Krönika, DI Weekend
Weekend 3 juni
Krönika
Jan Gradvall
Hur tränger man egentligen igenom mediebruset? Det är den stora frågan som dagligen sysselsätter alla som jobbar med media, PR, reklam, politik, affärer, välgörenhet. Ja, precis alla som på något sätt vill nå fram med information.
Svaret på den frågan finns i själva mediebruset. Ett brus som är i ständig förändring. Ett brus som är totalt annorlunda i dag än fem för år sedan. Eller fem månader sedan.
Ju mer man vet om bruset – ju närmare brusets kärna man själv lever – desto bättre blir man som kommunikatör år 2016
At Night Studios är en avknoppning från At Night Managment. Huvudägare till båda bolagen är Ash Pournori, sommarpratare 2014
Medan At Night Management ligger kvar på Strandvägen 1 så har At Night Studios nyligen flyttat in i jättelika lokaler vid Stureplan.
At Night Studios är en slags reklambyrå. Skillnaden är att medan traditionella reklam- och PR-byråer fortfarande arbetar på ungefär som på Don Drapers tid, fast med nya avdelningar för IT och digitalt, så har At Night i stället gjort precis tvärtom och börjat i andra änden.
”Det var lite pinsamt när en kund frågade om vi kunde göra en del av kampanjen i print också”, säger Marcus Lindgren, byråledare. ”Vi tittade på varandra. ’Vem ringer man då?’ Vi vet ingenting om tryckta saker.”
Philip Hovensjö, creative director, klär sig som en Don Draper gör 2016: jeans med stora hål på knäna. Mellan sina händer bollar han det som är hans arbetsredskap och viktigaste kommunikationsform – mobiltelefonen.
”Vad vi kommit fram till när vi gjort det här (pekar på mobilen) bygger en pågående diskussion som vi haft”, säger Philip Hovensjö. ”Det som förut kallades musikvideo måste ta nya former. Var hamnar man då?”
Bredvid honom sitter Marcus Lindgren i en bakochframvänd keps. Byråns tredje part, vd:n Mats Fogelberg, slår sig ned i en tredje fåtölj. Med 20 års erfarenhet från kommunikation är han äldre de andra. Hans jeans har hela knän.
Medan den gamla skolans reklamkreatörer hänvisat till böcker av David Ogilvy, eller klassiska kampanjer som Volkswagens ”Think Small”, så hämtar Philip och Marcus inspiration samtidens främsta navigatörer i mediebruset.
Kommunikatörer som Drake och Kanye West.
Jag har besökt At Night Studios några gånger för att lära mig hur de tänker och arbetar. Philip och Marcus var de första jag hörde påpeka hur medvetet Drake arbetar med att skapa memes, bildsekvenser som får viral spridning.
”Jag tycker Kanye Wests ’Life of Pablo’-album är väldigt inspirerande”, säger Philip. ”Att han skapat något som aldrig blir helt färdigt utan hela tiden förändras”.
Senaste projektet som At Night Studios skapat är en video till discjockeyn Otto Knows ”Back where I belong”, en ny låt gjord med Otto Knows barnsdomsvän Avicii som gäst. Låten ges ut i dag 3 juni och kommer med en video gjord för Snapchat. Inte bara för visning i Snapchat utan även 100 % gjord i Snapchat.
”Vi vill göra en video som beter sig som fansen redan kommunicerar”, säger Marcus. ”Vi ville bort från stora produktioner. Med 10 miljoner i budget är risken att man bara skapar större avstånd mellan artist och publik, i stället för att låta dem komma närmare. Den unga publiken är också extremt kräsen. De uppfattar direkt när något inte är äkta.”
Snapchat är en app för smartphones. Användaren kan spela in videoklipp, vilka försvinner efter en tid, och sedan lägga på texter, rita på dem eller förvränga bilderna med komiska filter. Dessa kallas snaps och kan sedan skickas till vänner eller läggas upp på användarens story.
Snapchat har växt rekordsnabbt i popularitet bland unga. Svenskar i åldern 12-25 år använder i dag Snapchat i lika stor utsträckning som Instagram. Fyra av fem 12-15 åringar använder Snapchat, tre av fem använder det dagligen. Dagliga användare över 35 år är sällsynta. Än så länge.
