Pingviner, pingviner, överallt pingviner
Man kan verkligen fråga sig varför världen blivit så besatt av just pingviner? Varför inte till exempel sälar eller kattungar? Från Dagens Nyheter 8 december.
Text: Jan Gradvall
Enligt kinesisk tideräkning har 2006 varit hundens år. Enligt västerländsk har det varit pingvinens.
Entertainment Weekly skriver i senaste numret: ”Det är nu officiellt att pingviner är större filmstjärnor än Julia Roberts och George Clooney.” De steppande pingvinerna i filmen ”Happy Feet”, som har svensk premiär i dag, är bara de senaste i raden av pingviner som blivit filmstjärnor.
Även i filmer som ”Magdagaskar” och ”Toy Story 2” var det pingviner som blev publikfavoriter. Efter 20 år är också den schweiziska leranimationen ”Pingu” lika populär som någonsin.
Idén med just musikaliska pingviner kan vara svensk. För tio år sedan kom
”Pingvinkvartetten”, en genial barnbok av Peter Arrhenius och Ingela Peterson Arrhenius. Fyra manliga pingviner tröttnar på att ruva ägg i Sydpolen och åker till New York för att spela jazz.
Men även dokumentära skildringar av pingviner har lockat en lika stor publik under 2006. I februari stretade de tappra kejsarpingvinerna i den Oscarbelönade franska dokumentärfilmen ”Pingvinresan” in på svenska biografer.
Under året har även Brutus Östling och Susanne Åkessons bok ”Pingvinliv” blivit en Augustnominerad bästsäljare I februari ges samma bok ut i USA av prestigeförlaget Harper Collins.
Pingviner, pingviner, överallt pingviner. Man kan verkligen fråga sig varför världen plötsligt blivit så besatt av just pingviner? Varför inte till exempel sälar eller kattungar?
En förklaring är att den svartvita pingvinen, med sitt neutrala utseende, fungerar som en projiceringsyta för alla möjliga sorters föreställningar.
På nätet finns Miniclip.com där barn kan spela ”Penguin Club”. Barnen får välja kläder till pingvinen, inredning till igloon och får själva bestämma hur pingvinen ska leva och tänka.
Precis så används även pingvinen i samhällsdebatten. När ”Pingvinresan” lockade rekordpublik i USA anammades filmen av konservativa kristna grupper. De såg paralleller till människans utsatthet och vikten av att hålla samman kärnfamiljen.
Nätverket The 153 House Churches uppmanade sina medlemmar att ta med ficklampa till biograferna för att skriva ned ”vad Gud säger till dig”. Att den amerikanska berättarrösten gjordes av Morgan Freeman, som spelat Gud på film, kanske gjorde sitt till.
Men denna tolkning fick snabbt mothugg. En biolog påpekade att pingviner endast är monogama årsvis. En annan att pingviner visar klara bisexuella tendenser.
En professor i genetik sade till Guardian: ”När pingvinerna står tillsammans i kylan ser det ut som de samarbetar, men i själva verket kämpar de på ytterkanten desperat för att komma in i värmen i klungans mitt. Det är en klassisk darwinistisk kamp.”
Andra söta djur lockar fram vårt barnasinne. Pingvinen, däremot, utstrålar något mer vuxet.
Ett av de mest populära filmklippen på Youtube visar en apa som kliar sig i rumpan, luktar på fingret och sedan chockad trillar ned från trädet.
Så skulle en pingvin aldrig göra. En pingvin är mer plikttrogen, mer stoisk. En pingvin kan uttrycka lidande och sorg.
Bilderna av pingvinerna som på isen hukande kämpar mot extrem kyla och vind för tankarna till människor i samma förhållanden. Minns de svåra vintrarna i ”Hemsöborna”.
När jag intervjuade Joan Didion i fjol berättade hon att hon inte orkat gå på bio efter sina dödsfall i familjen. Men nu fanns det en film hon ville se, ”Pingvinresan”, som då precis haft premiär i USA. ”Två av mina vänner såg i den går”, berättade Joan Didion. ”De var så skakade efteråt att de var tvungna att ställa in en middag.”
Beroende på sinnestämning kan de svartvita pingvinerna till ge associationer till både präster, smokingklädda Las Vegas-underhållare och pristagare i frack. Missa inte pingvinberget vid Nobelfesten på söndag.
Pingvinen kan på samma sätt röra sig lika obehindrat mellan högkultur och högteknologi. Pingvinen används både av bokförlaget Penguin och av operativsystemet Linux. Alla kan uppenbarligen göra pingvinen till sin symbol.
Det är kanske inte så konstigt att man till slut kan reagera som filmdistributören av ”Pingvinresan”. När debatten rasade som värst i USA tröttnade Laura Kim på Warner till slut och sade: ”You know what? They’re just birds.”
(slut)