Krönika, DI Weekend

Weekend 2 juni

Krönika

Jan Gradvall

Det finns två sätt att förhålla sig till problem och missförhållanden. 1. Man pekar ut dem, diskuterar och debatterar, säger att något måste göras; underförstått att andra borde göra något. 2. Man gör något själv i stället.

Ett nytt jämställdhetsprojekt i svensk musikbransch, Equalizer Project, är ett exempel på det andra förhållningssättet.

En sen kväll i maj på exklusiva hotellet Ett hem i Stockholm. Det stora öppna vardagsrummet i entréplanet, som får hotellet att bokstavligen kännas som ett hem, är som vanligt lugnt och stilla, med gäster som sitter och läser i fåtöljer, blandar sina egna drinkar, skriver på laptops.

Få lägger märke vilka andra som kommer in och går bort till det stora matsalsbordet, där man sedan drar för skjutdörrarna.

Tio personer slår sig vid matsalsbordet. Hälften av dem är nybörjare, unga kvinnor som vill bli producenter. Den andra hälften är några av de mest erfarna personer som finns i musikbranschen som ska hjälpa dem att bli det.

Jämställdheten i musikbranschen har gjort framsteg på artistsidan. Inom svensk musik i dag är det till och med kvinnliga artister om dominerar.

Men inom alla andra områden är det precis lika illa som det alltid varit. Framförallt vad det gäller låtskrivare och producenter.

Spotify har tagit fram statistik över de 50 mest spelade låtarna i världen i fjol. Totalt 226 låtskrivare var inblandade, av dessa var endast 31 kvinnor (13,7 %). Vad det gäller låtar utan någon manlig kompositör inblandad så handlade det om en (1) enda.

Statistiken visar vidare att globalt är endast 9 procent av låtskrivarna kvinnor. Allra värsta är det bland producenter och tekniker där endast är 5 procent.

”Om vi låter normen klassiskt mansdominerade yrken som producent och låtskrivare förbli desamma, så går talang förlorad”, säger Jenny Hermansson, Nordenchef på Spotify. ”Det finns otroligt många kvinnliga musikskapare, men tyvärr vittnar inte statistiken på topplistorna om det. Med Equalizer Project vill vi synliggöra kvinnor men också inspirera hela branschen att aktivt arbeta för mer jämställdhet bakom scenen.”

Därav Equalizer Project, ett samarbete mellan Spotify, Musikförläggarna och MXM Publishing, Max Martins förlag.

Projektet består av tre steg. Nätverksmiddagar, seminarium, en podcast

Elisabet Widlund är VD för Musikförläggarna: ”Nätverk är extremt viktigt i musikskapande. Vi vill med här projektet underlätta nätverkandet mellan up and coming-kvinnor och superetablerade. Jag har själv fått mycket stöd och pepp genom åren – både av kvinnor och män – och vet vad det betyder att ens arbete uppmärksammas av andra.”

Begreppet superetablerade är relevant i sammanhanget. Två av rådgivarna runt middagsbordet är Aino Jawo och Caroline Hjelt, artister, låtskrivare och producenter i Icona Pop.

En tredje är den tredje mest framgångsrike låtskrivaren i pophistorien efter Paul McCartney och John Lennon, Polarprisvinnaren Max Martin. Som producent är han den näst mest framgångsrike efter George Martin.

”Vi kan inte vänta längre, vi måste göra något konkret”, säger Max Martin. ”Som det är nu utesluter vi 50 % av all talang”. Förutom att vara med på middagen bjöd Max Martin tidigare på kvällen in de medverkande till sin studio i Stockholm.

De fem unga kvinnorna är unga men inga nybörjare. Det går inte att ansöka om att bli med i Equalizer Project, man blir nominerad.

Linnéa Kristel gör grime-influerad musik under namnet Sweeep och har spelat på Norbergfestivalen och Under Bron. Natali Noor är signad till Benny Anderssons förlag RMV och har skrivit och producerat ”Moon”, signaturlåt till Summerburst. Linnea Martinsson gör egen musik under namnet Lune (”Healing song” är en av årets bästa svenska låtar) och skriver åt andra. Elina Stridh nominerades till Årets låtskrivare/producent på Denniz Pop Awards 2015 och har skrivit Neikeds superhit ”Sexual” (200 miljoner spelningar på Spotify). Sara Hjellström är med i popgruppen Södra Station, gör egen musik under namnet Shy Martin och var delaktig, både som kompositör och sångerska, på ”The Ocean” av Mike Perry, den största låten i Sverige under 2016.

När middagen är avslutad vid 23-tiden säger Sara Hjellström: ”Det var sjukt inspirerande och givande att få ta dela erfarenheter med alla på middagen och diskutera hur vi alla upplever musikbranschen i dag, med fokus på kvinnan”.

