Vem är Marie Lindberg?
Länge såg det ut som 10 februari 2007 skulle bli ett lika klassiskt datum i svensk nöjeshistoria som 26 januari 1952. Marie Lindbergs debut hade flera paralleller till ”Snoddas”. Verkligheten är dock inte så oförställd som vi vill att den ska vara. Krönika i Dagens Industri 23/2.
Text: Jan Gradvall
Olika tidsepoker skapar längtan efter olika typer av stjärnor. Om den sortens stjärnor vi längtar efter inte kommer fram självmant så ser nöjesindustrin till att skapa dem.
Efter 1930-talets depression längtade filmpubliken efter glamour och verklighetsflykt, stjärnor som inte påminde dem om deras egen vardag. Hollywood-agenterna var inte sena med att möta efterfrågan med utbud.
Den vitryske, judiske, utfattige emigranten Issur Danielovitch Demsky förvandlades till den välmående amerikanske actionhjälten Kirk Douglas. Den bisexuella engelsmannen Archibald Leach blev kvinnokarlen Cary Grant, en gentleman med en ”Mid-Atlantic”-accent.
I dagens mediedominerade högkonjunktur är behovet det rakt motsatta. I en tid präglad av marknadsundersökningar, produktplaceringar och skönhetsoperationer längtar vi tvärtom efter artister som befinner sig långt från nöjesindustrins epicentrum som möjligt. Artister som är till 100 procent naturtrogna.
Som till exempel lärarinnan Marie Lindberg.
Länge såg det ut som den 10 februari 2007 skulle bli ett lika klassiskt datum i svensk nöjeshistoria som 26 januari 1952. Marie Lindbergs debut i Melodifestivalen hade flera paralleller till ”Snoddas” genombrott i Lennart Hylands radioprogram ”Karusellen”.
Vad svenska folket förälskade sig i var blygheten och oförställdheten. Äntligen någon som framstod som motsatsen till en dansande deodorant. När den glasögonprydda Marie Lindberg satt där på pallen och sjöng, på sin oemotståndligt trevande svengelska, kunde man nästan se hur hon på samma sätt sjungit ”Trying To Recall” för sina skolelever.
Verkligheten är dock inte så enkel och oförställd som vi vill att den ska vara. Texten till ”Trying To Recall” beskriver ett förhållande i en tillfällig svacka, om nätter där partnern sover i ett annat rum. ”When you’re sleeping on the couch”, som Marie sjunger i refrängen.
Om den texten handlar om hennes make, Jan Lindberg, kan dock finnas andra anledningar till att han sover på soffan. Kanske är han helt enkelt utmattad efter familjens alla försök att nå Melodifestivalen?
Jan Lindberg syntes i TV första gången 1997 då han var med i ”Sikta mot stjärnorna”. Jan Lindberg och hans fyra kompisar imiterade då pojkbandet Take That.
Marie Lindbergs make bildade därefter dansbandet Date som varit med i Melodifestivalen hela tre gånger. 2001 med ”Om du förlåter mig”, 2002 med ”Det innersta rummet” och 2005 med ”Hörde änglarna viska ditt namn”. Att dansbandet Date fått vara med så många gånger beror på att de backas upp av Bert Karlsson, nyemokraten som har mer att vinna på Melodifestivalen än någon annan i Sverige.
Att Marie Lindberg skrev och skickade in ”Trying To Recall” till årets festival är ingen slump. Det beror på att hon uppmuntrades att göra det av Christer Björkman. Festivalgeneralen Björkman mindes ett tidigare tävlingsbidrag från schlagerfamiljen Lindberg från Munkedal, en låt som i sista instans ratades av juryn, och uppmanade därför Marie att försöka igen.
Ingen amatör har i verkligheten en chans att komma med i Melodifestivalen. Givetvis ligger det nu ett färdigt album med Marie Lindberg och väntar. En skiva med fler violblyga lärarinneballader som kommer att finnas att köpa direkt efter finalen i Globen. En skiva där Bert Karlsson är inblandad i distributionen.
(slut)