Krönika, DI Weekend

Weekend 7 oktober

Krönika

Jan Gradvall

Klockan visar 04.17 och jag stapplar runt i Vasaparkens fuktiga gräsmatta med frusna fötter i ett par flipflops, hängande byxor utan skärp, en skjorta med bara två knappar knäppta och min frus täckjacka. Det var allt jag hann dra på mig.

Medan min följeslagare spänner kopplet till max står vi sedan helt tysta under några sekunder, öga mot öga, med de enda andra av staden invånare som är vakna så här dags.

De som blänger tillbaka är tre av Vasaparkens råttor – ”Hur vågar ni störa vårt nattskift?” – för att sedan retirera till sina gryt och prång.

Ingen av oss gör någon grej av det. Det har hänt förut. Kanske var det samma råttor vid träffade samma tid i går.

Det märkligaste är inte att detta just nu är min vardag. Det märkligaste är att jag börjar tycka om den.

Som vårdnadshavare till en hundvalp som ska försöka lära sig bli rumsren så blir ingenting mer sig likt. Framsteg: att hon nu äntligen signalerar tydligt när hon vill ut och kissa och bajsa. Bakslag: att hon signaler alla tider på dygnet.

När man går ut med en hund, eller snarare dras runt av en valp i koppel, så inser man att det inte finns bara en vardag, utan flera olika, lager på lager: det handlar bara om vilken man får syn på.

Utåt sätt lever jag fortfarande i samma gamla vardag. Samma bostadsadress, samma arbete, samma familj och vänner, samma stråk. Men i denna vardag ser jag nu plötsligt helt andra saker. Vardag har blivit vardag 2.0.

En hund ändrar ens seende.

Jag observerar helt andra detaljer när jag nu noterar allt utifrån markperspektiv. Har jag ens tittat nedåt i en stad förut? Jag vet var kastanjerna och ekollonen faller.

Jag träffar andra människor, pratar om andra saker, allt beroende på åt vilket håll kopplet drar åt.

Jag tvingas bli social på ett sätt jag inte trodde att jag var eller hade ett behov av. Jag vet inte vad alla dessa hundägare som jag pratar med heter, jag har ingen aning om vad de jobbar med, men jag vet namnen på deras hundar.

När jag går ut var tredje timme noterar jag också förändringar i ljus och väderlek. Samma gamla kvarter, helt nya intryck.

Det är som i Tintin. Det är ofta Milou med sitt oförutsägbara agerande som för handlingen framåt.

Jag tror till och med att hundägandet har påverkat mitt skrivande. Jag hörde en radiointervju med Göran Greider där han berättade om sin hund och katt, att katten alltid ligger på skrivbordet bredvid tangentbordet när han skriver, och att det påverkar hur han skriver.

Jag förstår exakt vad han menar. Nästan allt jag skrivit den senaste månaden har jag skrivit med en hundvalp som ligger så nära att jag känner hennes andetag.

Närvaron av ett djur ändrar perspektiv. Det där som var så fruktansvärt viktigt just nu, det där som gjorde en så arg och gav en tunnelseende, framstår i ett annat skimmer när en tass sträcks ut gör FGHNM #€% över tangentbordet.

Vår familj är heller inte ensam om att ha skaffat hund denna sommar.

Väldigt många saker i Sverige tycks vara på nedgång. Rubriker om att saker minskar eller läggs ned dyker upp dagligen. Men två saker öka hela tiden i det moderna Sverige: skärmtid och hundägande.

2006 var antalet hundar i Sverige 729 000 enligt Statistiska Centralbyrån. 2012 ökade det 784 000.

Enligt siffror från Jordgubbsverket har det nu stuckit i väg till 847 960. En ökning med drygt 100 000 på fyra år.

En rätt häpnadsväckande siffra i ett land med 9 593 000 invånare.

En hundvalp är som en bebis med ännu sämre omdöme. Varför blir vi ändå som fler och fler som utsätter för detta, som till och med längtar efter detta?

Jag tror att en anledning är att i en omvärld som blir alltmer digitaliserad och ogreppbar så är relationen till en hund extremt tydlig, enkel och fysisk. Människan föder hunden. Hunden värmer människan.

I ett avsnitt av nya upplagan av ”Fråga Lund” berättade historikern Gunnar Wetterberg hur långt tillbaka i historien som människor och hundar har gått sida vid sida. Arkeologer har hittat gravar från stenåldern där människor begravts med sina hundar tätt in till sig.

Personal på äldreboende vittnar om hur viktigt det kan vara med hundar. Människor kan vara ensamma även tillsammans, men hundar blir alltid vänner.

En hundägare jag pratade med härom kvällen berättade om hur hon skulle hälsa på sin dementa mamma på ett äldreboende. Mamman känner inte längre igen henne men hon känner alltid igen hunden.

