Skivrecensioner, DI Weekend
Bob Hund
Dödliga klassiker
Woah Dad!
Betyg: 5
Tio år. Inom det tidsintervallet har 99,9 % av historiens alla rockband hunnit göra sitt bästa album.
Att vara ett rockband handlar sedan till stor del om förvaltning.
Ända sedan jag kom fram till den analysen har jag försökt motbevisa den. Det måste finnas undantag?
Ja, det finns rockband som blommat sent. The Who och Rolling Stones gjorde till exempel sina allra bästa album först i början av 1970-talet. Men även de albumen hamnar inom tioårsintervallen.
Det är ur det perspektivet man ska smälta det faktum att Bob Hund efter 25 år nu gjort sitt allra bästa album.
Bob Hund har haft en del svackor. Bandet hade sin storhetstid på 1990-talet och tappade i relevans under några år på 2000-talet. Sommaren 2013 auktionerade bandet bort alla sina instrument. Sedan dess har de spelat på lånade instrument från unga musiker i de städer de besökt.
Underläge passar Bob Hund bättre än överläge. När Bob Hund kom fram var det efter en period då rockmusiken låg nere för räkning. Samma sak i dag. Hur många relevanta rockband finns det i världen 2016?
När Thomas Öberg sjunger ”Varje hus i en stad bygger på en ruin” känns det som om han sjunger både om bandets historia och väg framåt.
Bandet har aldrig låtit så här fokuserat, ledigt, varmt, svängigt. Det är i princip uteslutande rappare som tillhört de bästa textförfattarna i landet på senare år, men Thomas Öberg är i en klass för sig på det här albumet. ”Vi vill att dom ska prata om oss after work, sen vill vi bli lämnade helt och hållet i fred”.
Nollor har ingen plats i dagens samhälle men Bob Hund visar på motsatsen genom att jämföra med matematik. ”Vi kommer in som nollor på slutet”. Och alltings värde mångdubblas.
Jan Gradvall
Young Thug
Jeffery
300/Atlantic
Betyg
I våras intervjuade jag Lyor Cohen i DI Weekend. En nyckelfigur i hiphophistorien som arbetat med Run-DMC, Public Enemy, Slick Rick, DMX, Jay-Z och Kanye West.
När Lyor Cohen berättade om de främsta talanger han stött under sina fyra decennier i branschen, så nämnde han i samma andetag som de artisterna Young Thug, en 25-årig rappare från Atlanta, Georgia.
Varför blir uppenbart på det här albumet. Albumtiteln är Young Thugs förnamn, på hans pass står det Jeffery Lamar Williams.
Låttitlarna är, milt uttryckt, förvirrande. Låtarna är döpta efter några av Young Thugs främsta inspirationskällor och har titlar som ”Wyclef Jean”, ”Kanye West”, ”RiRi” (Rihanna) och ”Guwop” (Gucci Mane).
För att göra förvirringen ännu större så gästar Wyclef Jean och Gucci Mane fast inte på låtarna som är döpta efter dem utan på ”Kanye West” respektive ”Floyd Mayweather” (boxaren).
En annan låt heter ”Harambe”, den gorilla som i maj sköts på Cincinnati Zoo när den försökte ta hand om en treårig pojke som trillade ner i vattnet i gorillainhägnaden.
Young Thug har haft en tendens att göra skissartad musik. Det ligger i linje med hans fantastiska röst, där han tänjer och vrider på stavelser som om han hade effektpedaler i munnen. En slags gommens Jimi Hendrix eller Louis Armstrong. Orden är alltid underordnade tonerna i Young Thugs musik.
Men låtarna på ”Jeffery” tillhör hans mest färdiga och omedelbara hittills. Frank Oceans album är inte i närheten av det här.
Jan Gradvall
Teenage Fanclub
Here
PeMa/Border
Betyg: 4
En av mina favoritfilmer genom tiderna är skotska dramakomedin ”Local Hero” från 1983 av Bill Forsyth. När som helst när jag sluter ögonen kan jag – trots att jag aldrig varit där – mentalt återbesöka denna till byn vid havet i Aberdeenshire, Skottland, med gröna berg, karga stränder, vita hus och varmgult ljus inifrån immiga pubfönster.
Som byn i ”Local Hero” ser ut – så låter Teenage Fanclub.
Gruppen har nu gjort elva album, samtliga håller högsta klass. Med sin stämsång och bergsgröna melodier har Teenage Fanclub alltid jämförts med The Byrds, men det kommer till ett ögonblick när lärlingar överträffar sina mästare.
Ta fram kautschuk och ändra i blocket där vi för anteckningar om rockhistorien. Teenage Fanclub är bättre än The Byrds.
Jan Gradvall