Skivrecensioner, DI Weekend
Kaytranada
99,9%
XL/Playground
Betyg: 4
Om man tittar noggrant på omslagsfotografiet till Håkan Hellströms debutalbum från 2000 så ser man ett lp-omslag med Moodymann.
Ett då helt nyutgivet album med en house & techno-producent från Detroit som precis som ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” fångade tidsandan med hedonistisk musik som refererade till droger och nätter som aldrig tar slut.
Kaytranada påminner om Moodymann.
Samma lyckliga och nästan genrelösa musik. Elektronisk musik baserad på beats som friktionsfritt rör sig mellan house och hiphop och R&B och pop och trap och sånt som ännu inte fått ett namn.
Kaytranada heter egentligen Louis Celestin, en homosexuell 23-åring född i Port-au-Prince, Haiti, men i dag verksam i vad som mer och mer framstår i det just nu mest kreativa musiklandet i världen, Kanada.
Under några år har han gjort sig känd för kreativa underremixer av gamla låtar med artister som Janet Jackson (”If”), TLC (”Creep”) och Missy Elliott (”Sock it 2 me”).
Hans debutsoloalbum under namnet Kaytranada surfar vidare på den vågen av lycklig, respektlös och oavbrutet kreativ musik. Bland vokala gäster finns rapparen Anderson Paak (årets tredje bästa album enligt min lista i förra veckans DI Weekend) och svenska Little Dragon.
Om det går att tonsätta utropstecken har Kaytranada just gjort det.
Jan Gradvall
Eric Clapton
I still do
Bushbranch
Betyg: 3
Ingenting har hänt. Ingen kommer att hända. Blues som promenadsport. Samtidigt målar pensionären Eric Clapton med lika fina blå nyanser som Peter Blake använt till omslagsmålningen.
Jan Gradvall
Bob Dylan
Fallen angels
Columbia
Betyg: 3
Som om bronkit fått ett gig som måltidsunderhållare på en pensionärskryssning. Bob Dylan i dag är 75-åringen som klev ut genom fönstret men inte försvann. Vem behöver ”Twin Peaks”?
Jan Gradvall
Kygo
Cloud nine
Ultra/Sony
Betyg: 3
Att Norge gav Sverige noll poäng i Eurovision var talande och lite fint. Ett tecken på att Norge inte längre är lillebror till Sverige vad det gäller internationell pop utan kan och vill visa sin självständighet.
Om man studerat Billboardlistan och Englandslistan den här våren har i snitt 40 procent av låtarna haft skandinavisk signatur. En utveckling av popmusiken ingen kunnat förutspå.
Alla svenskarna förstås. Danmark har Lukas Graham, ett soulpopband som gjort världshiten ”7 years”.
Men framförallt är det Norge som det senaste året tagit steget in i den internationella eliten.
Norge har inte längre duon bara låtskrivarduon Stargate (Norges motsvarighet till Max Martin) utan världsartister som Alan Walker, producentduon BeeB (vars remix av Mike Posner ”I took a pill in Ibiza” blivit en av årets största låtar) och, framförallt, Kygo.
Kygo är en 24-årig från Bergen, riktigt namn Kyrre-Gørvell-Dahll som är den artist som snabbast nått över en miljard spelningar på Spotify. Hans position i dag kan jämföras med den Avicii hade för några år sedan.
Det är Kygo som mer eller mindre uppfunnit tropical house, den genre med studsiga, lyckliga beats som Justin Bieber använde som bas för sin comeback.
Kygos debutalbum har förstås provocerat rockkritiker – det gör alltid den här typen av artister – men albumet visar, trots avsaknad av udd och risktagande, Kygos känsla för melodier och eleganta flöden.
Jan Gradvall