Caroline Hjelt från Icona Pop går efteråt runt i matsalen, full av energi: ”Jag blir så exalterad att jag inte kan behärska mig. Jag har varit med i USA på en del evenemang där man sagt sig vilja tala om girl power och sånt, men det har aldrig känts på riktigt. Det här var på riktigt.”

(slut)

+

GRADVALLS VAL

FESTIVAL
Clandestino Festival, Göteborg, 8-11 juni. Med José González som curator, exceptionellt starkt utbud. Från 93-åriga pianisten och nunnan Emahoy Tsegue-Mariam Guebrou (fantastiskt album i Éthiopiques-serien) till franska discjockeyduon Acid Arab och superfunkiga Orchestre Poly-Rythmo de Cotonou från Bénin.

BOX
The Beatles, ”Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band” (Apple/Universal). Musikens ”Citizen Kane”, utgiven 1:a juni 1967. Gått inflation i överdådiga och dyra boxar, men detta är en av de mest välgjorda som getts ut. Svenske Beatles-experten Staffan Olander med i tacklistan.

KOKBOK
Jonas Cramby, ”Japansk grillning” (Natur & Kultur). Efter att ha sugit märgen ur amerikansk matlagning har kokböckernas Axl Rose nu vänt näsan österut. Recept som doftar, miljöfoton (av författaren själv) som smakar, texter med såsfläckar.

+

BONUS NR 1:

De viktigaste intäktskällorna för artister i dag är dels liveuppträdanden, dels vad man i musikbranschen kallar för synkar. Dvs att låtarna används i filmer, tv-serier, vanliga tv-program och reklamfilmer.

Där finns pengarna och den bästa exponeringen.

Tomas Ledin fick skit på 1990-talet när hans musik användess i en reklamfilm, i dag vill precis alla artister göra samma sak. Musikförlagen har anställda som enbart jobbar med att sätta synkar.

Magnus Lidehäll jobbar med artister som Seinabo Sey och Mapei och fick en Grammis 2015 som årets producent. Parallellt med har han nu börjat göra egen musik under namnet MagnusTheMagnus.

Låtarna är mestadels instrumentala, lekfulla, genreöverskridande: för experimentella för att kunna spelas på radion.

Men dessa MagnusTheMagnus-låtar har, utan att registrerats på medieradarn, blivit bland de framgångsrika och intäktsbringande en svensk artist gjort under 2017 på ett annat sätt – genom synkar.

Låtarna ”Area” och ”Realligator” släpptes i november 2016, inte på ett skivbolag, utan lades bara ut på distributionsplattformar som YouTube och Spotify.

Därefter började det hända saker: låtarna har visat sig perfekta att klippa film till.

”Area” är med i reklamfilm för Cartier regisserad av Christan Larson, med närmare fyra miljoner visningar på YouTube. ”Area” hörs också i en reklamfilm för Nike Sportwear med australiska Ruby Rose, känd från ”Orange is the new black”. Enbart hennes Instagram-inlägg med filmslingan har visats 700 000.

Både ”Area” och ”Realligator” hörs i en serie reklamfilmer för Apple Watch som är uppe i totalt över 17 miljoner visningar.

I stort sett all lyssning på MagnusTheMagnus-låtarna har kommit från USA, Kanada och Australien.

En tredje låt av MagnusTheMagnus har just släppts, den lika suggestiva ”Keep on lovin”, med Seinabo Seys röst i manipulerad form.

Jan Gradvall

+

BONUS NR 2:

Ju äldre man blir, desto mer uppenbart blir det att man aldrig kommer att hinna läsa alla de böcker man inbillar sig att man en dag ska få tid till.

Det gäller att ransonera sin läsning. Välja mellan med omsorg.

I sena 20-årsåldern hade jag en period då jag, parallellt med Slas och Pär Rådström, plöjde alla Raymond Chandlers romaner om privatdetektiven Philip Marlowe.

En del av de böcker man älskade när man var ung bleknar med åren, men när jag nu öppnar Modernistas återutgivningar av ”Den stora sömnen” och ”Farväl, min älskling”, med oemotståndliga omslag av Lars Sundh, så andas jag ut.

Oj vad detta håller. Språket, stämningen, skärpan. Jag skulle inte vilja ha detta oläst i mitt liv. Raymond Chandler förtjänar att vara högt upp på allas läslistor.

Det är också uppenbart hur dessa romaner 75 år efter att de skrevs fortfarande används som blåkopia för 90 procent av alla samtida deckare. Raymond Chandler har haft samma inflytande som James Brown inom dansmusik.

Jan Gradvall