Krönika, Dagens Industri
Weekend 4 maj
Krönika
Jan Gradvall
Den långa svansen. Den tändande gnistan. Under de senaste åren har vi fått lära oss flera sådana nya benämningar för omvälvande kulturella och mediala förändringar. Nu kommer ett till sådant uttryck: Den svarta svanen. Ett begrepp som kommer att bli ett av de stora samtalsämnena under resten av året.
Nassim Nicholas Taleb var tidigare derivathandlare på Wall Street. Numera är han professor i ämnet vetenskapen om det okända vid University of Massachusetts i Amherst. Med den färska boken ”The Black Swan” (Random House) lägger han fram en övertygande tes om att de största förändringarna, inom allt från politik till ekonomi, nästan alltid är sådana som ingen kunnat förutse.
Orsaken till det är ett fundamentalt mänskligt tankefel. Vi förstår inte kaos utan försöker alltid se logiken i allting. I stället för att tänka abstrakt spenderar vi all vår tid med att försöka förutse vad som kommer att hända med utgångspunkt för vad som redan har hänt. Och det är därför vi blir lika chockade varje gång det dyker upp en svart svan.
Innan upptäckten av Australien var människor i den gamla världen övertygade om att alla svanar var vita. Nassim Nicholas Taleb skriver i boken att den upptäckten ”illustrerar en allvarlig begränsning i vårt sätt att lära oss från vad vi har sett eller upplevt”
Framgången för Google var en svart svan. Likaså 11 september. Taleb skriver att en svart svan är en händelse som kategoriseras av tre saker. 1. Ingenting i det förflutna kan övertygande peka på dess möjlighet. 2. Händelsen får en extremt stor inverkan. 3. Vår mänskliga natur gör att vi efteråt ändå försöker hitta förklaringar till varför det otänkbara inträffade.
För vad har vi egentligen lärt oss efter 11 september? Taleb skriver att det enda vi egentligen lärt oss är att se upp för islamiska terrorister och att bevaka kända byggnader. Om någon i stället innan 2001 försökta tänka abstrakt – och koncentrerat sig på sådant som aldrig inträffat – kunde man ha infört en regel om att dörrarna till cockpit måste vara skottsäkra och konstant låsta under alla flighter.
Men den person som infört en sådan regel skulle aldrig ha blivit en hjälte eller fått en staty som den person som förhindrade 11 september. Eller ens blivit uppmärksammad överhuvudtaget. De främsta förebyggande insatserna förblir alltid ouppmärksammade av den enkla anledningen att de förhindrar katastrofer ingen tror skulle hända.
Nassim Nicholas Taleb uppmanar oss att titta på våra egna liv som exempel. Hur många av de mest avgörande ögonblicken i ditt liv gick att förutse?
All den moderna tidens statistik, tabeller och diagram gör oss inte bättre utan tvärtom sämre på att förutse svarta svanar. Taleb: ”Att leva på vår planet i dag kräver mycket mer fantasi än vi är gjorda för att använda. Vi saknar fantasi och förtrycker den hos andra.”
Ett av de bästa exemplen i boken är författaren Umberto Ecos bibliotek. Umberto Eco äger över 30 000 böcker. De flesta reagerar på detta med att fråga honom: ”Hur många av de här böckerna har du läst?” Taleb skriver att poängen är den motsatta: ”Lästa böcker är mycket mindre värdefulla än olästa”. Det är i den stora sektionen för vad vi inte redan vet som de viktigaste lärdomarna finns.
+
GRADVALLS VAL
BOK
Hugh Barker & Yuval Taylor, ”Faking It: The Quest For Authencity In Popular Music” (W.W. Norton). Förlösande bok som pulveriserar uppdelningen mellan så kallat äkta och oäkta musik.
TIDNING
Amerikanska Esquire. En skugga av vad tidningen var på 1960-talet. Men varje nummer blir läsvärt genom Chuck Klostermans krönika. Alla ämnen blir intressanta sedda genom hans ögon.
SEINFELD
Tacktalet när Jerry Seinfeld fick ”Comedian Award” visar att han inte förlorat något av sin udd. Ett tacktal om hur mycket han hatar utmärkelser. Finns på YouTube. Sök: Comedian Award, Seinfeld.
+
BONUS NR 1:
På onsdag börjar vårens roligaste serie i svensk TV. Ricky Gervais och Stephen Merchant, männen bakom ”The Office”, är tillbaka med andra säsongen av ”Extras”.
Säsong ett av ”Extras” slutade med att den misslyckade filmstatisten Andy Millman (Ricky Gervais) fick en chans att utveckla ett sitcommanus för BBC. En komediserie baserad på en kontorschef. I nya säsongen får vi följa hur denna sitcom blir verklighet. Andy Millman/Ricky Gervais spelar själv kontorschefen – precis som i ”The Office”.
Men i stället för att som i den riktiga ”The Office” hålla fast vid sin egen vision ger han i denna metaversion efter för alla chefers påtryckningar om att göra serien mer folklig. Slutresultatet blir fasansfull buskis med pålagda burkskratt. Han låter sig till och med övertalas att som kontorschefen bära peruk och roliga glasögon.
Till slut blir serien så sönderkompromissad att alla hatar den.
Det underliggande budskap som Ricky Gervais och Stephen Merchans smyger in i ”Extras 2” är att TV-program sällan blir bredare när de görs bredare.
BBC har i dag tjänat hundratals miljoner på ”The Office”. Men i en intervju i Arena i september sade Ricky Gervais : ”Jag tror folk har glömt hur smal ’The Office’ var. Den var inte för alla. Men läxan är om att du försökt nå alla i ditt lilla land, så skulle den inte kunnat säljas till 80 andra länder. Om du däremot gör serien för en eller två personer, så kommer det att finnas en såna överallt som säger: ’Fuck me, this is my favourite show’.”
Precis som i första säsongen av ”Extras” dyker det upp många stjärnor som spelar sig själva: Orlando Bloom, David Bowie (fantastisk i avsnitt 2), Ian McKellen och, inte minst, Robert DeNiro i finalavsnittet. ”Extras 2” har premiär i SVT onsdag 9 maj.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Den mest sålda låten just nu i amerikanska iTunes Music Store är ”Makes Me Wonder” med Maroon 5. Det första framgångsrika popband som finansierats av riskkapitalister.
Maroon 5:s debutalbum ”Songs About Jane” från 2002 sålde i sensationella tio miljoner exemplar. Förväntningarna är höga inför uppföljaren släpps 22 maj.
Maroon 5 ligger på ett oberoende bolag kallat Octone. I en mycket intressant artikel i nya affärsmagasinet Portfolio berättas historien om bolaget. Två amerikanska riskkapiltalister övertalade åtta kollegor att satsa fem miljoner dollar i Octone.
Alla sade att de var vansinniga som investerade i en så oförutsägbar bransch. Allt ägarna kunde lova i gengäld var att investerarna skulle få det ovanligt roligt för sina pengar. Som Howard Lipton, nu fyllda 43, säger Portfolio om sitt popintresse: ”Most boys grow out of it, but neither of us did”.
Och det gick ganska bra. Den första samarbetspartnern till Octone var Clive David på J Records. När Jimmy Iovine på Universal i februari gick in som ny ägare värderades bolaget till 40 miljoner dollar. En värdeökning på 700 procent.
Jan Gradvall