Skivrecensioner, DI Weekend

Moneybrother
Titel: Mount Pleasure
(Burning Heart)
Betyg: 2

Om det går att sammanfatta hela rockhistorien i en enda textrad blir det ”The highway’s jammed with broken heroes on a last chance power drive”. När Bruce Springsteen växlar upp till sista versen i ”Born To Run” ställer han allting på sin spets under några maximalt komprimerade sekunder.

Få i Sverige har kommit lika nära det ögonblicket som Moneybrother (Anders Wendin). I nästan alla hans låtar finns partier på 5-10 sekunder som är i klass med det bästa av hans förebilder som Bruce Springsteen, Joe Strummer, Phil Lynott och Shane MacGowan.

Men Anders Wendins problem, vilket blir uppenbart på den här skivan, är att han saknar nyanserade låtar som håller hela vägen. Vad skulle han behöva är en mer skolad låtskrivarpartner.

Jan Gradvall

Torsson
Titel: Det fjärde bästa bandet i Lund
(Rim & Reson/Border)
Betyg: 2

Det fjärde bästa bandet i Lund? Till skillnad från på Gunnar Nordahls tid är inte Torsson längre först på bollen. När brittiska Housemartins slog igenom 1986 kallade de sig ”det fjärde bästa bandet från Hull”. Nya zeeländska duon Flight Of The Conchords, som i sommar fått egen komediserie på HBO, kallar sig också ”den fjärde bästa folkduon från Nya Zealand”.

Att man känner igen humorgreppen från tidigare är signifikativt för Torssons nya skiva. Vad som på gruppens klassiska första skivor från tidigt 1980-tal gjordes med ren intuition– en sorts akademisk bondkomik – har i dag blivit en formel. Det är en oundviklig utveckling, men den tar också bort en del av charmen.

Jan Gradvall

M.I.A.
Titel: Kala
(XL/Playground)
Betyg: 4

Bonde do Rolê
Titel: With Lasers
(Domino/Playground)
Betyg: 4
Begränsade resurser kan föda kreativitet. Ett bilbatteri i Zaire kan bli en förstärkare som ger tusenåriga instrument ett helt nytt sound. Piratkopplad Internet kan göra en favela i Rio lika ajour med den senaste musiken som Manhattan. Ett uppbrutet elskåp i Sri Lanka kan bli starten på en hiphopfest.

M.I.A. och Bonde do Rolê är de första artister jag hört som lyckas överföra den sortens tjuvkopplade elektricitet på skiva.

Brittiska Mathangi ”M.I.A.” Arulpragasam, 20 år, är dotter till en Tamil-aktivist på Sri Lanka. På sitt andra album har hon åkt världen runt, från en Bollywood-studio i Indien till Baltimore, och spelat in musik precis så repepetiv och primitiv som gatumusik alltid varit. Minns någon gamla New Orleans-låten ”Iko Iko” som var en stor hit med Dixe Cups på sextiotalet? M.I.A för den andan i samtiden.

Bonde do Rolê är en brasiliansk trio. Omslaget till deras debutalbum pryds av den berömda Jesus-statyn i Rio, men från statyns ögon kommer laserstrålar som bränner hål på staden nedanför. Även musiken bränner hål rakt igenom samtidens trendängsliga popmusik. En oemotståndlig mix av hiphop, hårdrock, brasiliansk funk och ren uttrycksglädje. Nokia har redan använt Bonde do Rolê i reklamfilm. Youtube-videon till ”Solta O Frango” är en utmärkt introduktion

Jan Gradvall

+

Veckans 3 MP3

Spoon, ”Finer Feelings”
Hur hade Beatles låtit i dag om de fått fortsätta och påverkats av de senaste 35 årens mer rytmbaserade musik? Gärna så här.

Edgar ”Jones” Jones, ”Short Prayer For The Emancipation Of The Deserved (Parts 1 & 2)”
Charles Mingus lever och sitter i en trädgård i Notting Hill, London, och vattnar blommorna. 8.32 minuter lång. Årets jazzlåt

Lars Winnerbäck & Miss Li, ”Om du lämnade mig nu”
Första klassens låtskrivarhantverk. En bakvänt berättad kärlekshistoria, elegant arrangerad med Irlands ledsnaste fiol.