Skivrecensioner, DI Weekend

Ellen Sundberg
Cigarette secrets
BMG
Betyg: 4

Det måste vara något av den känslan som drakflygare erfar. Ögonblicket då man kastar sig ut över stupet och känner hur man trotsar alla naturlagar.

Vad jämtländska singer-songwritern Ellen Sundberg uppnår på sitt tredje album för tankarna till när First Aid Kit tog steget från den lovande debuten ”The big black and blue” (2010) till den fulländade ”The lion’s roar” (2012).

Plötsligt stämmer precis allt. Det finns ett flyt i melodispråket och en självklarhet i sången som gör att låtarna – precis som i fallet First Aid Kit – liksom glidflyger över Grand Canyon.

I fallet Ellen Sundberg glidflyger hon även svenska fjäll. Musiken är på samma sång Americana och Jämtlandiana. Hon har spelat in det tredje albumet i Woodstock, med gästmusiker som Garth Hudson från The Band och Richard Lloyd från Television, men i grunden är hon en folksångerska som sjunger om sin närmaste omgivning och dess natur.

På nya albumet kliver Ellen Sundberg även fram som en av Sveriges säkraste unga textförfattare. Hon kombinerar dylanskt ordflöde – ibland förbluffande många ord per minut – med en förmåga att frysa ögonblicksbilder. Som de där hemligheterna man berättar när man röker tillsammans med någon annan.

Namnet Ellen Sundberg har under några år varit en cigaretthemlighet i musikbranschen. Inte nu längre.

Jan Gradvall

The Bangles
Ladies and gentlemen… The Bangles!
Omnivore
Betyg: 4

Marilyn Monroe sade en gång: ”Sometimes things fall apart so that things can fall together”. Det förloppet, myntat ”The art of falling apart”, speglar även den bästa popmusiken. Magin uppstår inte när det låter perfekt, utan tvärtom i ögonblicken när det låter som allting nästan håller på att falla isär.

Få band i pophistorien har behärskat ”the art of falling apart” som The Bangles. Genombrott kom 1986, men fem år dessförinnan gav gruppen 1981 ut en singel under namnet The Bangs samt en EP från 1982; låtar få har hört.

Att dessa inspelningar nu återutges tillhör årets mest värdefulla poparkelogiska fynd.

The Bangles hade två låtskrivare som konkurrerade och sporrade varandra, Susanna Hoffs och Vicki Peterson. På dess tidigare inspelningar, råare än de deras hitlåtar, använder de samma verktygslåda Beatles hade 1965, och vrider till det på ett sätt som blir oemotståndligt skevt. The Bangles förstod Ringofaktorn.

Att lyssna är som att höra ljudet av Los Angeles. Kön utanför Pink’s korvkiosk, den gräddbakelese i marmor på Sunset Boulevard som är Amoeba Records, alla nedcabbade bilar; så låter The Bangles.

Jan Gradvall

The Kamikaze Sex Pilots, Marine Girls, The Avocados – med flera
Sharon signs to Cherry Red: Independent women 1979-1985
RPM
Betyg: 4

Riot grrrl-rörelsen, som uppstod i nordvästra USA i början av 1990-talet, var en explosiv feministisk rörelse som fortfarande har bärkraft. Begreppet riot grrrl citeras ständigt.

Vad som däremot helt fallit i glömska är de feministiska pionjärinspelningar som tio år tidigare gavs ut på små oberoende bolag i England.

Den engelska vågen saknade ett namn och ett enhetligt sound. Men denna dubbel-cd, med 45 låtar med kvinnliga band och artister från åren 1979 till 1985, visar hur mycket bra och originell musik som gjordes de åren.

En artist som kallar sig Eleanor Rigby kidnappar identiteten av Beatles ensamma kvinna och förvandlar henne till ett kaxigt mods som sjunger ”I want to sleep with you”. Singeln gavs ut 1985 med en gratis kondom inplastad i omslaget vilket gjorde att den kastades ut från den officiella topplistan, men låg högt på independentlistan i månader.

Artisterna har humor. The GT’s sjunger ”Boys have feelings too” och TWA Toots serverar den briljanta låttiteln ”Please don’t play ’A rainy night in Georgia’”.

Några artister blev kända. Marine Girls var Tracey Thorns första band innan hon blev ena halvan av duon Everything But The Girl. Men ett band som The Avocados, signerat en sångerska som tillhörde samma kollektiv som Viv Albertine i Slits, gav ut en enda singel 1981.

Den samlade och otämjda kreativiteten här förtjänar att fortsätta inspirera artister 2016.

Jan Gradvall