Skivrecensioner, DI Weekend
Hamilton Leithauser + Rostam
I had a dream that you were mine
Glassnote
Betyg: 4
Sug på den här sötsura karamellen, Donald Trump. Den amerikanska popens just nu kanske största framtidshopp är en homosexuell musiker med två föräldrar som invandrat från Iran.
33-årige Rostam Batmanglij var fram till i januari medlem i Vampire Weekend, det senaste tio årens mest kreativa popband från New York.
Jag lyssnade på Icona Pops nya utmärkta låt ”Brightside” 15-20 gånger innan äntligen jag kunde placera vad den påminner om. Ah, ”Brightside” låter ju som Vampire Weekend.
Färdriktningen som Vampire Weekend pekade ut på debuten 2006 känns fortfarande som popmusikens väg framåt.
Efter att Rostam Batmanglij hoppade av bandet har han ägnat året åt att i det dolda var ainblandad två av 2016 års mest hyllade album, Frank Ocean och Beyoncé-systern Solange. Han har också samarbetat med Santigold.
I likhet med svenske Shellback är Rostam Batmanglij en modern popmakare som både skriver, producerar och spelar alla tänkbara instrument. Genremässigt korsar han alla gränser
Tillsammans med Hamilton Leithauser har han nu också gjort lågmält och egentligen helt otidsenligt album med en slags amerikansk midnattsmusik, djupblå till färgen, aningen Dylan-influerad.
Hamilton Leithauser var sångare i The Walkmen, ett New York-band som aldrig riktigt slog i resten av världen men har i ikonstatus på Manhattan, i Brooklyn och i Philadelphia.
Låtarna på Leithauser och Rostams gemensamma album är utomordentligt väl arrangerade, med Rostams piano i fokus och oväntade inslags som banjo och munspel. Varje musikaliskt skiljetecken sitter exakt där det ska.
Jan Gradvall
Sons of Negus
A psalm of praises to the most high 1967-1972
Dub Store Records
Betgy: 4
Count Ossie & The Mystic revelation of rastafari
Grounation
Dub Store Records
Betyg: 4
Historien har glömt att en stor del av reggaehistorien handlar om djupt religiös musik.
Ras Michael började som studiomusiker hos Clement ’Coxsone’ Dodd på Studio One, där han spelade sida vid sida med bland andra Jackie Mittoo. I stället för att ta betalt för sitt arbete fick han studiotid för sitt eget okommersiella hjärteprojekt Sons of Negus, med inriktning på nyabinghi, rituella hymner med trummor i botten.
Inspelningarna gavs ut på vinylsinglar i små utgåvor på hans eget bolag Zion Disc och såldes aldrig utanför Jamaica. Först nu har de samlats på en förtrollad utgåva som sprakar av både vinylknaster och lägereldssprak. Låttitlarna talar klarspråk: ”Take your bible and read it”.
Ras Michael fick i fjol en medalj på Jamaica för sina insatser för landets musik och kultur.
Japanska skivbolaget Dub Store Rcords återutger också inspelningar med rastafarimusik från tidigt 1970-tal med mästertrumslagaren Count Ossie och hans band med bland andra välsignade saxofonisten Cedric ”Im” Brooks.
Det är organisk musik präglad av kontrollerad ilska. Musik som inte glömmer slaveritiden men hämtar kraft hos Gud för att gå vidare.
Jan Gradvall
Död Mark
Drabbad av sjukdom
Year0001
Betyg: 4
Vid utdelningen av Musikförläggarnas pris på Bernes i början av november, där Kenneth Gärdestad fick hederspriset, uppstod stor förvirring bland branschborden när det meddelades att stipendiet för mest lovande unga musiker tilldelades – Gud.
Det var inget skämt. 21-årige Carl-Mikael Berlander verkar under det namnet som producent. Tidigare har han kallat sig Yung Gud, nu förkortat till bara Gud, och tillhör samma krets unga musiker, Sad Boys, som rapparen Yung Lean.
Gud kommer från Gnesta, en plats han i amerikansk intervju beskriver som: ”It’s like Kentucky, but in Sweden”.
På kort tid har Gud och Yung Lean skaffat sig världsrykte för vad som ibland kallats Internet-rap eller, i deras fall, post-Internet-rap. Egensinnig elektronisk musik som bryter mot alla gängse föreställningar om hur populärmusik kan låta.
En av deras låtar har 28 miljoner visningar på YouTube. Det är fler än Måns Zelmerlöws Eurovision-vinnare ”Heroes”.
Parallellt med den musiken har de två nu startat en slags punkduo, Död mark. Albumet ”Drabbad av sjukdom”, med många referenser till droger, låter inte som någon annan musik just nu. Attityden för tankarna till de allra första singlarna med Do It Yourself-artister på Rough Trade.
Jan Gradvall