Skivrecensioner, DI Weekend
Säkert!
Titel: Säkert!
(Razzia)
Betyg: 4
Ingen kan anklaga samtidens svenska popartister för att vara överdrivet tydliga i sin kommunikation. Först gömde sig Annika Norlin under det halvt obegripliga bandnamnet Hello Saferide. När hon nu byter språk, från engelska till svenska, gör hon allt ännu krångligare genom att byta namn till – Säkert!
Som tur är finns det ingenting otydligt med musiken. Säkert! är precis den sortens både originella och omedelbara album som svensk musik pop just nu behöver. Ett album som låter lika utpräglat svenskt som Ted Gärdestad eller Håkan Hellström
Annika Norlins texter påminner närmast om bloggskrivande. Självutlämnade dagsboksanteckningar som egentligen borde vara alldeles för ordrika och detaljerade för att rymmas i popformatet.
Men tack vare sitt böljande, elegant lekfulla sångsätt lyckas Annika Norlin komprimera allt till distinkta popsånger – kalla det bloggpop – där elva låtar av elva går att spela i radio. Och allt detta med ett driv i gitarrspelet som för tankarna till The Smiths alla mest melodiösa singlar som ”Ask”.
Jan Gradvall
Bloc Party
Titel: A Weekend In The City
(Wichita/V2)
Betyg: 4
Det senaste decenniet har predikat en syn på musik där ledorden varit avskalat, återhållsamt och jordnära Precis just därför känns det plötsligt intressant, nästan efterlängtat, med band som tvärtom är bombastiska, överambitiösa och siktar på molnen.
Adam & The Ants myntade en gång slagordet: ”Don’t be afraid of ridicule”. På uppföljaren till sitt miljonsäljande debutalbum tänjer engelska kvartetten Bloc Party på alla tänkbara gränser, inte minst gränsen för det löjliga. Soundet är lika fläskigt och uppsvällt som grisen på Pink Floyds berömda skivomslag.
Bandets intellektuelle frontfigur, den 25-årige Kele Okereke, har dessutom försökt göra något av ett temaalbum om det hedonistiska livet i sin hemstad. När han ylar ”East London is a vampire, it sucks the joy right of me” sammanfattar han känslan av en utekväll i Hoxton.
Men samtidigt finns det en övertygelse i Bloc Partys utspel som berör på riktigt. Bloc Party ignorerar reglerna i rockens historiebok. Vad de i stället gör är att kanalisera den förvirring och osäkerhet som finns hos deras egen generation.
Jan Gradvall
Tinariwen
Titel: Aman Iman
(Independiente/Border)
Betyg: 4
Att drömma sig bort med Tinariwen är som att stryka med fingret längs jordgloben. Från den amerikanska södern till Saharaöknen. En historielektion som ger insikten att blues – och kanske även rock’n’roll – är flera hundra år äldre än vi trott.
Tinariwen är tuaregkrigare från Mali som lade ned vapnen och i stället köpte elgitarrer. Bandet var nära genombrott när det 2005 gjorde succé på Roskilde och andra festivaler runt om i världen. Men när jag träffade Robert Plant, som varit något av gudfar för gruppen, tyckte han att soundet på albumet ”Amassakoul” från 2004 inte gjorde Tinariwen rättvisa.
På tredje albumet – dessförinnan gav Tinariwen ut kassetter i 18 år – har Robert Plants gitarrist, Justin Adams, tagit över som producent och det låter råare, vildvuxnare, ännu mer inspirerande. Som en ensam blommig kaktus mitt i öknen. ”Aman Iman” betyder ”vatten är livet”.
Jan Gradvall
Santa Maria
Titel: Santa Maria
(Slottet/Dotshop.se)
Betyg: 3
Samma vecka som The Concretes gör comeback med utmärkta singeln ”Oh No” presenterar bandets gitarrist, Maria Eriksson, ännu ett av sina soloprojekt. Efter att ha gjort skivor som duon Heikki och med frijazzexplosionen Strountes avtäcker Maria Eriksson nu Santa Maria, ett projekt som lika gärna skulle kunna ha kallats hennes solodebut. Uppbackad av musiker som Johan Berthling och medlemmar från Laakso gör Maria Eriksson precis, vacker, nervig, sökande popmusik som inte alls låter som The Concretes men har något av samma spruckna charm.
Jan Gradvall
+
Veckans 3 MP3
Beyoncé, ”Irreplaceable”
Nio veckor etta på USA-listan. Fantastisk poplåt. Det är bara gratulera de fyra norrmän som skrivit den och nu är mångmiljonärer.
Sonny Rollins, ”You Don’t Know What Love Is”
Polarpriset har blivit överraskande och relevant igen. Börja introduktionen till Sonny Rollins med ”Saxophone Colossus” inspelad 1956.
Broken Social Scene, ”Stars & Sons”
Förutom att ”Half Nelson” (premiär i dag) är ett mästerverk som film är den också full av hjärtskärande poplåtar av Broken Social Scene