Skivrecensioner, DI Weekend

Abidaz
Respektera hungern
Soblue Music
Betyg: 4

Inte många svenska artister skulle släppa ett album på självaste midsommarafton. Inte många svenska artister är heller som rapparen Abidaz.

Abiel Jonatan Ghebrehiwet föddes i Eritrea och växte upp i Hagalund. Ett område i Solna som efter den rivning som beskrivs i Britt Lindeborgs text till perenna schlagern ”Lyckliga gatan” i dag är känt som Blåkulla efter de åtta gigantiska blå miljonprogramshöghusen som reser sig mot himlen.

När Abidaz efter många års fördröjning slutligen släppte sitt debutalbum ”In & ut” hösten 2013, gjordes det klart att det också var hans sista. Därav albumtiteln. Likt en skicklig rånare skulle han sticka lika fort som han kom.

Men Abidaz ångrade sig. Eller rättare sagt: hungern att skapa ny musik igen tog över. Och man måste ju respektera hungern. Därav titeln på denna strålande comeback, ”Respektera hungern”.

Abidaz är en suverän rappare som i likhet med genrens största även får berättelser om nederlag att kännas som segrar. Hans lugna och tydliga sätt att artikulera, hela tiden exakt på beatet, påminner lika mycket om Russell Crowe i ”Gladiator” som Notorious BIG och Puff Daddy, den era i mitten på 1990-talet där han har sina rötter.

På nya albumet har han också en låt som förtjänar att ta honom långt utanför hiphopvärlden och ta över sommarens alla spellistor.

Den fantastiska ”Backspegeln” innehåller gästsång av Patricia Helander och bygger på melodin från 2Pac:s ”Keep ya head ip” som i sin tur bygger på samplingar av två av de vackraste sommarlåtar som gjorts, ”Be alright” med Zapp och ”O-o-o child” med The Five Stairsteps.

Ett bättre låt att börja midsommar med finns inte.

Jan Gradvall




Elza Soares
The woman at the end of the world
Mais Um Discos
Betyg: 4

Sambasångerskan Elza Soares föddes den 23 juni 1937 och växte upp i en favela i Rio. Hon var ett tag gift med fotbollslegenden Garrincha, superstjärna i Brasilien vid VM 1958 och 1962, men lämnade honom när han slog henne. (Garrincha söp senare ihjäl sig.)

Elza Soarez har vandrat rakryggad genom alla framgångar och motgångar. Hon har plastikopererat sig fler gånger än Joan Rivers och ser i dag, på sin 79-årsdag, ut som en superstjärna från en annan planet än jorden. Albumtiteln ”The woman at the end of the world” är perfekt.

Allt dessa erfarenheter hörs i Elza Soares röst. Öppningsspåret ”Coração do Mar”, där hon sjunger helt utan komp, får håret att resa sig på armarna. Hon sjunger som om Billie Holiday eller Horace Andy sjungit samba.

Resten av albumet, förtrollat och förunderligt, påminner om sin musikaliska rikedom och eklektiska klangvärld om Tom Waits ”Rain dogs”.

Jan Gradvall

Leyla McCalla
A day for the hunter, a day for the pray
Jazz Village
Betyg: 4

I dagens sätt att lyssna på musik via streamingtjänster så hamnar alla genrer och världsdelar och epoker bokstavligen endast ett klick från varandra.

Det hörs i den unga cellisten och sångerskan Leyla McCallas genrevägrande musik. Är det folkmusik? Är det klassiskt? Är det pop? Svaret är att det är allt på en gång, inte sällan i samma låt.

Leyla McCalla är född i Amerika men både föräldrarna är från Haiti. Det hörs både i klanger och texter. När hon sjunger växlar hon mellan engelska och haitisk kreol. Musikaliskt har hon hämtad mycket från sin nuvarande hemstad, New Orleans, men även lika mycket från Louisiana och dess cajunmusik.

Cello är inte ett vanligt instrument inom rotmusik och folkmusik. Leyla McCalla spelar som hennes cello ömsom var en fiol, ömsom en mystisk kista fylld med sorg som hon ärvt från mästaren Pablo Casals.

Jan Gradvall