Skivrecensioner, DI Weekend
White Stripes
Titel: Icky Thump
(XL/Playground)
Betyg: 4
Efter åtta år och sex album tror jag att jag slutligen kommit på vad som gör duon White Stripes så unik. White Stripes är den enda hårddockgrupp i världen som gör musik för båda hjärnhalvorna.
Å ena sidan dunkar de huvudet i väggen på samma lyckligt dumma sätt som Led Zeppelin, AC/DC eller Beavis & Butt-Head Ingenting prisas lika högt i duons värld som det perfekta gitarriffet. Å andra sidan är varje nytt album med White Stripes lika idébaserat som en modern konstutställning. ”Icky Thump” har mer gemensamt med Damien Hirsts diamantdödskalle i London än med något samtida hårdrockalbum.
Från att under några år ha varit världens sönderhyllade rockband finns det därför nu skäl att varna för att White Stripes håller att bli det mest underskattade. Om den vilt experimentella men på samma gång omedelbara ”Icky Thump” varit ett verk av en debutant musiktidningarna fått uppfinna ett nytt rubriktypsnitt. Nu riskerar den att bara tas för given.
Jan Gradvall
The National
Titel: Boxer
(Beggars Bangquet/Playground)
Betyg: 4
Det finns en scen i första ”Star Wars” där Han Solo för första gången kopplar över till warp speed. Allt i rutan blir flimrigt. Precis så känns dagens musikbevakning. När jag började skriva om musik i Expressen för drygt 20 år sedan gick jag själv ut och köpte de skivor jag skulle recensera och skickade sedan texterna i frankerade brev till Mats Olsson. I dag recenseras alla nya skivor på en miljon bloggar innan de ens finns att köpa.
I sådana tider är det befriande att upptäcka och köpa ett album som New York-kvintetten The Nationals ”Boxer”, en skiva som varit ute några veckor och fått ringa uppmärksamhet i Sverige. Sångaren Matt Berninger, med en röst som ett obehandlat mörkt träslag, påminner om både Ian Curtis i Joy Division, Leonard Cohen och John Cale. De referenspunkterna går även igenom i de melankoliska låtarna. ”Boxer” är ett album som är i perfekt samklang med det mollackord som alltid ljuder någonstans innanför bröstkorgen
Jan Gradvall
Justice
Titel: Cross
(Ed Banger Records)
Betyg: 4
I natt 02.00 framträdde franska duon Justice på Hultsfredsfestivalen. Även om duon inte spelade högre än andra artister på festivalen är det så duons musik känns när man hör den. Det mesta som ges ut på smärtsamt hippa Paris-skivbolaget Ed Banger handlar om högre, högst, tinnitus.
Justice gör för techno och modern klubbmusik ungefär vad Public Enemy gjorde för hiphop. Brus, knaster och förvrängda ljud förenas till en glimrande kakafoni som inte är lätt att ta till sig men uppiggande hänsynslös. Låten ”Waters of Nazareth” är två år gammal men låter fortfarande som ett förvrängt eko från framtiden.
Jan Gradvall
Florence Valentin
Titel: Pokerkväll i Vårby Gård
(Mistlur/Bonnier Amigo)
Betyg: 4
Rockmusik handlar i mångt och mycket om att byta postnummer. Melodin till suveräna titelspåret ”Pokerkväll i Vårby Gård” är egentligen The Clash rakt av men Florence Valentin gör låten till sin egen genom att byta spelplats från London W11 till 141 85 Huddinge. Precis som att Joe Strummer egentligen utgick från ett postnummer någonstans i USA. Och hjulet är uppfunnet en gång till.
Florence Valentin, lett av Love Antell, påminner om vilka bristvara det är 2007 med svensk rockmusik som faktiskt handlar om hur det är att leva i Sverige. Med textmässiga blinkningar till Ebba Grön (”heroinister och kontorister”) och Docent Död (”packet i piketen”) och rena omfamningen av The Clash (”16 ton”) har Florence Valentin gjort Vårby Gårds egen motsvarighet till Håkan Hellströms ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”
Jan Gradvall
+
Veckans 3MP3
Grant McLennan, ”Haven’t I Been A Fool”
Underbar poplåt, postumt utgiven. Från dubbelalbumet ”Intermission” med soloinspelningar från Go-Betweens två frontfigurer.
Babylon Blues, ”Har vi inte grävt för många hål?”
En av de bästa svenska rocklåtarna genom tiderna. Återupplivad på samlingen och kulturgärningen ”Svensk Postpunk”.
Slade, ”Far Far Away”
Så här lät min barndom Har köpt upp mig på alla Slade-återutgivningarna. Trumintrot! Och en refräng i klass med Beatles.
+
Gradvalls halvårsrapport
Januari – juni 2007
Årets hittills bästa låtar
1. Beyoncé, ”Irreplaceable”
2. R. Kelly feat T.I. & T-Pain, ”I’m A Flirt”
3. Jesse Malin & Bruce Springsteen, ”Broken Radio”
4. Rihanna & Jay-Z, ”Umbrella”
5. Modest Mouse, ”Missed The Boat”
6. Wilco, ”Impossible Germany”
7. Kings of Leon, ”Knocked Up”
8. T-Pain & Yung Joc, ”Buy U A Drank”
9. Mims, ”This Is Why I’m Hot”
10. Arctic Monkeys, ”Flourescent Adolescent”
Årets hittills bästa album
1. The Good, The Bad And The Queen, ”The Good, The Bad and The Queen”
2. Nick Lowe, ”At My Age”
3. LCD Soundsystem, ”Sound Of Silver”
4. Arcade Fire, ”Neon Bible”
5. The National, ”Boxer”
6. Säkert!, ”Säkert!”
7. Amy Winehouse, ”Back To Black”
8. Feist, ”The Reminder”
9. The Hold Steady, ”Boys And Girls In America”
10. Timbuktu, ”OberoendeFramkallande