Skivrecensioner, DI Weekend
Frida Hyvönen
Kvinnor och barn
RMV
Betyg. 5
Text och musik. Det är själva fundamentet för populärmusik. Vad Frida Hyvönen gör på sitt nya album – hennes allra första på svenska – är att ompröva det och omdefiniera det.
Vad Frida Hyvönen gjort med ”Kvinnor och barn” är att skriva berättelser snarare än låtar. Tolv berättelser, innehållsrika som noveller, vilka på papper skulle kunna tyckas vara för ordrika för att fungera som sånger, men som lyfter till himlen tack vare melodier så följsamma och vackra att man nyper sig i armen.
Frida Hyvönen spelar in i Benny Anderssons studio på Skeppsholmen. Albumet ges ut av studions bolag, RMV, Riksmixningsverket.
En av få jämförelser som går att göra är Benny Anderssons och Björn Ulvaeus ”Kristina från Duvemåla”. Tidlösa svenska sånger med litterär förlaga som grund.
Skillnaden är att Frida Hyvönen här är både Vilhelm Moberg och Björn & Benny i en och samma person.
Hon skriver om Sverige då och nu, om destruktiva förhållanden, om uppbrott, om pedofiler (”Balkongmannen”), om barndomsminnen från Västerbotten, om mitt i livet-ensamhet när alla människor runt omkring försvinner in i ”jobb, depressioner och barn” och man inser att man ”saknar sin flock”.
Några spår, särskilt ”Kommer du” och ”Imponera på mig”, låter som västerbottnisk soulmusik, med en slags Beyoncé-körer och omkväden.
Arrangemangen är lika precisa som ordvalen. Linnea Olsson kommer in på cello ibland, Amanda Lindgren dyker upp då och då på blås, men till allra största del utgörs musiken enbart av Frida Hyvönens eget piano. Det finns inte ett kommatecken för mycket i någon av berättelserna.
”Kvinnor och barn” kommer inte att konkurrera på streamingtjänster och radiolistor. Albumet är heller inte gjort med den avsikten. Det är ett album man vill gå runt med i sina hörlurar som en ljudbok.
Jan Gradvall
Tove Lo
Lady Wood
Universal
Betyg: 4
Precision och kompromisslöshet. Det är de orden jag hela tiden återkommer till när jag lyssnar på Tove Los andra album.
Internationellt sett är Tove Lo i dag Sveriges största popartist vid sidan av Zara Larsson. När man pratar om svensk musik med utländska kollegor är det i första hand låtskrivarna som dyker upp. Bland artisterna är det de två.
Tove Lo har haft hela musikvärldens ögon på sig när hon spelat in sitt andra album men hon har inte kompromissat en millimeter. Hon har inte svävat ut, inte förlorat fokus, utan grävt djupare där hon står tillsammans med sina kollegor i Wolf Cousions-studion på Roslagsgatan i Stockholm
Upplägget är som en klassisk lp-skiva, två sidor på ett album, totalt 40 minuter musik.
Den musikaliska grunden finns i techno, minimalistisk techno såsom den låter på klubbar i Köln och Berlin, men som i kombination med Tove Los röst – så vanlig att den blir ovanlig – hamnar någonstans mellan Stockholm och Los Angeles.
Det låter torrt, precist, gnistrande.
Texter brukar ha underordnad betydelse i dansmusik men inte i Tove Los fall. Tvärtom utgår allting i hennes fall från vad hon vill säga.
Hennes låter präglas av utforskande och ifrågasättande. Av relationer och sex, av destruktivt leverne, rätten till självständighet, om sökandet efter hur man egentligen ska leva sitt liv.
Albumtiteln ”Lady Wood” är ett uttryck för kvinnlig ”erektion”. Att omslaget för tankarna till Madonnas ”Like a prayer” känns inte som en tillfällighet.
Medan Madonna skrev om slitningarna mellan sex och en katolsk uppfostran så är religionen/dygden i Tove Los fall samtidens krav på att vara ansvarstagande, vara i ett fast förhållande (särskilt som kvinna) och lägga ut Instagram bilder på nybakade pajer.
Ebba Grön gjorde ett album som hade titeln ”Kärlek & uppror”. Rebellen Tove Lo gör musik i den andan.
Jan Gradvall
Lady Gaga
Joanne
Universal
Betyg: 2
Hur länge kan en stor artist fortsätta vara en stor artist trots att man inte längre för stor musik? Lady Gaga är intressant studieexempel i det fallet.
Föregångaren ”Artpop” från 2013 var ett av de sämsta album en artist gjort på den nivån. Pretentioner i total avsaknad av melodier. Efter att sedan dessa ägnat sin tid åt vara skådespelerska, duettpartner till Tony Bennett och diffus superstjärna är nya albumet Lady Gagas försök att vara en samtida och relevant musikartist igen.
Det fungerar inte alls. Låtmaterialet haltar. I ett missriktat försök att låta som en rockartist översjunger hon totalt. Som värst låter hon som en Nina Hagen som fått sitt kreditkort nekat.
Jan Gradvall