerikanska musikens mästerverk. Med storslagna arrangemang som influerat ”Late Registration”.