Skivrecensioner, DI Weekend
Art Of Noise
Titel: And What Have You Done With My Body, God?
(ZTT)
Betyg: 4
En producent. En tekniker. En programmerare. En pianist. En popteoretiker. Och ingen av dem syntes någonsin på skivomslagen. Art Of Noise bröt totalt mot alla föreställningar om äkta och oäkta musik. Just därför fortsätter deras musik och idéer att vara så inspirerande
Det var Art Of Noise som spelade på Malcolm McLarens och Frankie Goes To Hollywoods skivor från 1980-talet. Inför klassikern ”Two Tribes” var skivomslaget klart innan inspelningen påbörjades. Det var omslaget som avgjorde hur musiken skulle låta
Flera av Art Of Noise egna inspelningar började med att popjournalisten Paul Morley skrev ned manifest. Därefter fick producenten Trevor Horn och de andra i uppdrag att förvandla teorin till musik.
En hel box med 4 CD är egentligen mer än tillräckligt för att samla den musik Art Of Noise gjorde under sin kortlivade existens 1983 till 1985. Men just denna storslagenhet och omåttlighet (41 outgivna spår!) känns samtidigt helt i linje med Art Of Noises idéer. Plus att omslagstexten är en omistlig lektion i avancerad popteori.
Jan Gradvall
Audioslave
Titel: Revelations
(Sony BMG)
Betyg: 4
Classic Rock. Begreppet har blivit så vedertaget att det nu till och med finns en tidning som heter Classic Rock.
Det samtida rockband som bäst lever upp till termen är Audioslave. Utan att för ett ögonblick imitera band som Led Zeppelin och Black Sabbath förmedlar bandet samma närmast animaliska urkraft. Det låter som någon plockat fyra karaktärer från ”Grottbjörnens folk” och placerat dem i en ultramodern skivstudio.
Och precis som all annan Classic Rock låter musiken allra bäst i en bilstereo. Spela Audioslaves tredje album i en Cherokee och den förvandlas till en Amazon. Spela skivan i en Amazon och förvandlas till en Cherokee.
Jan Gradvall
M Ward
Titel: Post-War
(4AD/Playground
Ända sedan M Ward för tre år sedan förvandlade David Bowies ”Let’s Dance” till ledsen sydstatsblues har han befunnit sig i transithallen mellan kritikerfavorit och brett genombrott. Nu passerar han slutligen säkerhetskontrollen.
Förutom att M Ward gästar på Norah Jones kommande album – en garanti för att han kan kommer att landa på listorna – är hans femte soloalbum hans mest inbjudande hittills. Precis som en ung Tom Waits återskapar amerikanen M Ward miljön från en sliten bar dagarna före jul.
Kulörta lyktor blänker i taket. Jukeboxen spelar knastrig jazz. Stolsgrannen har somnat med pannan mot bardisken. M Ward själv? Han sitter där med ett brett leende och berättar historier rakt in i natten.
Jan Gradvall
Lisa Miskovsky
Titel: Changes
(Stockholm Records/Universal)
Betyg: 2
Det känns som det var väldigt länge sen Lisa Miskovsky stod med snön smältande runt snowboardbootsen och sjöng ”Driving One Of Your Cars”. Kanske för länge sen.
Den musik som Lisa Miskovsky gör tillsammans med Jocke Berg präglas av allvar och vemod. Jocke Berg har själv inga problem att axla den tunga melankolin på skivorna med Kent, men för Lisa Miskovsky börjar den nu kännas begränsande.
Samma vecka som jag lyssnat på detta album har jag gång på gång hört ledmotivet till Pixar-filmen ”Bilar” framfört av Shery Crow, en artist som Lisa Miskovsky har flera beröringspunkter med. Några låtar med den glädje och den energi som Crow förmedlar i ”Real Gone” hade gjort underverk här.
Jan Gradvall
+
VECKANS 3 MP3
Paris Hilton
”Fightin’ Over Me”
Hur fördomsfri är du? Magnifik klubbfunk från New York.
Sugarplum Fairy
”She”
Småbrorsorna Norén utmanar Arctic Monkeys på deras hemmaplan.
Marit Bergman
”No Party (Yes Party Remix)”
Bergman-drama på dansgolvet. 9.28 minuter i discohimlen.