Krönika, Dagens Industri
Krönika i Dagens Nyheters fredagsbilaga Weekend
2 december
Text: Jan Gradvall
Är Kanada det nya Sverige? Efter att världen tidigare talat om det svenska popundret har 2005 handlat om det kanadensiska popundret. Efter att Kanada länge betraktats som en musikalisk avkrok väller det nu plötsligt fram nyskapande kanadensiska band: Arcade Fire, Wolf Parade, Broken Social Scene, New Pornographers, Dears, Stars, Hidden Cameras, Death From Above 1979, Russian Futurists och dussintals fler. Städer som Montreal, Toronto och Vancouver betraktas som nya kreativa centrum dit trendspanare nu bokar sina resor.
Störst av de nya kanadensiska banden är Arcade Fire som tippas bli nästa rockband att nå samma nivå som REM och U2. David Bowie och David Byrne älskar Arcade Fire och har båda spelat med bandet på scen. Vid samtliga konserter på sin världsturné har U2 spelat låten ”Wake Up” med Arcade Fire som ingångsmusik. BBC har under hösten använt samma låt till trailers för sina kommande TV-program.
De nya kanadensiska banden har inget gemensamt sound, men alla banden har en gemensam bakgrund i en kulturpolitik som Kanada just nu är ensamt om. En kulturpolitik som, ironiskt nog, känns svensk gammaldags svensk.
Alla länder lever i dag med hotet att dränkas av amerikansk kultur. För Kanada, som dessutom delar språk och kontinent med USA, är hotet extra påtagligt. Kanadas regering har därför startat ett departement för kanadensiskt ursprung, Department of Canadian Heritage, med syfte att stärka den inhemska kulturen.
Läser man det fintstilta på CD-omslag med kanadensiska band ser man att många fått finansiellt stöd från Canada Music Fund. Pengarna därifrån fördelas i sin tur av intresseorganisationen FACTOR (The Foundation To Assist Canadian Talent On Records) som drivs av bland skivproducenter och musikförlag.
Det är betydande pengar som är i omlopp. När FACTOR startade 1982 hade de en budget på 200 000 dollar att röra sig med. I dag delar de årligen ut 11,5 miljoner dollar för att stödja den kanadensiska skivindustrin. Det uppskattas att 60 procent av alla professionella musiker i Kanada någon gång fått stöd från FACTOR.
Artisterna får inte bara hjälp med skivinspelning och distribution utan även med turnéstöd och videor. Lagstiftning anger att 30 procent av musiken som spelas i kanadensisk radio och TV måste vara av inhemskt ursprung. För att TV-kanalen Much Music, Kanadas motsvarighet till MTV, ska kunna nå upp till den kvoten kan kanadensiska band få 25 000 dollar att spela in konkurrensdugliga videor.
Länge har denna satsning varit omdiskuterad i hemlandet. Vissa politiker har velat dra in stödet. Men tittar man på det genomslag som kanadensisk rock slutligen fått i media under 2005 – all världens rocktidningar har uppmärksammat ovan nämnda band – är det svårt att argumentera mot satsningen. Det är ett brett stöd som kan jämföras med det stöd som svenska rockband uppväxta på 1970- och 1980-talet indirekt fick via bidrag från studieförbunden.
Och i stället för att kalla det kultursponsring kan man lika gärna kalla det kulturinvestering. FACTOR har räknat ut att de skivor de stött under åren har sålt i 23,7 miljoner exemplar världen över (det var innan Arcade Fires album sålde guld i England). Detta har enligt FACTOR själva gett 487,5 miljoner dollar i intäkter enbart på skivförsäljning. Snart är det inte bara svenska hockeyspelare utan även svenska rockmusiker som drömmer om att bli proffs i Kanada.