Skivrecensioner, DI Weekend
Sleaford Mods
English tapas
Rough Trade/Playground
Betyg. 4
Inom loppet av endast fem år låg John Lydon bakom tre mästerverk, tre album som förändrade rockhistorien. En osannolik presentation. 1977 gav Sex Pistols ut sitt första och enda album, ”Never mind the bollocks”. Hans andra grupp, PiL var ännu djärvare. Pil:s andra album ”Metal box” (1979) gavs ut som en cirkelformad ask i aluminium innehållande tre maxisinglar, för ljudets skull, maximal bas. Musiken låter fortfarande som framtiden: en fusion av disco och dub och midnattsmörker, präglad av Lydons bearbetning av sin mammas död.
Musiken på ”Metal box” kretsade kring Jah Wobbles bas. Men när han därefter slutade så valde John Lydon och Keith Levene att inte ersätta honom utan i stället göra nästa album, ”The flowers of romance” (1981), helt utan bas, uppbyggt kring trummor och slagverk. Det lät mer som minimalistiska hymner än poplåtar. Keith Levene har kallat resultatet för ”the least commercial record ever delivered to a record company”.
Men som ofta annars med konst som trotsar alla regler: historien gav PiL rätt. ”The flowers of romance” blev ljudspåret för squatters, husockupanter i England. Det stenhårda, processade trumljudet att både Phil Collins och Kate Bush anlitade albumets ljudtekniker för att kopiera det. Jag lyssnar i dag hellre på ”The flowers of romance” än ”Never mind the bollocks”.
Nya albumet med Nottingham-duon Sleaford Mods får mig att tänka på ”The flowers of romance”. Efter att tio år ha släppt musik på egen hand, heminspelade egenhändigt utgivna album, är ”English tapas” duons första inspelad i en riktig studio, utgiven på ett riktig bolag.
Man skulle kunna gissa att Sleaford Mods utnyttjat det till ett skapa ett rikare sound. Tvärtom. Det låtar nästan ännu mer isande och avskalat – Andrew Fearn trycker med sitt pekfinger på en tangent i taget på sin laptop – fast ljudmässigt mer fulländat, på ett sätt som för tankarna till just PiL.
Sångaren Jason Williamson varierar också sin sprechgesang (en expressionistisk teknik mitt emellan sång och tal) på ett sätt som nu låter lika mycket som John Lydon som rappare eller asfaltspoeter som John Cooper Clarke.
Sleaford Mods har kallats den vita engelska arbetarklassens argaste och viktigaste talespersoner. Brexit är en öppen dörr för duon, men de undviker att plocka enkla poänger på det. Williamson spyr hellre på ”pretentious little twats on social media”. Nottingham-duon fortsätter att ta från de rika och ge självförtroende till de fattiga. Detta kan visa sig vara årets album från Storbritannien.
Jan Gradvall
Dirty Projectors
Dirty Projectors
Domino/Playgroud
Betyg: 4
När den moderna musikhistorien går att sammanfatta tror jag att David Longstreth och hans Dirty Projectors kommer att visa sig vara lika viktiga för 2000-talets New York-musik som Talking Heads var i skiftet mellan 1970-tal och 1980-tal. Samma balansgång mellan avantgarde, Andy Warhol-arv och dansanta rytmer från Afrika och samtida klubbmusik. Det säger en del att samtidigt som Dirty Projectors aldrig spelas på mainstreamradion (det gjorde inte heller Talking Heads) så har Kanye West, Rihanna och Solange anlitat David Longstreth. Nya albumet är mixat av Timbalands högra hand Jimmy Douglass och låter som New York City en solig eftermiddag.
Jan Gradvall
Kornél Kovács
The Bells
Studio Barnhus
Betyg: 4
Dorisburg
Irrbloss
Hivern Discs
Betyg: 4
Inför den svenska Grammisgalan på tisdag 28 februari finns det skäl att rikta spotlighten mot två nominerade album i klassen Årets Elektro/Dans som förtjänar än mycket bredare publik än den i sina egna subkulturer. Kornél Kovács, kronprins inom svensk house, gör på sitt album varm, organisk dansmusik som inte går att genreplacera. Inget svenskt album från 2016 blev mer hyllat utomlands. ”The Bells” är också ett av endast två svenska album (det andra är Cherrie) som gick vidare till slutomgången Nordic Music Price i mars. Alexander Berg har varit medproducent på Little Jinders album. På egen hand gör han drömsk, distinkt, elektronisk danspop under namnet Dorisburg. New Order har inte gjort något så här bra på 20 år.
Jan Gradvall