Skivrecensioner, DI Weekend
Olle Ljungström
Måla hela världen
Warner
Betyg: 2
Döden ljuger. När Olle Ljungström dog den 4 maj 2016 fylldes tidningar, radio och sociala medier av den ena oreserverade hyllningen och geniförklaringen efter den andra.
Vad som händer när människor dör är att historieskrivningen justeras. Det är lite som i fotoboken ”The Commissar Vanishes” där historiken David King visar hur Josef Stalin under Sovjet-eran lät retuschera fotografier för att skriva om historien. Allt som inte passade in i den rådande historieskrivningen suddades ut som det aldrig funnits.
I den retuscherade versionen av Olle Ljungströms karriär så gjorde han stor musik ända fram till sin för tidiga död, endast 54 år gammal.
I själva verket slängde han bort de sista 15-20 år av sitt liv, med halvfärdiga och undermåliga album som resultat.
Vad som gör Olle Ljungström till en av de främsta artisterna i svensk musikhistoria är dels hans produktion med gruppen Reeperbahn, dels de fyra-fem första soloalbum som han gjorde i samarbete med Heinz Liljedahl.
I båda de fallen samarbetade Olle Ljungström med musiker som inte följde med på alla hans egna infall utan tvärtom gav artistiskt motstånd.
Olle Ljungströms signum var skörhet, han bröt ned och förfulade. När han ställdes mot musiker som stod för motsatsen – ordning, struktur, perfektion – uppstod en friktion som kunde ge upphov till fantastisk musik.
Dan Sundquist i Reeperbahn är en av Sveriges främsta arrangörer och producenter. Heinz Liljedahl likaså och kontrasterade ljungströmska textrader som ”En vanlig dag på heroin, det räcker för mig” med kött & potatis-rock i rakt nedanstående led från Creedence Clearwater Revival.
När samarbetet med Heinz Liljedahl krackelerade i början av 2000-talet så började Olle Ljungström i stället samarbeta med musiker som var fans till Olle Ljungström. Dynamiken försvann. Ofärdigt misstogs för nervigt. Dokumentären ”En film om Olle Ljungström” blev kulmen på en romantisering av hans persona och hans ohälsa.
Olle Ljungströms medverkan i ”Så mycket bättre” blev det sista minnesvärda han gjorde.
Inget i denna historieskrivning berättas dock av skivbolaget Warner när man nu ger ut ett postumt album med ofärdiga låtar och har mage att skriva att det ”mäter sig med det starkaste i Olles diskografi”.
När man lyssnar hör man inspelningar med oredigerade texter – skissartade, ironiska, fulla av självförakt. Olle Ljungström var en språkvårdare, under lång tid verksam som copywriter. Under den tid då han brydde sig om sin musik skulle aldrig skulle släppt igenom förutsägbara rim och slappt bildspråk med klyschor om Dr Jekyll och Mr Hyde. En låt avslutas med rader om kineser som gränser till rasism. I en annan låt börjar han sjunga på ”Deutschland über alles”.
Jan Gradvall
Max Richter
Behind the counter with Max Richter
Rough Trade
Betyg: 4
I konstvärlden finns så kallade curators som spelar en avgörande roll för utvecklingen genom att via utställningar ge verken en samtida kontext och visa historiska samband. I dagens alltmer oöverblickbara musikvärld, där tusentals nya låtar läggs ut på Spotify varje dag, finns ett ökande behov av musikkuratorer.
Ett väl kurerat samlingsalbum eller en spellista kan ge en lika stor upplevelse och upplysa lika mycket som en utställning.
Max Richter är en tysk-brittisk kompositör som verkar i gränslandet mellan klassisk musik, minimalism och electronica. I samarbetet med Rough Trade har han nu sammanställt en dubbel-cd som öppnat mina öron som få nya album under 2017.
Max Richer ger verk av Schubert, Händel och Bach en helt ny kontext genom att varva dem med låtar av samtida artister som Let’s Eat Grandma och Boards of Canada. Bland utropstecknen finns ett spår där musiken framförs av 48 cellister.
Jan Gradvall
Göran Månsson & Friends
Ol’ Jansa
Caprice
Betyg: 4
Folkmusik krånglar till det för politiska krafter som försöker göra skillnad mellan människor och människor. För ju djupare man gräver i folkmusiken, desto mer inser man att det finns nästan en slags urmusik som kan vara påfallande lik i alla världsdelar.
Några melodier på det här albumet fick mig att gissa att de har sitt ursprung i Östafrika. Eller i aboriginermusik från Australien.
Men alla melodierna är svenska, skrivna av flöjtisten Olof Jönsson (1857-1953), kallad Ol’ Jansa, från Överberg i Härjedalen. Han var en livemusiker som spelades in vid endast tre tillfällen mellan 1935 och 1951 av Landsmålsarkivet och Radiotjänst.
Att flöjtisten Göran Månsson, uppbackad av ett supersvängigt band, nu återuppväcker Ol’ Jansas gamla melodier och spelsätt är en kulturgärning av högsta rang.
Jan Gradvall