Skivrecensioner, DI Weekend

Richard Hawley
Titel: Lady’s Bridge
(Mute/EMI)
Betyg: 5

I går var det 30 år sedan Elvis Presley dog. Hur hade Elvis låtit i dag om han fortfarande fått leva? Elvis sista listetta i livet, den värdiga ”Moody Blue” från 1977, skrevs av Mark James, en låtskrivare baserad i Memphis. Mark James var en perfekt låtskrivare åt Elvis. Mark James skrev även ”Suspicious Minds” samt andra klassiker som ”Always On My Mind” åt Peggy Lee (mest känd genom Willie Nelson) och ”Hooked On A Feeling” åt BJ Thomas (mest känd genom Björn Skifs).

Den sortens tidlösa och melodramatiska låthantverk, som gjort för grandiosa arrangemang, är i dag utrotningshotat. En av som få förvaltar traditionen är en 40-årig från Sheffield vid namn Richard Hawley. Varenda låt på Richard Hawleys fjärde album, ”Lady’s Bridge”, är så stark att man kan föreställa sig Elvis sjunga dem. Låtar som ”I’m Looking For Someone To Find Me” och ”The Streets Are Ours” har lika mycket att säga Morrissey-fans som svenska raggare, om nu den publiken bara fick en chans att höra Richard Hawley.

Alla Richard Hawleys skivor handlar om hans hemstad, Sheffield. ”Coles Corner” fick namn efter en mötesplats vid ett numera nedlagt varuhus. ”Lady’s Bridge” är namnet på Sheffields äldsta bro, en bro som leder från den rika delen av staden till den fattiga Redan föregångaren, Mercury Prize-nominerade ”Coles Corner”, var ett mästerverk. När priset i stället gick till Arctic Monkeys, även de från Sheffield, inledde Arctic Monkeys sitt tacktal med att säga: ”Somebody call 999, Richard Hawley’s been robbed”.

Jan Gradvall

Kurt Elling
Titel: Nightmoves
(Universal Classics)
Betyg: 3

Genren vokal jazz har egentligen inte utvecklats alls på 50 år. Det kan också ses som poängen och charmen med musiken. För vad som var gått nog åt Frank Sinatra är naturligtvis gott nog åt andra. Förändring kan vara grovt överskattat.

Kurt Elling, 39, är tämligen okänd för en bredare publik men har av ledande jazztidningen DownBeat röstats fram till bästa jazzvokalist varje år sedan millennieskiftet. Nyligen fick han utmärkelsen för åttonde året i dag.

På nya albumet ”Nighmoves” fortsätter Elling, med sin virtuosa röst, att finslipa detaljer. Att höra Kurt Elling tolka evergreens som ”In The Wee Small Hours” är som att se någon måla ett bostadshus med modellpensel. Rogivande på ett nästan meditativt sätt. Han överraskar även, åtminstone lite grann, med låtval av Guess Who och Michael Franks.

Jan Gradvall

Abalone Dots
Titel: From A Safe Distance
(RCA/Sony BMG)
Betyg: 3

Västervik är inte känt som en plantskola för musikartister. Ändå känns det logisk att Abalone Dots kommer just från Västervik. Ända sedan Hansi Schwarz kom till Sverige med Folke Bernadottes vita bussar och hamnade i Västervik har staden varit något av Sveriges centrum för akustiska visor. Hansi Schwarz startade Hootenanny Singers, därefter Västerviks visfestival.

Elin Mörk, 22, Sophia Hogman, 22, Louise Holmer, 23 och Rebecka Hjukström, 21, har nog lyssnat mer på amerikansk country än på svenska visor. Men när de framför sånger som ”Long Lonely Road” på fiol, mandolin, ståbas och banjo är det svenska skogsvägar man ser framför sig. Björkvisor för 2000-talet. Ett Dixie Chicks från Stegeholms slottsruin.

Abalone Dots behöver några år på sig för att växa som låtskrivare, men har redan en egen stil och svensk särart som kan dem långt ut i världen. Minns hur det gick för en annan viss medlem i Hootenanny Singers.

Jan Gradvall

Talib Kweli
Titel: Ear Drum
(Blacksmith/Warner)
Betyg: 4

Hiphoptronen kan snart vara ledig. Kanye West har inte imponerat den senaste tiden. Hans singeln ”Stronger” är en besvikelse. Likaså Commons nya album som Kanye West producerat.

Ändå är det typiskt Duracell-kaninen Kanye West att han ändå har åtminstone ett halvt finger med i spelet vad som kan bli höstens bästa hiphopalbum, ”Ear Drum” av Talib Kweli. Öppningsspåren ”Everything Man” och ”NY Weather Report” är lika vackra som höstpromenader genom Central Park eller kanske snarare Prospect Park. I ”Soon The New Day”, där Brooklyn-rapparen får hjälp av Norah Jones med refrängen, har han också en låt som kan ge honom en publik långt utanför de hiphopkonnässörer som länge hyllat honom.

Jan Gradvall

+

Veckans 3MP3

Jenny Owen Youngs, ”Fuck Was I”
Oemotståndlig liten vals med 25-årig singer-songwriter från New Jersey. Med en ocensurerad text som fått över 600 000 på MySpace att lyssna.

Art Brut, ”People In Love”
Bästa kärlekstexten i engelsk popmusik sedan Pulps ”Common People”. ”To every girl who’s ever been with me/ I got over you – eventually.”

The Revolutionaries, ”Kunta Kinte Version One”
Monumental dubreggae som tar basen tillbaka till slavskeppen i ”Rötter”. Från nya samlingen ”Drum Sound: More Gems From