Nu drar kopplet till vänster. Jag vet inte var vi är på väg. Jag kan och behöver inte längre styra själv.

(slut)

+

GRADVALLS VAL

TV
”Designated Survivor”, Netflix. Tidens tecken: hösten hårdast marknadsförda nya tv-serie i amerikansk tablåtelevision köps inte in av SVT, TV4 & co utan hamnar i Sverige direkt på en streamingtjänst. Netflix lägger ut en vecka efter ABC i USA (avsnitt två lades upp i förrgår). Ingen bär Amerika på sina axlar som Kiefer Sutherland. Tv som är kompis med popcorn.

YOUTUBE
”Grace VanderWaal: 12-year old ukulele player”. Vinnaren i årets America’s Got Talent är intressant att studera ur popperspektiv. Inga covers, vilket varit standard i talangtävlingar, utan egna låtar. Kompositioner som inte följer några regler utan ändrar tempo hejvilt, upp och ned, beroende på vad 12-åriga Grace sjunger om.

ROMAN
Geir Gulliksen, ”Berättelse om ett äktenskap” (Weyler Förlag). I barerna under Bokmässan brukar det alltid vara någon bok som dyker upp i flest ”Du måste läsa”-samtal I år var det den här, skriven av förläggaren bakom Karl Ove Knausgård och Linn Ullmann. Överst på nattduksbordet.

+

BONUS NR 1:

Plocka fram hårfönen och skruva upp till max: den hårdfönade lejonmanen Barry Gibb, 70, gör i dag comeback.

På nya soloalbumet ”In the now” – Gibbs första album med nytt material sedan Bee Gees farväl 2001 – har han vissa problem med att övertyga om sin relevans i 2000-talets popvärld, men hans cv är bländande och visar att han här hemma bland pophistoriens allra främsta.

På Billboards lista över flest antal listettor i svit delar Bee Gees andraplatsen med Beatles. Etta är Whitney Houston, trea Elvis, Supremes och Michael Jackson.

Billboards lista över producenter som haft flest listettor:

1. George Martin
2. Max Martin
3. Delad plats mellan Steve Sholes (Elvis Presley), Jimmy Jam & Terry Lewis och Dr Luke.
4. Barry Gibb + Mariah Carey

Billboards lista över låtskrivare som haft flest listettor:

1. Paul McCartney
2. John Lennon
3. Max Martin
4. Mariah Carey
5. Barry Gibb + Dr Luke

På listan över de som haft flest listettor under ett och samma år delas förstaplatsen av John Lennon & Paul McCartney och Barry Gibb.

1964 hade Lennon & McCartney 7 ettor på Billboard, förutom sex Beatles-låtar även Peter And Gordons ”A world without love”.

Barry Gibbs rekordår var 1978 med tre Bee Gees-ettor (den fenomenala trion ”Stayin alive”, ”Night fever”, ”How deep is your love”), två låtar åt yngsta brodern Andy Gibb (som inte var med i Bee Gees), Yvonne Ellimans ”If I can’t have you” och Frankie Vallis ”Grease”.

Fem av de sju ettorna skrev Barry Gibb tillsammans med lejonbröderna Maurice Gibb, död 2003, Robin Gibb, död 2012.

Lägg där till monsterhits åt andra artister som ”Islands in the stream” (Dolly Parton & Kenny Rogers), ”Woman in love” (Barbra Streisand) och ”Heartbreaker” (Dionne Warwick).

Jan Gradvall

+

BONUS NR 2:

Komiker har på flera sätt blivit de nya rockstjärnorna – större stjärnglans, engagerar fler, turnerar hårdare – men egentligen är jazz än bättre jämförelse än rock.

Fokus är på liveframträdanden, ögonblickskänsla, samspel med publiken. Att vänta in de perfekta vågorna och sedan rida på dem.

Komikern Kate McKinnon befinner sig just på samma våg av gudomlig inspiration som John Coltrane och Miles Davis i övergången mellan 1950-tal och 1960-tal. Allt hon rör vid blir historia.

Hennes Emmy-statyett var den mest välförtjänta av alla.

I dag är det biopremiär för ”Masterminds”, en film man kommer se enbart för att Kate McKinnon är med (och Kristen Wiig).

Förra helgen var det höstpremiär för ”Saturday night live” (sänds i Kanal 9 med en veckas fördröjning) där Kate McKinnon är den starkaste stjärnan.

Genom att Kate McKinnon är bättre på att spela Hillary Clinton än Hillary Clinton själv – vilket Hillary Clinton håller med om – kommer hon dessutom att ha en nyckelroll fram till valet 8 november.

Jan Gradvall