Videon till Otto Knows ”Back where I belong” är utformad som en story där Otto själv (och Philip) filmat från framträdanden i Las Vegas, Los Angeles, Oslo och Umeå. ”Användarna kan sedan gå in och kommunicera med Otto i storyn, vi lägger ut hans riktiga nummer”, säger Philip. ”På så sätt kan allt hela tiden förändras.” Life of Pablo-principen.
”Back where I belong” kan vara världens första video som är gjord enbart för Snapchat. ”Fast det handlar nog bara om timmar innan det görs fler”, säger Marcus.
En effekt av övergången till Snapchat – en kommunikationsform som ”får sms att kännas som fax”– är att sättet att titta på filmklipp i mobilen vrids tillbaka från horisontellt till vertikalt, dvs gammaldags upprätt
Videon kommer först enbart att finnas på Snapchat, men när den dyker upp på YouTube, kommer videon även där att visas enbart vertikalt när man slår över till helskärmsläge.
”YouTube införde den funktionen helt nyligen”, säger Marcus. ”De vet vad som kommer”.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
TV
”Preacher”, Viaplay. Serietidningen ”Preacher”, om en präst från Texas med våldsamma, publicerades av DC Comics 1995-2000 och har nått lika stor ryktbarhet som ”The Walking Dead”. Tv-serien är befriande okonventionell. Oerhört våldsam, full av sarkasm, tvära kast i handlingen.
MUSIKAL
”Paramour”. Första Broadway-musikalen från Cirque de Soleil hade premiär förra veckan. Den 1920-talsinspirerade låtarna som framförs i musikalen är skrivna av Andreas Carlsson som fick jobbet i tung konkurrens med alla amerikaner.
EP
Buster Moe, ”Good Kinda Crazy” (PRMD). 24-årig svensk singer-songwriter, riktigt namn Buster Söderström, som inte låter som någon annan. Råriven röst, rötter i rhythm & blues från 1960-talet, fast med en samtida edge och hitpotential som för tankarna till Bruno Mars.
+
BONUS NR 1:
Maria Bamford är inte som andra komiker. Som ståuppare har hon gjort hela föreställningar med den djupt irriterande ljusa rösten av en Disney-figur. Att växla mellan röster har blivit hennes grej.
Ämnesmässigt återkommer hon hela tiden till sin dysfunktionella familj och sin egen sviktande mentala hälsa: bipolär, drabbad av depressioner och ångest, periodvis inlagd på sjukhus
I Hollywood har hon bedömts lämplig att spela metamfetaminpundare i tv-serien ”Arrested development” samt göra rösten till en kinesisk get i en ”Kung Fu Panda”-film,
Desto roligare att just Maria Bamford vid 45 års ålder fått fria händer att göra en egen humorserie på Netflix.
Streaming öppnar dörren för röster som bedömts som för konstiga för mainstreamtelevision.
”Lady dynamite” är bland det roligaste och definitivt det mest anarkistiska man kan se på tv just nu. Serien är löst baserad på Maria Bamfords eget liv.
Serien börjar med att en sargad Maria försöker göra eomeback som komiker efter en lång vistelse på ett mentalsjukhus. Formen och humorn trotsar alla konventioner på ett sätt som för tankarna till tidiga Bröderna Marx.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Det mest lyckade i den vilt spretande och ojämna första säsongen av HBO-serien ”Vinyl” var scenerna som visar hiphopkulturens födelse på kvartersfester i Bronx och Harlem.
Samlingen ”Boombox” (Soul Jaxx), som ges ut i dag, innehåller de allra första låtar som gavs ut på skiva från denna era. Låtar som få har hört, utgivna 1979-1982 på små, oberoende, familjeägda skivbolag som verkade under radarn.
Explosionen av kreativitet förbluffar än i dag. Det fanns inga regler. Liveband som spelar slingor från aktuella discohits blandas med ljudet av scratchande skivspelare. Rapparna agerar som festunderhållare.
En musikgenre och kultur som uppfanns av unga utan pengar i utsatta områden har 35 år senare tagit över hela världen.
Jan Gradvall