Skivrecensioner, DI Weekend

Bob Dylan
Titel: Modern Times
(Columbia/Sony BMG)
Betyg: 5

När Bob Dylan varit som mest politisk och skrivit om samtiden har han gjort det med ett bildspråk som tvärtom varit uråldrigt. På sextiotalet sjöng han om att svaret fanns i vinden och att ett hårt regn skulle falla.

På nya albumet ”Modern Times” har låtarna titlar som ”Thunder On The Mountain” och ”Spirit On The Water”, men vad han egentligen sjunger om är det vi kan se på CNN varje dag.

Här finns referenser till den förödande effekten av de klimatförändringar som Al Gore visar upp i dokumentärfilmen ”En obekväm sanning”. Här finns bilder från det amerikanska samhällets botten, där minimilönen fortfarande inte höjts från 5.15 dollar i timmen.

I den förkrossande, magnifika, episka ”Workingman’s Blues #2” – en ny Dylanklassiker – sjunger han ”The say low wages are a reality, if we want to compete abroad”. Dylan-översättaren Mikael Wiehe kommer att jubla åt textraden ”The buyin’ power of the proletariat’s gone down”.

Även rent musikaliskt låter Bob Dylan lika angelägen och inspirerad. Kompbandet är detsamma som på den ökända Globen-konserten. Vad som framgår bättre i detta mer intima format är att de försöker låta som ett barband från mitten av 1950-talet. Nej, Hank Williams och Lightnin’ Hopkins borde heller aldrig ha spelat i hockeyrinkar.

Till skillnad från på Globen-konserten går det även att höra vad den 65-årige Bob Dylan sjunger. Hans röst är ärrad, sliten men tydlig, uttrycksfull, viljestark. Och här finns melodier som kan mäta sig med de allra bästa på hans tidigare 43 album.

2000-talet är på god väg att utveckla sig till Dylans mest relevanta decennium hittills.

Jan Gradvall

Outkast
Titel: Idlewild
(LaFace/Sony BMG)
Betyg: 2

Hiphopduon Outkast har de senaste tio åren varit ledande inom både svart och vit popkultur på samma sätt som Prince var tio år dessförinnan. Dessvärre verkar nu Outkast ha gjort sin motsvarighet till ”Under The Cherry Moon”, den kalkonfilm från 1986 som förebådade att Princes storhetstid inte kunde vara för evighet.

Outkast-filmen ”Idlewild” har amerikansk biopremiär i dag. Efter att sett filmtrailern – och läst förhandsrapporterna – är det förståeligt varför filmbolaget ruvat på filmen i två år innan de till slut släppt fram den. Inte ens kläderna är snygga i detta tramsiga kostymdrama från 1930-talets förbudstid.

Skivans soundtrack kan inte heller dölja att André och Big Boi inte längre arbetar som en grupp utan som två soloartister. Här finns ingenting av den magi och experimentlusta som präglat Outkast tidigare svit med femstjärniga album.

Jan Gradvall

Fibes, Oh Fibes!
Titel: Emotional
(Pluxemburg)
Betyg: 4

Senaste numret av Word återupprättar det baktalade och missförstådda 1980-talet. Jim Kerr från Simple Minds säger att vad som utmärkte 1980-talets popmusiker var deras ambition. Inte ambitionen att bli rika och berömda, utan ”the ambition to so something glorious”.

Precis den ambitionen utmärker Göteborgssextetten Fibes, Oh Fibes!. Efter ett lågmält och nedtonat popdecennium, där avskalat varit ett honnörsord, spänner Fibes, Oh! Fibes! bågen tills den spricker och släpper ett album som strävar efter total perfektion i alla bemärkelser.

Och effekten är så befriande att det känns som något öppnat fönstret. Det var precis den här genomvädringen popmusiken just nu behövde. Singeln ”Get Up” – som gratis kan laddas ned från Fibesohfibes.com – ger samma känsla av eufori och viktlöshet som Lionel Richies ”All Night Long”.

Christian Olsson och hans band vågar även vädra förbjudna influenser som Bruce Hornsby och Phil Collins. Glorious var ordet.

Jan Gradvall

Nick Rhodes & John Taylor
Titel: Only After Dark
(EMI)
Betyg: 4

Och här föddes 1980-talet. Nick Rhodes och John Taylor har rekonstruerat spellistan från en typisk kväll 1979 när de skötte DJ-båset på Rum Runner Club i Birmingham. På nätterna drömde de ihop en vackrare värld till tonerna av Yellow Magic Orchestra, Grace Jones, Ultravox! och Bryan Ferry. På dagarna repeterade de med då ännu okända Duran Duran.

Missa inte heller återutgivningen av Ultravox! första Brian Eno-producerade album från 1977. John Foxx-upplagan av gruppen var något helt annat än katedralbyggarna som senare gjorde ”Vienna”.

Jan Gradvall

+

VECKANS 3 MP3

Peter, Bjorn & John, ”Young Folks”
Alla poplåtar borde ha visslade partier. Årets svenska pophit

Hot Chip, ”The Warning”
Titelspåret på Hot Chip-albumet är en värdig uppföljare till Talking Heads ”This Must Be The Place”

Pink Floyd, ”See Emily Play”
En lycklig Syd Barrett i ett av pophistoriens finaste ögonblick.

(Alla tre finns att köpa för 9 kr styck genom iTunes eller andra nätbutiker.)